Har fått några frågor från ER kring min tid på ÄM, hur allt började, hur jag fick KBT, vad jag gör nu och så vidare. Så jag tänkte helt enkelt svara på dem så gott det går ð
Jag vill först och främst förtydliga att jag inte har fått speciellt mycket hjälp med min kost då det aldrig har varit ett problem för mig! Mitt problem är kroppsfixering samt rädsla för att gå upp i vikt! Här kommer självklart maten in men jag har inte behövt gå på några möten där dom lär mig att äta och så vidare.
Det första mötet gick ut på ett samtal med en läkare, hon vägde och mätte mig och vi pratade mycket kring vad mitt problem var.
Möte nummer två var ett lunchmöte med en sjuksköterska! Detta gick ut på att vi åt lunch ihop och på ett mer avslappnat sätt kikade hon på jur. Jag åt och hur mycket. Möte nummer tre var ett möte med psykolog där jag fick svara på mycket frågor kring allt detta och det sista mötet (innan jag fick kbt) var ett möte med läkaren och psykologen tillsammans där vi gemensamt kom fram till en vidare behandling. Jag var inställd från början på att jag inte behövde någon matträning eller liknande utan helt enkelt bara behövde någon att prata med, som kunde hjälpa mig att få bukt på min ångest. Då kom vi fram till KBT ð
Som ni ser var set en lång process innan jag fick hjälp men tycker att det är grymt bra, för min och andras skull!
Hur går ett KBT möte till?
Ett KBT möte är egentligen en dialog! Man pratar om hur allt har gått, tankar och hur jag mår. KBT går ut på att jag ska lära mig hantera mina tankar så när vi pratar och jag berättar om mina tankar skriver min terapeut upp detta på en whiteboard och så pratar vi kring det. Vi diskutera hur jag istället vill göra och hur vi skulle kunna uppnå det!
Plus att jag får allt svart på vitt när jag läser hur elaka mina tankar faktiskt kan vara mot mig själv och att det sällan är realistiskt!
Får du läxor?
Ja det kan man säga! Jag får varje gång något jag ska träna på. Nu har det varit mycket kring hur jag ska hantera mina ångestattacker när dom väl kommer. Att jag ska sätta mig ner och skriva ner alla tankar jag har, på så vis hindrar man huvudet från att skena iväg helt och hållet.
Något annat bag har fått öva på nu är att våga säga nej!
Vad har dom för syn på träning?
I mitt fall har vi inte diskuterat träning så mycket. Mer att om jag äter för lite är det aldrig bra att träna, det sliter mer än vad det gör bra.
Om man får annan behandling vet jag faktiskt inte hur dem går tillväga!
Hoppas detta har svarat lite på ER frågor och funderingar!
Jag är så glad att ni tar ER tid och frågar, det betyder så mycket!
Glöm inte bort att ta hjälp hos ÄM är den bästa investeringen jag någonsin gjort för mig själv! Jag har aldrig mått så bra och känner mig så lugn som nu!
