Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Välmående

Its okay to do whatever makes you feel good

”To protect your energy its okay to cancel a commitment. Its okay to not answer the phone. Its okay to stay in bed. Its okay to change your mind. Its okay to want to be alone. Its okay to do whatever makes you

* feel good* ”

Detta kortet drog jag för en stund sen i samband med min morgonrutin ( som jag kommer berätta mer om i ett annat inlägg snart,  lovar) . Det kom så lägligt. Den senaste tiden har jag nämligen bett universum om styrka att orka med detta. Jag är verkligen ingen människa som mår bra av att leva i kaos. Vid sånna här tillfällen blir det så påtagligt hur enormt viktigt det är för mig med trygga punkter för att min vardag ska fungera. Trygga punkter som ett hem fritt från kaos och stök syftar jag på då. Här ser ut som fan här hemma, rent ut sagt. Det är flyttkartonger och sopsäckar överallt, det är ostädat med mängder med prylar på var enda bord, varenda hylla. Vårt hem är i stort sätt helt nedpackat nu. Vilket naturligtvis känns skönt. När huset är klart är det ju bara till att flytta in. Men det är mindre kul att leva i och jag märket hur det påverkar mej.

Igår kände jag mig helt dränerad. Även om jag vet att det bara är för en kort stund, att snart, snart , snart har vi vårt alldeles nya hem, mina alldeles egna rutiner, välstädade och organiserade ytor så påverkar detta mig. Jag får knappt ro till min meditation på morgonen längre, att göra yoga ( som jag älskar) är inte ens ett alternativ i detta kaoset för jag kan liksom inte slappna av. Det går inte!

Då tänker ni att det borde kännas rimligt att ta sig ut så mycket som möjligt, va så mycket borta från hemmet som jag bara kan. Men nej, istället blir jag som en säck potatis, sittandes i soffan, i mina myskläder.

Jag pratade med Rasmus om detta igår, hur jag påverkas och hur jag känner. Det som är så skönt i hela denna röran är att jag vet att det blir bättre såfort vi får ordning på allt, så fort vi har fått flytta. Då kommet liksom hela motivationen komma igen.

Att detta skulle vara så viktigt för mig trodde jag aldrig. Jag, som alltid älskat att flänga runt och resa har aldrig känt något behov av ett hem. Förens för några år sedan. Har det med åldern att göra? Kanske! Eller så har jag helt enkelt bara landat i mig själv, i min egen trygghet. Att det måste faktiskt inte hända saker hela tiden, vardagen som jag förut hatade, älskar jag idag. Den är faktiskt helt underbar! <3

Idag ska jag faktiskt iväg hörrni, och njuta av min mamma och mormors sällskap i mormor och morfars sommarstuga. Det behöver jag 💕

Hoppas ni får en helt underbar fredag, och ta hand om er. Lyssna på kroppen! Den berättar tydligt vad den behöver, oftast iaf 💕

Soulsisters

Har ni några själasystrar? Alltså någon i er närhet som ni bara förts ihop med av en slump, alltså inte en familjemedlem eller någon klasskompis utan någon som du av en händelse förts ihop med, som känns så självklar, som att ni känt varandra för alltid, och som liksom är sammankopplad med er? Som att vägarna bara korsats och det har varit meningen att dom skulle göra det.  Svårt att förklara vad jag menar men ni som har detta, ni vet vad jag snackar om!

Tessan och jag träffades för 2 år sedan! Då hade hon skrivit till mig på instagram när skickade ut frågan om vart man kan köra bäst Yoga i Halmstad. Vi träffades på Spis och Del en gång och käkade lunch och efter det så har hon bara varit så självklar! Det visade sig att hon, precis som jag, älskade allt som har med attraktionslagen att göra och tror stenhårt på det. Hon, precis som jag, tror verkligen att livet är till för att levas och drömmar är till för att uppfyllas. Vi kan ses och prata i timmar, tiden glömma bort och när vi väl tittar på klockan kan det ha gått timmar.

Igår fick jag spendera en heldag med henne. Hon kom hit för en kaffe men åkte hem på kvällen  efter en heldag med prat och ett efterlängtat tapashäng på kvällen. Är så glad att Ingrid får ha en så inspirerande, omtänksam och driven tjej i sitt liv!

Denna typer av systrar tror jag finns på avstånd också. Man måste inte ha träffat personerna man känner så för. Frida Skattberg eller ”Baka med Frida” som hon heter på Instagram är en sån person. Vi har under flera tillfällen dragit exakt samma kort i våra kortlekar unde morgonrutinen och jag har länge upplevt att det känns som vi känner varandra, helt utan att vi ens träffats. Den dagen vi ses kommer det förmodligen kännas som vi redan träffats HUR MÅNGA GÅNGER som helst! För det är bara så det känns. Vissa har man bara den andliga kopplingen till. ❤

Det är så häftigt hur universum funkar! I morse när jag körde min morgonruton drog jag ett kort ur min kortlek som stämde så jäkla brs överens med hur jag idag känner. Just nu känner jag så jävla mycket power. Jag är så galet stolt över det jag åstadkommer just nu, dels jag och Ingrid men också vi som en hel familj! Kortet löd ” Make sure you got your own back” och det symboliserar så mycket det som jag jobbat med i så många år nu, självständighet, att inte va beroende av någon annan än mig själv. Och det är precis det jag känner just nu, jag klarar allt!

Känns sjukt att det är 20 år sen…

Det är många som firar jämt iår. Jag fyllde 30, Stefan fyller 60, Rasmus pappa fyller 60, kusin som fyller 10, kusiner som fyller 20, moster som fyller 50… och så har vi då 20 års dagen idag. Men det är ingen födelsedag, snarare tvärtom.

Det är alltså 20 år sedan, på dagen idag, som jag och min bror kom hem från en dag i Varberg med vänner som vi möttes av hela familjen samlad ute i vår sommarstuga. De hade hittat pappa, död, efter några dagars letande. Efter flera år av ångest och alkoholmissbruk hade han hittat frid efter att ha lyckats med sitt självmord. Och kvar fanns min mamma, den starkaste kvinnan på jorden, med sina två barn på 10 och 7 år, jag och min bror.

20 år sedan. Hur sjukt är det inte!? Jag vet inte ens vart jag ska börja, heller inte vart jag ska sluta med den här texten. Egentligen vet jag inte ens vad jag ska skriva. Jag har inte riktigt några ord att sätta som kan beskriva den dagen och det jag har gått igenom i många många år efter det. Jag som tappade bort mig själv helt och har fått genomlida många år av oidentifierbara känslor som sen visat sig vara ångest. År av besök hos kuratorer. Min barndom har inte varit som många andras. Jag har aldrig gått på några skoldiskon, heller aldrig sovit över hos kompisar. Jag har haft klippkort hos kuratorn och SYOn under högstadiet och kunde lämna klassrummen i ren panik mitt under undervisningen Jag grät så fort jag skulle lämna min mamma upp tills jag var 16 år gammal. Kan ni förstå, en 16-åring som står och skriker efter mamma, livrädd för att bli lämnad, livrädd att hon också bara skulle försvinna en dag och aldrig mer komma tillbaka.

Pappa, idag är det 20 år sedan du valde att lämna oss och det gör fortfarande så ont i hjärtat att prata om det. Jag känner ju inte dej, har ytterst få bilder på dej och knappt några minnen av dig alls. Men jag vet att jag är lik dig. Jag vet att jag har dina ögon, din sociala kompetens och ditt glada och högljudda skratt. Jag har fått höra att du var en glad och social människa som älskade att resa, som älskade livet. Att din ångest och alkoholproblem skulle resultera i att du inte längre ville leva är så sorgligt, men jag har förstått nu på äldre dagar att det var den enda utvägen för dig. Förr kunde jag inte förstå det, men idag kan jag. Och jag har sedan länge förlåtit dig för det <3 Jag önskar att jag fått lära känna dig och fått möjligheten att minnas dej. Sorgen och saknaden försvinner aldrig, man lär sig bara acceptera den och leva med den.

Jag visste att jag skulle börja gråta när jag skrev detta. Tårarna gör tangentbordet dyngsurt. 20 år sedan idag och så mycket har hunnit hända på dessa 20 år. Livet har gjort totalomvändningar mängder med gånger men nu och några år tillbaka har jag äntligen landat. I Halmstad, som mamma och sambo och känner för en gång skull ett lugn i hela kroppen över min tillvaro. Jag vill att du ska veta att Ingrid fått två efternamn varav ett är Anderberg efter dig. På så vis får du hänga med henne genom livet, även om du inte kan närvara fysiskt.

Jag hoppas och tror att du funnit frid. Och jag ska fortsätta sprida ordet om psykisk ohälsa och ångest, så allt fler slipper den utväg du valde att ta <3

 

 

Veckans fråga: Hur du lyckades komma dit du är idag?

 

2014 VS Idag

Hej fina ni! Oj vad dagar kan se olika ut med barn. Idag har jag fått noll vettiga saker gjort typ medans de två andra senaste dagarna rullade på hur bra som helst. Idag har jag varit fastklistrad i soffan med en trött och gnällig Ingrid i knäet. Nu har hon äntligen somnati sjalen och jag har fått händerns fria att knåpa ihop ett litet blogginlägg ❤

Många av de frågor som jag ofta får handlar om hur jag lyckats kommer dit jag kommit idag, med bra känsla och en sund kroppsbild. Jag förstår varför denna frågan mer än ofta trillar in, för det känns som en helt omöjlig sak att lyckas med i livet. Jag förstår att det känns så. Men det går!

Veckans fråga

Jag går just nu i behandling för bulimi. Jag vet inte exakt vilken behandling du hade men hade du ett matschemat för det har jag. Om du hade det hur hanterade du att ”sluta följa” matschemat. Exempelvis jag måste titta på schemat och mäta i dl hur mycket jag tar till frukost. Om jag släppe på att mäta ex. Yoghurt till frukost får jag så mycket ångest samtidigt som jag så gärna vill kunna äta normalt men ändå utan ett matschema.. Kanske luddig fråga men undrar mest hur du lyckades komma dit du är idag?

Jag behandlades aldrig för min bulimi då jag inte hade bulimi vid det tillfället då jag sökte hjälp. Istället behandlades jag för min kroppsfixering och fick gå i Kbt för att få bukt med det. Helt fantastisk hjälp om du frågar mig.

Jag fick genomgå flera möten och tester på ätstörningsmottagningen när jag sökte dit, bland annat ett möte där man fick äta lunch tillammans med en sjuksköterska där dom samtidigt bedömde mitt förhållande till mat, hur jag åt och vad jag kände kring det. Det var även ett psykologist test på datorn samt ett möte med en psykolog och sjuksköterska. Efter dessa tre möten fick jag då beskedet att de skulle behandla mig för min kroppsfixering och min syn på min kropp. En behandling som jag är så glad över att jag fick då vi liksom jobbade inifrån och ut och bearbetade känslor och tankar.

 

(På bilderna är jag på semestet i Asien 2014/2015 och är som sjukast)

Jag fick också hemuppgifter som skulle göras hemma när jag kände och tänkte olika saker. Kbt:n och min kurator var till en enorm hjälp men mycket av jobbet gör man också hemma!

Det som fick mig att ”lyckas” va nog till stora delen min enorma vilja! Jag ville leva livet, inte genom ständigt sträva efter att se ut som någon annan, jag ville leva det som jag. Jag hade bestämt mig för att helt enkelt börja leva och njuta så länge livet varar. Och sen den dagen, då jag tog upp telefonen och ringde till ÄM har jag inte sett tillbaka en enda gång. Det är helt enkelt INGET alternativ för mig att återgå till det livet jag en gång levde. Därför jobbar jag dagligen med mig själv och mitt välmående och prioriterar mitt eget mående enormt högt! Sett hjälpte sen ätstörningsmottagningen mig att uppnå. ❤

Bilder från nu!

Känner du dig inte nöjd med upplägget dem ger dej, säg det ❤Det är du som ska må bra och ta dig ur detta! Berätta för dem hur du känner!

Att bli frisk, att välja att vara frisk och må bra, är det bästa beslutet jag någonsin tagit för mig själv! Jag blir fortfarande så enormt ledsen nör jag ser bilderna från 2014 på livets resa i Asien och minns hur jag inte kunde njuta. Det enda jag kunde fokusera på där och då var min vikt!

Det är inte värt det! Livet pågår och det kommer inte tillbaka! Lev det!

Puss!

Veckans fråga: Hur slutar man jämföra sig med andra?

I samband med frågestunden fick jag även denna frågan. En så otroligt viktig fråga som jag kände förtjänade ett eget inlägg. Jag får ofta just denna frågan och jag vet ju själv hur stort problem det faktiskt  är det. Det är så svårt att tycka att någon annan är snygg och vacker utan att sen ifrågasätta sitt eget utseende och värde.

Jag minns när jag var som sjukast, att jag alltid hade ett stort behov att jämföra mig med andra. Det var framförallt människors kroppar och jag frågade ständigt dem i min närhet om jag var ”lika smal som hon där borta” eller ” såg lika vältränad ut som henne” eller ” om jag är smalare än den personen”. Jag minns det så väl och jag minns också att kuratorn på ätstörningsmottagning sa att bekräftelse i sånna här samband är något man absolut inte ska ge. Att jag får bekräftelse stillar bara för stunden, men på lång sikt väcker det ett behov av att hela tiden behöva höra vad andra tycker och tänker om mig. Så här, i samband med att min psykolog sa detta, bad jag faktiskt alla i min närhet att sluta svara när jag ställde dessa frågorna. Helt enkelt att sluta ge mig den typen av bekräftelse. För det måste man kunna ge sig själv.

Målet är ju att kunna tycka att andra ser bra ut och ge andra komplimanger och beröm helt utan att behöva ifrågasätta sig själv. Ja, egentligen helt utan att ens behöva fundera på sig själv i dessa sammanhang.

Så givetvis har jag satt ihop lite tips till er på just detta ämnet. Hur man kan tänka, hur man kan göra 🙂 Hoppas ni gillar dem och att det kan hjälpa er 🙂

5 tips på hur man sluta jämför sig med andra!

  1. Sluta sök bekräftelse! Naturligtvis är det viktigt för oss alla att bli sedda och få komplimanger, det är inte det jag syftar på. Nej, med bekräftelse syftar jag på att fråga andra om man är tillräckligt snygg, smal, tjock etc… Som jag beskrev i texten ovan, ” är jag lika snygg som henne?”. Sluta med det direkt och börja istället ge dig själv den bekräftelsen när du behöver den. Ord som ” Jag duger” kan vara fullt tillräckligt att säga till sig själv i dessa situationer 🙂
  2. Följ rätt personer på sociala medier! Ett återkommande tips, men då vi hänger så mycket på just sociala medier känns detta extremt viktigt. Följ personer som inspirerar dej till att trivas i dej själv och vara nöjd med dig själv! Får någon dig att ifrågasätta ditt eget värde eller utseende, avfölj!
  3. Lägg fokus på dej själv! Gör saker och ge dej själv saker som får dig att må bra. Ta tid för dig själv och gör saker du tycker om, som får dig att känna dig lugn, trygg, snygg, vacker, levande. Ja allt.
  4. Börja säga nej! För att sluta jämför sig med andra måste man tänka mer på sig själv. Därför måste man börja säga nej till saker man kanske inte vill göra egentligen. Självklart måste man göra saker här i livet som man kanske inte alltid älskar men nu pratar jag om dem sakerna man faktiskt kan välja om man vill göra eller inte. Gör inte saker mot din vilja för andras skull. Börja säga nej till dem sakerna!
  5. Ge komplimanger och beröm! Det finns inget som är så härligt som att gå fram till en främmande människa på stan och ge dem en komplimang. Ett speciellt minne från en sån situation som jag har var när jag var på Kos på semester. Så kom det en tjej vid poolen som var så otroligt jävla snygg i baddräkten hon hade på sig. Så jag gick fram och sa det till henne. Hon blev så glad att hon började gråta. Hon hade funderat hela morgonen på om hon kunde ha baddräkten då hon upplevde att hon hade ”fel” kroppsform för den. Denna händelsen kommer jag aldrig att glömma och det stärkte verkligen mig!

 

Sophia Anderbergs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!