Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Välmående

Dagens kroppskärlek: Lycka och glädje har inget med din vikt att göra!

Godmorgon fina! Ledsen för utebliven bloggning i två dagar men min dator har gått sönder. Märta ställde sig På musplattan… Och ja, nu funkar den ju naturligtvis inte! Snälla liksom. Måste fp tummen ur och lämna in den i början av nästa vecka. Jag hoppas verkligen det är lättfixat. Vem har ens bara 1 års garanti på en laptop? Skärpning elgiganten, två år på en sån dyr grejj borde ni kunna sträcka er till!

På Instagram kör jag varje dag något som jag kallar Todays Bodylove. Min följare älskar det och jag älskar att ni älskar det! Jag älskar nämligen att peppa er och lära er fokusera på rätt saker! Därav tänkte jag köra en lite mer utförlig kroppskärlekspepp här någon gång i veckan. Vi startar med något superviktigt!

Lycka har inget med din vikt att göra!

Detta var något jag länge trodde. Att när jag vägde si och så mycket skulle jag bli lycklig. Jag ansträngde mig sååå sjukt mycket för att nå den målvikt jag då önskade… För att då inse att jag fortfarande inte var lycklig, jag var fortfarande inte nöjd. Jag tyclte forrfarande jag såg likadan ut i spegeln, men helt plötsligt hade andra saker tillkommit. Jag såg mina armar på ett annat sett, låren tyckte jag behövde förändras, helt plötsligt hade jag för liten rumpa, den jag alltid hade tyckt var för stor?

Att känna sig glad och lycklig har inget med din vikt att göra fina du. Det har med hur du väljer att se på dig själv – att göra. Vilka glasögon ska du se dig själv med idag? Rätt glasögon hoppas jag. Stå riktigt länge i spegeln, lyssna på vad dina  inspirarioner säger… Du kommer snart inse att självkärlek kommer när du ändrar ditt tankesätt kring dej själv, inte när du gått ner eller upp i vikt?

Vill du ha fler konkreta tips? Kika här

Det handlar om att bygga upp ett samhälles självkänsla genom att inkludera alla. Vi gör inte det genom att trycka ner varandra och förminska varandras känslor. Vi gör det genom att välkomna alla till att visa att våra kroppar är olika, genom att visa att alla kroppar är naturliga…”

Först och främst vill jag tacka er som dagligen peppar mig och skickar era fantastiska meddelanden till mig ❤ Jag älskar er så jävla mycket och är er så evigt tacksamma! Det är ni som får mig att vilja fortsätta i detta , ni som får mig att förstå att det inte är meningslöst. Men nu ska jag betta baksidan med allt det jag jobbar med❤

Jag vaknar med en sån galen huvudvärk… tårarna från igår gjorde sitt. Hur i helvete kan det vara så? Jag överrösas med fina kommentarer dagligen men så kommer det 1 sån kommentar. 1, som känns som en käftsmäll och allt annat fint ni har skrivit är som bortblåst. En sån kommentar som får mig att undra om allt är meningslöst. Alla är lika mycket värda oavsett kroppsform. Hur svårt ska det va? Beautyhasnosize, varför skulle jag inte kunna stå för det och använda den hashtagen? För att jag inte vet något om de? Det  vet jag och återigen behöver jag påminna mig själv om just det.

Nu rinner tårarn igen.. Jag känner mig så galet trött… Tankarna snurrar i skallen på mig, jag kan inte riktigt sortera ut dom. Jag känner inte mycket mer än bara trötthet… Och en ännu en tanke ” Man kan inte vara alla tillaga” sveper förbi i huvudet och får mig att le lite. Nej, det har man ju fått bevisat att man inte kan, det kan man ju säga.

Jag hör Rasmus röst ” Låt det inte påverka dej”. Men det var redan för sent! Jag hade ångest för första gången på länge igår kväll. Vad har jag gett Mig in på? Jag brukar faktiskt inte ta åt mej men vissa kommentarer är bara så hårda och känns så brutalt personliga. Att man ta sig rätten att vets precis hur jag tänker i mitt huvud, vad jag bör och inte bör göra… Men en sak, som också är den Röda tråden i denna kanske något oklara text, jag kan inte förstå att det fakriskt retar så många ( så många menar jag inte många i sambandet men att det är en del) att jag jobbar med kroppspositivit. Vi säger att vi jobbar mot jämnställdhet, ett samhälle där allas kroppar är lika mycket värda. Men att då peaka mej för att jag tar för mycket plats med min ‘normkropp” förstår jag inte. Jag håller inte med. För mig handlar der aldrig om att exkludera några kroppar, för mig handlar det om att inkludera ALLA. Det handlar inte om att plocka bort de ena och ta fram det andra… Det handlar om att bygga upp ett samhälles självkänsla genom att inkludera alla. Vi gör inte det genom att trycka ner varandra och förminska varandras känslor. Vi gör det genom att välkomna alla till att visa att våra kroppar är olika, genom att visa att alla kroppar är naturliga… Vi är på väg åt fel håll annars… Kroppspositivitet handlar om att du ska få vara dej själv och att du duger oavsett kroppsform. Alla har rätt att ge sig själv självkärlek och en sak är jävligt klart, det är inte enklare eller svårsre för någon. Om inte idealet visar att Man SKa vara smal så ska man vara kurvig med breda höfter, smal midja och stor rumpa. Ska man inte vara det så ska man vara större, eller mindre, väga mer eller mindre, och som enligt vissa då anser, att jag, för att få förespråka kroppositivitet , ska antingen gå upp i vikt eller sluta hashtaga beautyhasnosize… Det är en peak mot mig att säga så hörrni, det är ingen komplimang. Det är en kränkning. För jag tycker att beauty has no size, och det tycker jag oavsett vilken kroppsstorlek jag har. Det enda vi ska vara är att va oss själva, inget annat!

De personer som på något sätt påpekar det verkar tro att jag glidit på en räkmacka hela mitt liv. Att jag med min kropp inte vet vad självhat är. Min pappa tog livet av sig när jag var 10. Sen dess har jag levt med ångest i alla dess former , jag har gått hos fler psykosloger än vad jag kan räkna, jag har levt med separationsångest sen dess och kunde inte lämna min mammas sida utan att storgråta när jag var 16 år. Jag har levt i destruktiva förhållanden där jag blivit psykiskt misshandlad och har levt med ett starkt självförakt sen jag var 12 år gammal och testat alla dieter som finns. Jag har gått på en ätstörningasmottagning för att bli frisk. Jag har blivit lämnad samma dag som inbjudningskorten  till mitt planerad bröllp skickades ut som skulle ägt rum en månad senare. Jag har gått i kbt och blivit frisk från mina ätstörningar och jobbar idag som kroppspositiv inspiratör för att hjälpa andra med hjälp av mina egna erfarenheter! Det har inte varit enklare för mig än någon annan att älska denna kroppen, heller inte svårare. Alla får vi kämpa…

Jag behövde bara skriva av mig! Som sagt, jag är inte mer än människa och brukar kunna skaka av mig sånt här men denna gången gick det bara inte ❤

Puss!

Vad ska jag belöna mig med?

Reflektioner… Va inte det något man gjorde mycket i skolan? Typ på psykologin, filosofin med mera… Joo det tror jag faktiskt det var. Men jag kan omöjligt ha anammat det. Jag är verkligen sämst på att reflektera. Jag är grym på att skriva listor (ÄLSKAR listor) och att sätta upp mål men när det kommer till att reflektera kring hur den senaste månaden gått eller  ge mig själv cred för det jag uppnått eller till och med komma på en belöning att ge mig själv, så är jag sämst på det!!

Juli är slut och augusti är här. Jag tröstar mig med att augusti fortfarande är en sommarmånad, för det är det faktiskt! Men, i takt med att månaderna passerar kommer det faktiskt något grymt roligt och härligt inför varje månad. Något som jag hoppas kunna fortsätta med för alltid, eller ja, i alla fall så länge jag vill. Denna gången blev det lite sent, vi är redan inne i 8 augusti, men bättre sent än aldrig. Efter stranden idag och när regnet närmade sig satte jag mig i sängen och plockade fram min Drömkalender. Den som jag jobbat med nu i en månad. Jag bara totalälskar det.

Det började ju då med reflektioner kring föregående månad, hur man upplever att det hade gått, hade man uppnått sina mål. vad var det bästa med månaden, vilka möten betydde extre mycket med mera med mera. Till slut ska man då ge sig själv belöningen man satte upp i början av månaden… Den som jag hade så svårt att komma på att jag helt enkelt struntade i att skriva någon. Samma dilemma denna månaden. Målen för augusti är satta, men vad ska jag ge mig själv i belöning? Hur svårt kan det liksom vara. Det handlar liksom inte om att shoppa järnet (Det kan man ju belöna sig med det också ibland såklart) eller att det ens måste kosta pengar. Det handlar om att ge mig något som jag förtjänar, oavsett om det är en sten jag hittar på gatan, en kopp kaffe på morgonen, et bubbelbad eller en massage, så ska det vara något att belöna sig med. Jag kommer inte på något, så snälla!! Ge mig tips, vad kan jag belöna mig själv med i slutet av augusti?

Förra månaden var månadens uppgift att göra ett collage i bilder på vart man befinner sig om ett år. Denna månaden såg det lite annorlunda ut. Denna månaden var det frågestund. Och inte sånna frågor som typ ; ”Vad gör dig glad?” eller ” Hur mår du?” utan riktiga frågor. ”Vilka har varit dina mest lyckliga stunder i livet hittills?”, ” Vilka utmaningar i ditt förflutna har format dig till det bättre?” och ”Vad skulle du vilja ändra i ditt liv?” med mera. Bra frågor som verkligen får en att tänka till. Då slog det mig. Jag är grymt dålig på att ge mig själv cred. Jag är fortfarande snabb på att tänka negativt på allt jag inte gjort, allt jag inte har med mera. Men jag glömmer helt bort de viktiga sakerna. Att jag faktiskt är en annan människa idag än vad jag var för två år sen, en bättre person, en säkrare person som jag trivs så mycket bättre med. Jag glömmer bort att jag alltid drömt om att kunna ha ett jobb som jag kan sköta oavsett vart jag befinner mej i världen. WELL; here I AM. Jag driver mitt eget företag och kan jobba precis när och hur jag vill. Vi är så otroligt duktiga på att se det vi inte har, att vi glömmer att vi faktiskt är grymma på så jävla mycket.

Drömkalender här (Klick) (annonslänk)

Jag älskar detta! Jag gör verkligen det. Det är grym nedvarvning och perfekt om man vill dra ner stressen i sitt liv lite. Dessutom tror jag att detta är ett fantastisk sätt att deala med sin ångest. Ge sig själv mer perspektiv på hur grym man faktiskt är och att man gör så gott man kan.

Hejja oss! <3

Mitt förhållande till mat: ”Jag förstod helt plötsligt att det inte var logiskt att jag skulle gå upp 10 kg i vikt av en kanelbulle, likväl som att jag inte går ner i vikt av att äta en sallad till lunch.”

När du är någonstans mitt i det, mitt i kaloriräknandet och vikthetsen, förstår jag att det är svårt att se sig själv på ett annat ställe än just där, mitt i skiten. Men likväl som du varje måndag bestämmer dig för att testa diverse dieter eller svältmetoder, kan du också bestämma dig för att det är slut på just precis det. Och istället början på något annat. Ett liv som du kanske faktiskt vill leva, eller hur?

I de flesta meddelande och mail jag dagligen får låter det precis som att det skulle vara enklare för visa och svårare för andra att klara av det. Så är det inte. Vi alla har ett val, vi alla bestämmer själva och vi alla kan ta kontroll över de demoner och röster som pratar om vad vi dagligen ska göra med oss själva. Innerst inne är det du som tänker dessa tankarna om dej själv och på så vis är det också innerst inne du som kan förändra dem. Det är inte enklare och heller inte svårare för någon, vi behöver bara bestämma oss. Och där har vi det svåraste av allt, att bestämma oss.

Jag fick en fråga här om dagen på Instagram där personen undrade hur jag, i samband med mitt tillfrisknande, kunde börja äta som vanligt igen. En så jäkla bra fråga tycker jag och jag insåg att jag faktiskt inte tagit upp detta här innan.

För mig kom allt med stöttning från Ätstörningsmottagningen. Men det största steget, att bestämma mig, och ta mig till ästörningsmottagning tog jag själv. Sen den dagen, då jag knappade in de siffrorna på telefonen har jag varit bestämd. Jag vill leva. Inte i ett jävla träsk av kaloriräkningsappar, tvångsträning och förbud vad jag får äta. Jag vill leva, på riktigt.

För mig handlade allt om min syn på mig själv. Ditt beteende , ditt förhållande till mat och ditt förhållande till träning om du lider av någon form av ätstörning eller kroppfixering, har med att göra hur du ser på dig själv. När jag lärde mig att ändra mitt synsätt på mig själv och se mitt eget värde var jag inte längre rädd. Jag var inte längre rädd för mat och den skeva syn jag tidigare haft kring mat blev alltmer konstig. Jag förstod helt plötsligt att det inte var logiskt att jag skulle gå upp 10 kg i vikt av en kanelbulle, likväl som att jag inte går ner i vikt av att äta en sallad till lunch.

I och med min behandling på ÄM (ätstörningsmottagningen) började jag sakta men säkert bli tryggare i mig själv. Jag vågade släppa på de gränser jag tidigare haft kring mat, och framför allt vågade jag sluta räkna kalorier och jag vågade sluta väga min mat. Allt jag ville var att vara hälsosam men det var också den längtan som gjorde mig så sjuk. Jag vet och jag visste exakt vilket liv jag ville leva, men det var inte det jag levde.

Idag vet jag (och jag tror ni vet också) att man kan äta allt man inte alltid. Ägg är hälsosamt, absolut, men att äta 10 ägg om dagen är inte hälsosamt. Likväl som frukt, jättenyttigt. Men äter du för mycket av det går det också till överdrift. Så är det med allt. Jag började lita på min magkänsla och började äta det jag ville äta igen. Vanlig mat med inslag av livets goda (jaaa i mitt fall godis då jag är en godisgris). Inga förbud, inga specifika dagar som godis var tillåtet. Jag åt när jag kände för det och helt plötsligt försvann de godissug jag så länge hade haft. Visst resulterade det i en viktuppgång, men jag har aldrig mått så bra i min kropp som nu, några kilo tyngre absolut, men ack med en så mycket mer välmående kropp. Jag äter det jag vill, jag tränar det jag vill och jag gör det när jag vill och när jag tycker det är kul. Ni förtjänar samma känsla. Därför delar jag med mig av lite tips nedan som funkat för mig i samband med detta. <3

Foto: Mariette Trempenau

Tips på ett sunt förhållande till mat!

  1. Radera djävulsapparna!  Vill du ha ett sunt förhållande till mat är det första du ska göra att radera de där jävla kaloriapparna. Du känner din kropp, du vet innerst inne vad den behöver… Du behöver inte ha koll på varje liten kalori du stoppar i dej. Lägg den energin på att istället göra saker som får dig att mår bra. För det gör minsann inte de där apparna!
  2. Kasta vågarna! Både kroppsvåg och matvåg ska bort. och ska du baka går det alldeles utmärkt att använda decilitermått för att måtta upp hur mycket som behövs. Du behöver inte veta hur mycket du väger och du behöver heller inte veta exakt hur mycket köttfärs du ska äta. PUNKT!
  3. Lita på din kropp! Man måste lyssna på kroppen, låt den äta om du är hungrig, sluta äta när du är mätt. Jaaa, i stort sätt så enkelt är det.
  4. Mat är viktigt! Såhär är det, mat är livsviktigt för att vi ska fungera. Även om du kanske inte tror att det är viktigt just där och då så är det faktiskt. Svälter du din kropp så pass allvarligt kan vissa funktioner i kroppen sluta fungera och kan resultera i men för livet. Exempelvis mensen, svälter du din kropp kan mensen sluta komma vilket kan resultera i problem att få barn i framtiden. Mat är livsviktigt!
  5. Följ rätt personer! En återkommande punkt men följ rätt personer på sociala medier. Dem du följer ska inspirera och peppa dig till välmående, de ska inte pressa fram en känsla hos dig som leder till destruktivt beteende. Rensa på Instagram hörrni! <3

Känner ni som jag, att prestationen ligger som en tung ångest över er…

Ibland får man stanna upp och bara inse att det är de där små sakerna i livet som gör så otroligt mycket. Som ett morgonsim i poolen på Brottet. Brottet är en utomhusbassäng här i Halmstad som är helt gratis att besöka.. Hur kan jag inte ha gått hit innan?

Lusten för träning har ju inte varit på topp och jag har insett den senaste tiden hur otroligt känslig jag är för att sätta krav på mig själv när det kommer till just träning. Att sätta krav och mål på distanser och tider funkar inte. Jag blir superstressad, får ångest över att utföra det jag tänkt mig och det slutar med att jag skippar det vilket genererar i ångest för att jag inte gör det. För mig är motion och träning otroligt viktigt, dels är det viktigt för mig för att jag ska må bra, men det är också, enligt mig, otroligt viktigt för en hälsosam livsstil.

Så nu har jag helt börjat med kravlös träning. Jag skrev ju för några veckor sen om mina kravlösa intervaller och hur jag utför dem (inlägget hittar ni här) och det har hjälpt mig så extremt mycket. Jag sätter inte upp antal kilometer jag ska springa eller hur långt jag måste springa innan jag går. Jag gör som jag vill och som jag känner, där och då. Känner jag mig färdig slutar jag, känner jag för att fortsätta, så ja, då gör jag det istället 🙂

Jag tror detta är ett ypperligt sätt att hantera sin träning/motion om man exempelvis försöker trappa ner pga exempelvis ätstörningar eller psykisk ohälsa. Oftast handlar det om kraven man sätter på sig själv och presterar vi inte klankar vi ner otroligt mycket på oss själva, speciellt om vi redan ser ner på oss själva och våra kroppar. Det är lätt att säga att träning ska vara kul, har man kopplat den till ångest är det otroligt svårt att ändra på det.

Två mornar i rad har jag simmat. Första gången hade jag noll koll på avståndet. Det var när Millan sa att vi simmat 20 längder (1 km) som jag förstod hur fantastiskt skönt det är. Idag simmade jag lika långt, inga krav på hur snabbt eller något tempo att hålla. Kroppen fick styra och jag njöt av solen i ögonen och att vara tyngdlös. En sån liten sak som att ta tillvara på denna möjligheten gör otroligt mycket. Jag är inte tjejen som trivs med att träna tills jag blir helt utpumpad. Jag var det förr, i samband med att jag var sjuk, men sen jag blev frisk har jag velat hålla det på en lugn, skön nivå och det funkar för mig.

Så till er som frågar angående mina träningsvanor. Här har ni dem för tillfället. Och känner ni som jag, att prestationen ligger som en tung ångest över er, släpp kraven och försök utföra något utan att anteckna resultatet eller med inställningen att vara bättre än förra gången. Slopa tankarna om att lyfta tyngre, springa snabbare och längre på kortare tid eller simma fortare. Släpp det och lämna resten till kroppen, låt den berätta hur dagens träning blir. För det är trots allt dess dagsform som får bestämma det <3

PUSS!

Bikinitopp här (Klick!) || Bikinitrosor här (Klick!)

Sophia Anderbergs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Paulina Forsberg
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Sophia Anderberg
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Sara Che
Mode
Mathilda Weihager
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Emelie Walles
Lifestyle
Evelina Andersson
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Hälsa
Jenny Sunding