I helgen hade jag lite av ett mental breakdown. Efter min treatday i lördags hade jag en grym ångest!
Det här med maten då va, varför är det så jäkla svårt?
Jag ÄLSKAR mat! Det har jag alltid gjort!
Då jag inte har tränat så mycket innan så har det ju självklart resulterat i viktuppgång! Jag har egentligen inte käkat särskilt onyttigt utan bara för mycket i jämförelse vad min kropp gör av med.
Jag är uppvuxen med att testa diverse bantningar, från LCHF och viktväktarna till så allvarligt som svält och bulimi.
Jag har aldrig varit nöjd med mig själv och därav har jag testat dom smidigare vägarna ovan. Har dom funkat? Har dem gjort mej till den lyckliga tjej jag är idag?
– Nej, det har dom absolut inte!
Idag går jag som sagt på ett kostschema, av just den anledningen, att jag ska få i mig rätt mängd av allt som kroppen behöver för att orka. Min kropp orkar inte prestera på 1500 kcal om dagen.
Det är ingen diet, det är ingen batningskur! Det är ett schema som är skräddarsytt efter min längd, min vikt och mina träningsbehov. Jag ligger idag på cirka 1900 kcal, vilket egentligen fortfarande är för lite men vi jobbar på att höja mej lite succesivt nu.
Problemet är att jag är livrädd! Jag tror att mat får mig att gå upp i vikt och det sista jag vill är att återgå till tjejen jag var för ett år sedan.
Jag hade ju treatday i lördags som sagt och det bästa som jag vet att unna mej då är godis. 🙂
Jag totalälskar min treatdays och jag älskar dagen efter lika mycket för det blir liksom som en nystart igen! På lördagen får jag stilla det behovet som jag känner på veckorna men det leder ofta till ångest, speciellt om jag har ätit lite mer än vanligt!
Jag har kört med en treatday i veckan nu i mer än ett år, har det påverkat mej på något negativt sätt alls? Nej, det har det inte! Jag har inte gått upp i vikt, det har snarare fått mej att oftast må väldigt bra och jag märker stor skillnad på att gymma dagen efter! Energin är ju enorm i jämförelse med dom andra dagarna!
Lite luddigt blir det här men syftet med denna texten är nog mest avsedd för mig själv och ni andra som känner likadant. Min kropp behöver ju maten! Min kropp kanske inte behöver den där underbara hemmakvällspåsen på lördagen! Men det gör själen, Fia behöver den för att må bra! Tänk vad tråkigt livet skulle vara utan godis liksom? 🙂
Jag jobbar dagligen på min så kallade ”ätstörning” för ja… det är faktiskt vad jag har även om det låter otäckt. Jag svälter inte min kropp längre, men jag lever med, som så många andra, flera hjärnspöken som konstant berättar för mej att jag är tjock, kommer bli tjock om jag käkar det ena och det andra…
Jag jobbar på att en dag kunna känna att; Åh gud vad jag är värd detta och sååååå gott detta var! Ingen ångest, inget lipande, ingen ånger, NADA! Bara total njutning!
Jag vill välja den hälsosamma vägen där det handlar om en härlig balans i livet med mat, träning, godis och kärlek. Jag kämpar för att en dag kunna ta mig över den menatal spärren, och vara stolt över mig själv och min kropp!
Jag tror att vi alla ändå må bäst av att äta allt, med måtta! Nu ska jag bara få mitt huvud att fatta det också! 🙂
kram <3
