Ja, vi har ju kastat ut vågen. P fick nog av att jag vägde mig och blev ledsen över resultatet. Jag har insett att man kan inte väga sig om tränar så hård styrketräning som jag gör. Och man behöver inte det heller för vem är vågen att döma mig? Den säger inget om min muskelmassa, fettmassa eller hur mycket vätska jag har. Den säger bara en siffra, en tyngd och hur viktig är det egentligen? Inte särskilt enligt mig så jag tackar honom för att han gick med den till soprummet, ärligt talat.
Istället har vi ju våra älskade speglar. Där jag älskar att stå och va självkritiskt mot mig själv. Speglar är både gott och ont, det kan gör mej grymt glad, och det kan gör mig grymt ledsen. Men oftas, med betoning på oftast, blir jag glad nu för tiden och hur underbart är inte det 🙂
Dock har jag insett en sak, vi är omringade av speglar. På gymmet, hemma, på jobbet, skyltfönstrena på stan… ja, you name it. Vi ser oss själva konstant och erkänn, många på gymmet speglar sig fan mer än vad dom tränar, eller hur?
Speglarna är skitbra, det är tack vare dem jag ser mina resultat. Eller jag ser inte resultaten i spegeln i sig, men jag ser det genom att ta en bild av min spegelbild och jämföra med tidigare spegelbilder, en så kallad #beforeafter Picture enligt instagram 😉 Tyvärr är det så att JAG speglar mig lite för ofta kanske, och gör man det så blir man till slut självblind! Jag har blivit självblind. Jag ser inte längre dem resultat jag får i spegeln. Jag tycker jag ser likadan ut som jag gjorde för 1,5 år sedan och jag frågar mig själv, vad gör jag för fel? Varför händer det inget? Beror det på kosten eller min träning?
SLUTA med dessa tankarna direkt för vet ni vad, ät och träna, resultaten kommer om ni verkligen vill ha dem. Jag tror jag, och kanske många andra som känner igen sig, måste sluta vara så sjukt självkritiska och elaka mot oss själva. Samtidigt kanske vi också måste luta spegla oss så förgjordat mycket varje dag? Resultaten hinner ju inte komma + att vi inte har något fotografiskt minne, vi kan alltså inte minnas hur vi såg ut för en timme sen, eller två veckor sedan.
Jag är så glad att jag tar mina före och efterbilder för det är där jag ser det. Idag blev jag positivt överraskad. Efter en period där jag känt att allt har stått still sen jag började gymma, insåg jag att nä det har det inte alls gjort. Mina ben börjar ta form och min rumpa är bra mycket snyggare.
Det händer ju grejjer hel tiden men det bästa av allt är att min kropp verkar må bra. Kanske det är därför det tar lite tid, för att jag faktiskt gör detta på ett hälsosamt sätt? Ingen bantning, ingen svält längre, bara bra mat och massa träning (som jag faktiskt idag älskar)
Jag njuter just nu, av idag, och av imorgon. Jag är ju fan riktigt grym ändå!!
Cirka 1 år mellan bilderna, slow progress is bettet than no progress 🙂
