Glad midsommar fina du!!
känns galet att det faktiskt är midsommar idag! Första gången jag firar den utomlands och helt annorlunda än vanligt! Känns härligt! Vad har ni för planer? 🙂
Vi är bjudna påsett event uppe i Canggu faktiskt! Allis har en vän som bor och driver ett fik där som bjudit in oss på en fest 🙂 Ska bli så roligt men först ska dagen spenderas på Legian beach innan vi tar moppen uppåt 🙂 Hoppas ni njuter ordentligt och för er som ska ut och svira, va rädda om er 😉
PUSS!!
Ja alltså hej!
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja angående gårdagen faktiskt! Det flyter liksom inte på för oss! Vi klarar oss ju och har så jävla roligt men det går lite knaggligt fram hela tiden! 😉
Vi hade bokat bussbiljetter till Seminyak till igår och när vi kom till upphämtningsplatsen fanns det tydligen ingen platser på bussen! som vanligt är det ingens fel vilket är väldigt intressant enligt mig och det slutade med att vi fick till aka våra pengar och fick istället bokat en taxi! Samtidigt får Allis extremt ont i magen och det håller tyvärr fortfarande i sig! Balibelly kallade en balines det för igår och ja, förmodligen är det något hon har ätit! Men det är extremt synd om henne ska ni veta, usch! :/ Inte roligt att behöva resa en sån dag heller men det var ju bara gilla läget!
När vi sen kommer fram finns bokstavligt talat inte vårt hotell som vi bokat för flera veckor sen! Ingen har hört talas om namnet Reddorz! Vi frågar runt, balineser ringer och ropar på varandra! Ingen har en aning! Två snälla killar lyckas ta reda på vart det ligger och kastar upp oss på varsin moppe med våra ryggsäckar på ryggen och off we go! Vi hamnar på ett Reddorz, men tyvärr inte rätt! Att vi inte brutit ihop hittills är ett mirakel alltså! Ännu några fler telefonsamtal, ännu mer mopedåkande och vi är framme där vi först blev avsläppta! Grejjen är den att hotellet heter inte Reddorz, det heter Bali Mystique? Och det borde man ju kunnat räkna ut, eller hur? 😉 Anyways, vi fick vårt rum som är helt okej!
Dessvärre är inte stranden en höjdare så vi försöker hitta lite eventuellt lösa ingar för kommande veckan, troligtvis spenderar vi inte hela veckan här!
Gårkvällen blev dock fantastisk! Vi käkade grym mat och hamnade sedan på en otroligt trevlig bar! Vi träffade ett australienska gäng som vi hängde med resten av kvällen och sen ställdes klockan klockan 03:00 för att kolla fotbollen! Bra gick det ju inte! Så enormt tråkigt!
I vilket fall som helst leker livet på Bali! Trots motgångarna och sjukdomarna så njuter vi båda och vi älskar det! Dagen har spenderats på stranden, vi var ju tvungna att ta igen solning som vi förlorade igår, hallå liksom! Och det märka på våra kroppar idag vill jag lova! Det börjar ta sig!!
Puss!!
Åh hörni som jag njuter! Av att åka moppe, av solen, av baden, av att maten kostar 25 kronor och massagen lika mycket! Jag älskar Asien! Jag gör verkligen det!
Igår lämnade vi vår poolvilla i Ubud för nästa plats, Seminyak! Kändes vemodigt, behöver en sån villa i mitt liv alltså! Men samtidigt skönt att flytta nu, se något nytt och få nära till stranden 🙂 Uppdatering kommer såklart!!
Hoppas ni mår lika bra ni också!
PUSS!!
Ni kommer förmodligen ha svårt att tro era ögon när ni ser dessa bilder, men jag lovar er! Dom är helt sanna! Jag och Allis befann oss nämligen 1717 meter över havet i måndags natt/morgon och tog dessa!
Klockan 01:30 ringde klockan! Ja jag vet, kan inte bestämma mig för om det är tidigt eller sent, helt ärligt men något är det ju utav det! Dagen innan hade vi bokat en bergs trekking, vi skulle bestiga Mount Batu, något som bar bestämt redan innan men som jag var alldeles för lite påläst på! Detta var nömligen inte så enkelt, smidigt och graciöst som jag trodde! Men ack så sjukt värt det!!
Bestigningen började i komplett mörker, vi hade alltså ingen uppfattning om hur högt berget faktiskt var då det inte gick att se! Vi fick endast en guide och varsin ficklampa, sen var det bara att börja traska! Till en början var det ju okej, lite lätt uppförsbacke och jag och Allis gick och pratade om livet, med andan i full kontroll! Efter ett tag blev det liksom stenigt och inga småstenar då utan det blev liksom brant och höga stenar! Fortfarande hade man liksom ingen uppfattning av hur högt det faktiskt va och vi började väl känna att ja, snart måste vi ju vara framme! Upp kom vi och guiden gjorde high five, jag tänkte äntligen! Tills jag tittar upp och ser att folk fortsätter gå, en jäkla bit till! Vid den här tiden var vi uppe i nivå med molnen, en sjuk känsla måste jag säga! Ja, som sagt, man fick ju stanna där vi va om man ville men alltså, har vi tagit oss så långt ska vi banne mej hela vägen! I slutet av det brantaste trodde jag att jag skulle börja lipa och jag kände seriöst att är vi inte framme snart vänder jag! Jag började skrika till allis, nej nu får det fan va nog, när stenvägen liksom övergick till sand! Sand!
Jag är glad att jag inte vände! Utsikten här uppifrån, wow! Kanske inte bästa vädret för att få en nice soluppgång men den dög, mer än väl! Utsikten var helt fantastisk och det var en grymt härlig känsla att befinna sig så högt ovanför marken. Vi njöt av detta och satt och försökte ta in allt det som faktiskt fanns runt oss! Knäppte bilder och drack the tills jag anade en panik i Allis ögon! Fia, vi ska ner också! Haha alltså! Och samma väg dessutom!
Stenarna som varit helt okej på uppvägen rullade undan under våra fötter vilket resulterade i årets vurpa för Fia, rakt, pladask på rumpan! Lagom sexigt blåmärke har jag där och vaknar så fort jag hamnar på den sidan av rumpan men thats life för mej! Allis gjorde en och annan snygg vurpa också men lyckades rädda dom flesta upprätt! Vi fick extrahjälp av guiden heeeeela vägen ner!
Trots topp 5 av det jobbigaste vi båda gjort, är det lätt topp 5 av det häftigaste! Känslan av att klara något sånt här är fantastisk! Ett bevis på att man klarar mer än vad man någonsin tror och när hjärnan och kroppen säger sluta finns det lite av det sista krafterna kvar att krama ur, så är det med allt vill jag tro!
