Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Gravid!

Svar på frågestund – Ingrid, amning och bebissnack

btf

Godmorgon hörrni och glad onsdag <3 Idag var jag så fruktansvärt trött när jag vaknade. Ni vet när det känns som man har grus bakom ögonlocken och de bara faller ihop av sig själv. Japp, ungefär så känns det. Men när Rasmus drog till jobbet klockan 06 passade jag ändå på att gå upp. Ingrid brukar  ta lite sovmorgon så då brukar jag passa på att få lite jobb gjort. 😀

Så hörrni, nu har jag kikat igenom alla frågor ni ställde på frågestunden. Det blev inte alls så många som jag tänkt mig och det trillade fortfarande in frågor på min Instagram i samband med att jag hade frågestunden här 😉 Anledningen till att jag kör sånna här frågestunder är just för att det blir enklare för mig att hålla koll på alla frågor som trillar in. Jag får sjukt många DMs på Instagram dagligen och era frågor försvinner därför snabbt ner i flödet av DMs och det är liksom inte alls min mening. Därför är det så mycket smidigare att få allt sammanställt här 😀 Men ja, nu kör vi. Och jag delar upp frågorna lite tänker jag. Idag svara jag på frågor gällande Ingrid, amning och bebissnack då det verkar vara det ni hade mest frågor om. Vissa frågor är samma frågor som återkommit så om jag inte valt att svara på just din formulering så är det för att frågan redans ställts och jag har svarat på den i en annan fråga 🙂

btr

Q:

Jag undrar om Ingrid va bestämt/hugget i sten när hon kom eller om ni hade andra alternativ?

A:

Vi hade två- tre namn på flicklistan som vi va överens om men framåt slutet hade Ingrid blivit en stor favorit. Men inget av namnen var liksom bestämda utan det ville vi göra när vi såg vem det var som kom ut. Och när vi såg Ingrid var hon liksom en självklar Ingrid 🙂


Q:

Jag har fattat det som att Ingrid sover i sin egna säng, om det är så, hur fungerar det? Gick det bra direkt? Jag har BF om två veckor och har hela tiden sagt att vår bebis ska sova i sin egna säng, främst pga min oro att han ska skadas i vår säng. Men sen har jag googlat och läst och förstått det som att typ inga bebisar sover själva direkt från början då dom behöver den närheten. Behöver lite pepp på att det funkar, så hoppas jag inte fattat er situation fel 😃 stooort grattis till er söta dotter förresten

A:

Ja precis, Ingrid har sovit i sin spjälsäng sen första natten och för oss har det funkat jättebra. Både jag och Rasmus känner oss tryggast med det. Bebisar behöver jättemycket närhet, och hon får mängder av närhet under dagarna och kvällarna och i samband med att hon ska sova så söver vi henne i vår säng. Det har funkat jättebra för oss och hon känner sig trygg i sin egen säng när vi väl lägger över henne. Jag tror bara man måste hitta något som passar alla. Alla bebisar är ju individer och så himla olika. Vissa trivs garanterat inte med att sova i egen säng och vaknar direkt när man lägger över dem, medans vissa trivs bäst med det 😀 Testa er fram men för oss har det funkat superbra 😀 <3

 


Q:

Fungerar amningen bra? Kommer du köra helamning eller eventuellt börja med ersättning också?

A:

Amningen funkar absolut jättebra. Men vi ger ersättning upptill också. Det har vi gjort sen första natten hemma. Nu har jag även fått börja ge ersättning någon gång på eftermiddagen/tidig kväll då min mjölk inte riktigt räcker till och kan inte göra henne nöjd vid den tiden. HOn vill ligga vid brösten mestadels av tiden på eftermiddagen och då blir hon helt enkelt inte mätt. Sen ger vi lite ersättning inför läggning så hon blir ordentligt mätt och sover gott 🙂


Q:

Kanske kommer imorgon. Men bästa och värsta med förlossningen? Lyckades du hålla allt positivt? Blev den som du tänkt dig? Har du kunnat ta in att du är mamma än? Måste vara en sjuk känsla. Vill ni ha fler barn? Bästa och värsta med förlossningen? Äter du antidepressiva? Isåfall, hur var det med graviditeten?

A:

Oj mängder med frågor. De översta frågorna får man tydliga svar på i mina förlossningsberättelser så dom skippar jag 😀 Men om vi vill ha fler barn, det vet jag inte. Just nu lever jag för Ingrid och vill inte tänka på det just nu men efter min förlossning är jag inte så säker på att jag kommer vilja göra det igen, om jag ens kan, det vet an aldrig. Men, det kan mycket väl vara så att vi i framtiden önskar fler barn, det vet inte jag. Men det är absolut ingen självklarhet för mig. Nej, jag är inga antidepressiva och har aldrig gjort. 🙂


Q:

Hej! Har nyligen medans jag skälv va gravid hittat till din blogg. Fick en dotter den 13 maj!
Jag undrar hur allt går för er med eran lilla tös! Hur funkar nätterna? Hur ofta äter hon? Hur mycket är hon vaken? Är hon mycket ledsen eller mest nöjd? Har ni badat henne än? Har du börjat pumpa och testat att mata me flaska än?
Hehe många frågor som sagt!

A:

Heej och stort grattis till dej! Jo men jag tycker att det går väldigt bra. Hon sover bra på nätterna just nu och har gjort sen hon föddes. Hon vaknar 1 till 2 gånger per natt för att äta, sen somnar hon gott om igen. Jag klockar inte alls tiderna hon äter på men upplever att hon äter rätt ofta. Men det är så olika från dag till dag, vissa dagar sover hon mer på dagarna och då äter hon mycket men vid färre tillfällen, vissa dagar sover hon mindre och då äter hon oftare men mindre liksom.

Ingrid är absolut mest nöjd, är det någon gång det är lite gnälligt är det på kvällarna. Då vill hon bara vara nära och ligga vid brösten så är det gnälligt brukar det hjälpa <3 Japp, vi badar henne en gång i veckan ungefär 🙂 Ja, jag pumpade när jag hade mjölkstockning men har inte pumpat sen dess och ja, vi kör med flaska också 🙂


Q:

Den största förändringen/skillnaden med att bli mamma? Är mammalivet som du hade föreställt dig? 💕 kärlek till er alla tre!

A:

Åh alla rutiner. Man kan inte förstå hur mycket tid det faktiskt tar att vara mamma förens man hamnar i situationen själv. Jag var själv lite så innan ” men hur mycket tid kan det liksom ta?”- Jo då, det tar mycket tid. Så det är nog framförallt det som varit den största förändringen för mig, alla rutiner som plötsligt försvann. Mamma livet är grymt, så ja, det är nog ungefär som jag hade föreställt mig! <3


Q:

Hur visste du och Rasmus att ni var redo för barn?
Jag har många tankar kring det och jag kan tänka mig att mina inte är samma som måna andras, eftersom jag redan fått äran att vara bonus till tre härliga barn. Men hur kände mig tänkte du/ni innan ni visste?

A:

För mig har barn aldrig varit någon självklarhet. Innan jag träffade Rasmus va jag gansk asäker på att jag inte ville ha barn. Och till skillnad från mig då så har Rasmus alltid haft en väldigt stor barnlängtan. Han har liksom alltid önskat barn. Men så när vi träffades så var det plötsligt bara så självklart allting. Så efter ett halvår tillsammans ungefär började vi prata om det och helt plötsligt kändes allt så rätt. VI umgicks då med många som hade barn och på så vis, i kombination med att ha träffat en person som jag vill leva med, växten barnlängtan fram för mig.


Q:

Vilken fin och ärlig förlossningsberättelse!

Jag har en fråga om vad du har i vagnen nu under sommaren?

Stort grattis till er lilla! ✨

A:

Åh, tack snälla <3 I vagnen har jag en kudde samt olika filtar jag pendlar mellan beroende på väder. Sen har jag också alltid med mig ett regnskydd, ett insektsskydd samt solskydd 😀


Q:

När tog du ur din navelpiercing under graviditeten? Och var de svårt att få i den igen efteråt? (Såg du satt i den igen). Underhöll du liksom piercinghålet under tiden eller något? 😄

A:

Åh jag minns inte exakt när jag tog ut men var kanske någon gång i vecka 24-26 någonstans. Nej, det var bara att trycka igenom igen, inget motstånd alls för min del och nej, jag underhöll det inte under graviditeten 🙂


Q:

Vad var det mest nödvändiga du fick med dig i BB väskan och var de något du kände att ni kunde skippat att packa ?

A:

Jag tycker verkligen att allt var nödvändigt för min del men jag är evigt tacksam att jag inte glömde kameran. Man vill ju föreviga allt 😉 men ja, allt godis och allt snacks jag hade med mig gick ju inte direkt åt 😛

 


Q:

Hur tänker du kring viktnedgång efter graviditet? Jag har själv blivit mamma för två veckor sen och har lite ångest över att aldrig komma i mina gamla kläder igen. Missförstå mig inte, jag älskar min son och jag vet att kroppen gått igenom massor för att skapa mitt underverk. Bara svårt att veta om man ska acceptera att kroppen inte kommer komma tillbaka och köpa större storlekar på kläderna eller om man ska Ge det mer tid. Är ändå ett bra tag innan man kan träna ordentligt och jag vill inte gå på diet och riskera amningen.

A:

Jag tänker inte på min vikt alls. Jag väger mig inte så har liksom ingen aning om vad kroppen väger nu jämfört med innan. Så mitt fokus ligger inte alls på att förändra min kropp. Däremot har jag längtat efter att få röra på mig igen, att få träna och motionera utan att ha ont. Där är mitt fokus, att äntligen kunna må bra igen för det gjorde jag inte under graviditeten 🙂

När det kommer till kläder som ska passa använder jag i stort sätt samma kläder som gravid som när jag inte är gravid så för mig passar det mesta. Och det som förmodligen inte passar har jag inte brytt mig om att använda 🙂


Q:

Hur kom ni fram till valet att Lillis skulle få heta Ingrid? Vill du dela med dig av andra namn ni hade på listan? Jag gillar verkligen namnet men har svårt att vänja mig av vid Lillis, så jag tänker på henne som baby Lillis Ingrid nu, haha.

A:

Min gammelmormor hette Ingrid och det är ett släktnamn som både min mormor, mamma och flera andra i familjen bär. Så det är därifrån jag har fått det helt enkelt. 🙂 Nej, de andra namnen håller vi nog faktiskt fortfarande för oss själva 😉

Haha jag vet, jag säger också Lillis ibland men tänker att det inte gör något. Få vara ett smeknamn helt enkelt 😀


Q:

Grattis till er fina Ingrid!! Hur känner du dig nu när hon är här? Mer eller mindre generellt orolig än du hade trott? Jag tycker att det var en konstant pendlade första månaderna innan jag vågade börja lita på min egen magkänsla (istället för ex bvc som tyvärr inte hjälpt oss där vi behövt). Trots att man ”vet” vad som är rätt känns det så svårt att lita på det och inte lyssna på andra…

A:

Tack snälla! Det känns helt fantastiskt! Jag är en orolig själ i mig själv så absolut är jag orolig. De första veckorna va värre än nu och det har på något sätt hjälpt att Rasmus börjat jobba. Helt plötsligt har jag ingen jag kan fråga om var enda liten grejj utan måste ta beslut om saker själv och det känns skönt. Men jag känner väl ändå att jag vågat lyssna till mig och Rasmus och vi har vågat köra vårt race även om vissa saker kanske inte rekommenderades på BB 😉


Q:

Stort grattis till fina Ingrid! Jag har följt dig genom graviditeten och det har varit underbart, jag har själv en liten son som är strax över en vecka gammal nu.
Jag såg i en intervju att du ger Ingrid ersättning på kvällen. Hur kommer det sig? Hur mycket ger du henne? Ammar du först och så får hon ersättning som ”efterrätt”? Jag är inne på att börja med samma sak men vet inte riktigt hur jag ska göra, när och hur mycket jag ska ge.
Fortsätt som du gör Fia, du är en stor inspiration! 💕

A:

Tack snälla! <3 Ja precis, vi ger henne ersättning. Till en början gav vi det endast på kvällen så hon skulle bli riktigt mätt inför natten. Men nu får vi även ge henne på eftermiddagen vissa dagar då jag helt enkelt inte har tillräckligt med mjölk för att göra henne nöjd 🙂 För mig va det också viktigt att Rasmus skulle få möjlighet att mata Ingrid redan från början,  så därav hade jag som önskan att köra med lite ersättning inför natten redan innan hon föddes. Sen kanske det inte hade funkat, alla tar ju inte flaska 🙂 men för oss funkade det och jag är så glad att Rasmus kan få mata henne också 🙂

Vi ger henne olika beroende på hur mycket hon ätit samt beroende när på dagen 🙂 Jag ammar alltid i första hand, märker jag att hon inte blir nöjd efter att ha legat vid bröstet så får hon ersättning 🙂 Man får testa sig fram, det beror lite på hur gamla dem är och sådär också. Men fråga på BVC så vet dem hur mycket du ska ge 🙂


Q:

Fråga nr 1: Vad har Ingrid haft och har för storlek på kläderna? Väntar första barnet (v.35 woohoo) och tycker det är jättesvårt att veta hur mycket man ska ha i varje storlek och vad man ska ha med till BB. 

A:

Vi hade det mesta i storlek 50 från början men hon kunde även ha vissa plagg i 44 i några veckor 🙂 Jag tycker du ska ta något plagg i 44, lite mer i 50 samt kanske något i 56 🙂


Q:

Hej fia!! Hur känns det egentligen att äntligen vara mamma nu? Tankar, skillnader ifrån hur du trodde att det skulle vara? Går det ens att förklara haha? Du är en grym mamma till eran fina lilla dotter och älskar ditt powerkonto o din blogg, älskar också att ni har varit med i fvfv 👏🏼 Ja, älskar ju allt du gör haha!! Kram fina du.

A:

Hej fina du! Nej men det går typ inte att förklara. Det är en sån enorm känsla. Helt sjukt. Hon känner liksom mej, det syns i blicken på henne när hon tittar i mina ögon. Hon känner mej och har gjort i 9 månader, jag är hennes trygghet medans allt fortfarande är så nytt för mig <3 Man kan inte föreställa sig känslan så på så vis är det helt annorlunda jämfört med vad jag trodde, samtidigt som allt är så självklart. Jaaa, dålig förklaring men det är allt jag kan säga 😉

 

Förlossningsberättelse – Text och bild

*Varnar för ärligt inlägg om förlossningen*

Godmorgon fina ni! <3 Här sitter jag, klockan är just nu 08:13, altandörren är öppen, fåglarna kvittrar, det är sommar och 21 grader varmt redan. Sveriges nationaldag och många är lediga. Vilken underbar dag att hålla ledigt på, jag hoppas ni får njuta ordentligt av solen, kanske på stranden eller någon annan härlig plats.

Själv sitter jag här med min förlossningjournal framför mig och har fått läsa den flera gånger, om och om igen. Det känns så sjukt långt bort men ändå fortfarande så nära, så att jag nästan kan ta på den. På lördag är det liksom 1 månad sen. 4 veckor sen jag upplevde det värsta men också det häftigaste någonsin. Vår lilla Ingrid blir liksom 1 månad gammal. Tiden, lugna dig lite. Det ä fortfarande så svårt att in att hon är vår. Det känns fortfarande som vi har henne på lån men jag blir lycklig när jag påminner mig själv om att det inte är så. Hon är ju här för att stanna.

Som sagt, jag sitter med min förlossningjournal och går igenom allt som hände  där mellan den 9 maj och 11 maj. Idag är det ju faktiskt 1 månad sen allt började. För det blev ju inte riktigt so jag hade tänkt mig. Inte alls faktiskt. Men jag är glad att jag hade en så positiv inställning till förlossningen från början. Hade jag vetat att det skulle bli såhär för mig hade jag varit livrädd under hela graviditeten och det är jag så glad för att jag inte var. Den positiva inställningen jag gick in med hjälpte troligtvis mig, även om jag inte kunde känna det just där och då. Jag har nämligen aldrig känt mig så svag och hjälplös i hela mitt liv. Helt utlämnad till smärtan på något vis och det var verkligen så mycket värre än vad jag hade förväntat mig. Naturligtvis har jag förstått att det gör ont att föda barn. Men det är helt omöjligt att förklara hur ont det faktiskt gör för någon som inte upplevt det. Och ändå är det helt omöjligt då en förlossning är totalt olik från person till person och hur man upplever och hanterar smärta. Vissa tycker det är lätt som en plätt medans andra, som jag, upplever det som det tuffaste och värsta någonsin.

Men här sitter jag, och det är ju det som är så jävla coolt. Man klarar det. Även om man tvivlar på sig själv tusen gånger om just där och då så klarar man det. Och efteråt känner man sig som den starkaste i världen, det gjorde i alla fall jag. För belöningen man får för allt slit, när denna lilla personen kommer upp på bröstet, är obeskrivlig. Helt underbar och helt omöjlig att beskriva med ord.

9 maj 2019

För mig började allt runt lunch på torsdagen den 9 maj. Jag som tidigare haft mycket förvärkar märkte först ingen skillnad och tänkte inte så mycket. När värkarna sedan började komma mer regelbundet förstod jag att det satt igång. ÄNTLIGEN! Jag ringde hem Rasmus från jobbet runt 14 då jag hade värkar ungefär va 20 minut. Här var Pilatesbollen underbar och andningen gick prima. Proyflaxkursen var till  stor hjälp genom hela förlossningen.

Framåt kvällen blev värkarna allt tätare och den mesta tiden spenderades i duschen. När jag hade 3 värkar var 10 minut ringde vi upp till förlossningen och de ville att vi skulle komma upp. Både jag och Rasmus var vid detta laget så otroligt förväntasfulla och peppad. Som jag längtade efter hela den här händelsen.

Väl uppe på förlossningen visade det sig att jag inte var öppen något men att jag hade ett väldigt högt blodtryck. Så jag och Rasmus fick stanna över natten för bevakning och blodtryck och bebis. De rullade in en säng till Rasmus och jag fick en sovdos för att kunna sova lite. Vilken personal den har på förlossningen i Halmstad, helt jävla fantastisk! Världens största eloge till dem!

10 maj 2019

Efter kontroller blir vi hemskickad då det ännu inte hänt något under natten. Jag var fortfarande i latensfas. Tror vi åkte hem runt 11 för att fortsätta ta värkar och för att vila upp oss inför vad som skulle komma. Runt 18:00 hade jag återigen väldigt täta värkar och runt 20:00 åkte vi in till förlssningen ännu en gång. Här minns jag att jag sa till Rasmus ” Nu måste jag vara öppen runt 7 cm, det bara måste vara så”. Vi kommer in till förlossningen och de kontrollerar mig. 2 cm var jag öppen! 2! Vafan kroppen, kom igen.

Här bröt jag ihop hörrni. Jag hade haft värkar, starka värkar i över 1 dygn. Jag minns hur jag satt i duschen uppe på förlossningen och bara grät. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur jag skulle fixa detta. Mamma peppade mig i telefonen och Rasmus, min älskade Rasmus med det mest fantastiska stöd man kan tänka sig, satt bredvid och masserade, duschade och peppade mig. Åh, jag minns hur jobbigt det kändes. Och det kändes som jag hade så jävla långt kvar. men ja, vafan ska man göra. Ut ska ungen och det var helt enkelt bara att tagga till. och det minns jag att jag gjorde. Så Fia, nu kör vi!

Klockan 22 fick jag bada vilket var underbart skönt. Rasmus satt bakom och masserade axlar och huvud och jag kunde njuta lite till och från mellan värkarna. Enligt journalen badade jag i en timme och när jag kom upp var jag öppen hela 3 cm! Hejja 😛 I samband med detta fick jag börja med lustgas när jag väl kom tillbaka i mitt rum. Lustgasen var grym. Själva smärtan tar den inte bort men den hjälper till att fokusera på annat samt underlättade andningen tycker jag.

11 maj 2019

Tro det eller ej men jag tog faktiskt Epiduralen. Japp, när jag var öppen 4 cm klockan 01:00 på natten frågade barnmorskan om jag ville ha den. Jag som känt mig livrädd för epiduralen blev rekommenderad att ta den då jag haft ont och hållt på så länge. Den skulle hjälpa mig att slappna av lite. Sagt och gjort, med mycket lustgas och en konversation med narkosläkaren hurvida jag ska gifta mig med Markus Rosenberg i Mff satte dem EDAN och hörrni, det var inte alls så farligt som jag förväntat mig. Nej, inte alls i förhållande till den smärta man redan känner. Och välkommen till himmelriket. Alltså, helt plötsligt blev jag människa igen. Jag kunde föra en normal konversation, jag kunde vila, jag kunde tänka klart. Det var en sån enorm befrielse.

Runt 05:30 var jag öppen 5 cm och strax efter 06 fick de sätta värkförstärkande dropp då EDAN gjorde sammandragningarna oregelbundna och processen långsam. Vid 07 fyllde de på EDAN men nu tyckte jag inte den gjorde så stor skillnad längre då jag börjat känna av trycket neråt och det upplevde jag nästan som värre än värkarna.

Efter jag vet inte hur lång  stund på pilatsebollen har tiden lyckats gå och runt 11:20 börjar jag få krystvärkar och 11:56 är hon äntligen ute. Sisådär 48 h senare och efter de tuffaste dygnen i mitt liv. Men hon va där! Äntligen.

Jag minns såväl hur jag frågade Rasmus va det va för någon lite person där nere. Rasmus tittade efter och kollade på mig och sa med tårar i ögonen ” Älskling, det är en liten Ingrid!”. Åh jag visste det! Min lilla tjej som jag hade haft känslan av att det skulle vara hela tiden. Och när jag sen fick se henne va det bara så självklart. Självklart va det hon som härjat och bott i magen hela tiden.

Trots 2 tuffa dygn fick min förlossning ändå 10/10 möjliga för WOW, personalen, upplevelsen, allt. Allt gick bra och vi fick ut en alldeles perfekt o h frisk lite flicka helt utan komplikationer.

Och efter 25 minuter kom även moderkakan ut. Efter prat om operation, akupunktur och lustgasrus kom den äntligen ut av sig själv. Tacksamheten jag kände över att slippa operation går ju inte att beskriva heller. Tack för det hörrni.

Så hörrni, jag vet inte alls hur jag lyckas förmedla denna omtumlande händelse. Förvirrat förmodligen och då är det rätt. Det var förvirrat men ändå så jäkla självklart när allt väl var över.

Nu är hon snart en månad och jag kan bara inte tänka mig ett liv utan henne. Plötsligt förstår jag varför min mamma ibland varit så jobbig och tjatat. Man vill bara väl, man vill bara gott och att dessa personerna ska få må så bra som möjligt <3 Kärlek har fått en ny betydelse, den är så jäkla starka att ord inte kan beskriva. Min lilla tjej.

Det var det värsta någonsin, men också det coolaste, häftigaste och mest berörande någonsin. Det är värt det, alla dagar veckan. <3

Och Rasmus, min älskade Rasmus, fy få vad grym han var! Han fick beröm av personalen för att va så otroligt stöttande och peppande. Han tog mej på fullaste allvar och vi var det grymmaste teamet man kan tänka sig! Tack älskling! Tack för att du gett mej det vackraste någonsin och för allt ditt stöd!

 

 

 

Förlossningsberättelse – Video

Årets önskemål och fråga tror jag, kommer vi släppa en förlossningsvideo? Svar ja, typ! Idag kom det upp en förlossningsberättelse på gravid vecka för vecka, äntligen! 😉 Ni är många som väntat och längtat! Så roligt att ni är så nyfikna och vill veta 😍

Det kommet dyka upp en skriftlig berättelse hör också hörrni, med lute bilder och så ❤

Oj så trött jag är nu, idag klev vi upp klockan 05 för lite amning följt av en totalt nerbajsad mamma ( jag) och säng! Det blir nog en tidig kväll här ikväll om jag får välja! Snart bakad potatis med tzatsiki och sen lite godis innan jag slocknar. Helt slut!

 

Puss babes!

Bf

Jaha, dagen är här. Dagen jag helt ärligt inte trodde vi skulle hinna till innan Lillis va ute. Men, då är man ju ett sant bevis på att man kan mängder med förvärkar och en megaaktiv livmoder från Vecka 30 utan att det behöver innebära något alls. Ja, mer än många veckor med smärta då 😉 Jag trodde ändå det skulle innebära att bebisen kanske ville dyka upp lite tidigare, och jag hade verkligen det på känn. Men icke sa nicke.

Samtidigt känns det liksom helt overkligt att ha nått Bf på något vis, det är ju ett datum som  hela tiden har känts så fruktansvärt långt bort men som nu är här och nu är bara varje dag en dag närmre DAGEN då det liksom kommer ske. Det har ju visserligen alla dagar varit hittills men ja, jag tror ni förstår.

Igår fick jag faktiskt lite ångest. Då jag varit så inställd på att föda tidigt har jag inte grubblat så mycket över igångsättning men igår slog mig tanken kring det och helt plötsligt fanns den möjligheten även för mig nu på något vis och det är verkligen något jag inte vill. Visst, blir det så så blir det ju så, inte mycket att göra ont, men det är verkligen något jag önskar att slippa.

Anyways, Bf är här. I appen står det 0 dagar kvar till förlossning ( inte helt otippat liksom) och att jag har varit gravid i 280 hela dagar. Jaaa det är fanimig nästan ett helt år och det kan jag säga er mina vänner, det känns. Jag kan inte längre minnas hur det känns att inte vara gravid, känns som jag har varit det typ för alltid! Men nu hörrni, nu är det inte långt kvar och nu kan Lillis vara här vilken dag som helst. Ja, jag vet, jag har sagt det i flera veckor nu och är väl allmänt bomullslullig i skallen känner jag men som jag tidigare skrivit, jag får inte mycket gjort mer än att vänta nu. Just nu känns det bara som att livet har pausats lite för oss här hemma och vi inväntar nästa kapitel i livet. Jag fokuserar otroligt mycket på mina målbilder men också på själva förlossningen. jag är så taggad, så peppad och ursäkta ordvalet men nyfiken på denna upplevelse. Inställningen om att detta kommer bli den grymmaste och coolaste upplevelsen i livet har jag bevarat och ju närmare dagen kommer desto starkare känner jag så, hur grymt detta ska bli. Jag förstår att det kommer göra ont, men jag är inte det minsta rädd för smärtan. Oavsett hur det kommer gå till, när det sker så är det liksom inget man kan styra över, inget man kan bestämma. Det som sker det sker men så nyfiken jag är på allt nu.

Imon är det dags för BM igen, då har jag officiellt gått över tiden. Får man tid för igångsättning redan? Det återstår att se. 😀

 

PUSS!!

Gravid V40 – ” Är det dags att föda barn nu?”

(Bilderna är tagna av underbara Rebecca Nordström (@artbyvidelle)

Heeeeej kompisar! hoppas ni mår bra denna härliga tisdag! Tisdag ja, inte många tisdagar kvar nu som vi har möjlighet till en traditionen. Man kan ju alltid hoppas att denna är den sista 😉 och herregud, Hallåååå vecka 40! 6 dagar kvar till BF liksom, vad hände???

Jag fick höra massor med påstående igår från er me tanke på att jag hade en så bra dag och att kroppen mådde så bra. Tydligen kan det vara ett tecken på att förlossningen är nära enligt många av er. Jaaa, så kan det säkert va men jag våga inte tro på något längre. Haha om alla påståenden och teorier kring det skulle varit sanna hade jag varit morsa för länge sen. Så jag har liksom slutat hoppas lite varje gång. En sak är ju säker, ut kommer ungen. När det blir, jaaa det är nog när den behagar 😛 Jag känner mig klar och jag hoppas Lillis också gör det snart!! 😛

Cravings/Dille: Liiite mer sötsug under denna veckan har det fan varit. Kan bero på det höga sockerintag man fick i sig under påsken också iof 😉 Men ja, jag har känt av lite mer sockersug den senaste tiden. Annars tycker jag inte direkt det är någon skillnad.

Sömn: Jag sover fortfarande som en stock och det är något jag är så enormt tacksam över! Jag vaknar upp utvilad och pigg och har gjort det den senaste tiden nu. Tack snälla för det!!!

Mående: Tjaaa, jag lever fortfarande på gårdagen. Vilken underbar dag det var! Helt fritt från krämpor och smärta heeeela dagen i stort sett. Jag njöt verkligen av att känna mig så pass pigg. Idag är det tillbaka lite till det vanliga igen. Känner mig ganska orkeslös och seg och även lite smärta från och till men inte alls som innan. Jag ha legat och vilat hela förmiddagen och ska nu ta tag i liiite lite jobb sen blir det nog tillbaka till vilan igen.

Kropp: Hahah jaaa alltså vad ska man säga. Oavsett hur många gånger man duschar känner man sig inte fräsch, det mesta är tungt och jobbigt och det är svårt att hitta någon form av skön sittställning överlag tycker jag. Igår skulle jag raka benen och bara det var liksom som ett helt träningspass, jag var helt slut och helt varm efteråt. Hoppas verkligen det var sista gången jag slapp raka mig med en mage i vägen 😛

Övrigt: Nu är det verkligen så overkligt nära. Det är liksom bara upploppet kvar nu sen är Lillis här. Som jag längtar efter att få se och träffa denna lilla person. Jag undrar hur du ser ut, vilken ögonfärg du har, kommer du ha hår eller inte? Jaaa, det känns verkligen overkligt. Jag ser många på Instagram som man följt länge som fått barn nu och det känns sjukt att det snart är vår tur. Eller ja, det känns inte sjukt, mer overkligt på något vis. När jag håller i Millan och Trinters lilla tjej är det svårt att greppa att det ligger en exakt lika stor sån liten bebis i magen på mig. Hur sjuk är inte hela grejjen liksom? Verkligen galen!!

Sophia Anderbergs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!