Vid detta laget tror jag ni alla vet att jag älskar asien, och här har ni en ganska stor anledning till det. FRUKTEN!
Här i Sihanoukville har vi frukostbuffé och utbudet av frukt är AMAZING! Nya favvofrukten har kommit till den färska mangon, så underbart goood!
Han hörde av sig i torsdags, på min födelsedag. Såklart att han gjorde, han vill ju vara snäll. Det är ändå en person jag känt i såååå många år, som det fortfarande känns helt galet konstigt med att vi inte är en del av varandras liv längre. Jag tror inte ens han vet att den 16 skulle varit vår bröllopsdag för ett år sedan. Jag vet, och jag minns.
Förra året åkte jag till Bali för att rädda mig själv från allt jag gick igenom förra året. Jag åkte iväg för finna mig själv som då var otroligt vilsen men också för att kunna se tillbaka på den 16 juni som något härligt, inte som något fruktansvärt och jobbigt. Och jag lyckades faktiskt. Detta året tänkte jag inte på det förens sent, när jag såg datumet och insåg den sjuka tanken att WOW, förra året, denna dagen, detta datumet, skulle jag fanimej gift mig. Hur konstigt är det inte?
Det river fortfarande upp så mycket när du hör av dig, P. Jag tackade för ditt grattis och berättade att jag befann mig i Kambodja. Jag nämnde att jag alltid drömt om att åka dit och du sa jag vet, jag minns att du alltid sagt att du vill det. Då slog det mig, att just det, du vet så otroligt mycket om mig. Vi har spenderat nästan 365 dagar i 4 år tillsammans, men inte längre. Jag saknar dig inte dagligen längre och jag mår sååå jäkla bra i det liv jag lever just nu. Men när vi pratar, när vi skriver, river det upp allt från förra året, och allt vi upplevt tillsammans. Det är inte längre outhärdligt, det är heller inte direkt ledsamt. Jag kan hantera det, men jag är en känslomänniska. Jag får feeling och igår, när jag och Simone pratade och gick ut med stranden på kvällen efter middag, kom tårarna. Dem kommer ibland, när jag få feeling. De tårarna är framförallt fyllda med glädje. För att jag gör något jag faktiskt älskar, men också för att jag påminns om allt jag genomgått, allt vi upplevt och hur jag faktiskt tog mig igenom förra året.
Det är fantastiskt hur begreppet; What does not kill you makes you stronger faktiskt stämmer. Och det är vid såna här tillfällen, när jag är som lyckligast, som jag påminns om hur jäkla stark man är och hur mycket man faktiskt klarar. Jag blir stolt över mig själv och jag är glad över vart livet har fört mig. Det har varit meningen hela tiden. Att jag ska vara där jag är, själv, och endast fokusera på mig själv, just precis nu!
Ni vet, den där platsen man alltid drömt om att finna. Den platsen där det knappt finns några turister, inga andra än du, kritvit strand, bungalows med halmtak utmed stränderna, restauranger och barer med mysiga loungemöbler och lyktor i palmerna. Den platsen man tror är helt omöjlig att finna idag. Den platsen, fann vi igår. Wow Kambodja, du har klättrat upp och passerat Vietnam på listan… tror jag. Älskar Vietnam, men WOW, Otres Beach utanför Sihanoukville, you took my breath away!
Smidigare än smidigast har allt gått hittills, flygresor och taxiresor bara flyter på. Hur underbart är det inte!? Mary beach Bungalows välkomnade oss med öppna armar till den mysigaste lilla bungalown med halmtak, endast några få meter från den vackraste stranden jag någonsin beskådat! Solstolen lockade såklart, Simone fick sitt benhår fixat med någon ny metod. Jag lovar, det var sytråd everywhere men len om benen blev hon minsann. Jag, njaaa vågar inte. Håller mej nog till hyveln ändå! Fan hörrni, LIVET! Jag kan inte säga mer än så, jag bara älskar det just nu!!
Inlägget innehåller reklamlänkar!
Snyggaste svarta bikinin härifrån (adlink)
Beachday it is, jag kommer berätta mer om denna dagen med massa fler bilder imorgon meeeeen ni är redan många som frågat efter denna biknin och jag tänker mig att efter nästa bild som dyker upp på instagram kommer fler undra 🙂 Såå here you go! Den är string, fast en lite bredare sådan och jag bara totalälskar det! OBS. Storlekarna är små sa ta minst 1 större storlek än vad ni brukar ha. Jag har L i denna och den passar, däremot är toppen på gränsen till för liten. Den är också L men jag har ju små brön så ta en storlek större, definitivt!!
Igår morse ringde klockan vid 04:00. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är tidigt eller sent. Många av er hade ju inte ens gått och lagt sig hemma i Sverige då liksom, då det var lördag. haha. Jag väckte Simone, hon är inte riiiiiiktigt lika morgonpigg som jag är, även om det faktiskt var lite motigt för mig också.
Anledningen till av vi åkte till Siem Reap var just Angkor Wat. Det templet är ju med på världsarvslistan och alla listor som finns på saker du inte får missa innan du dör typ. Jag har länge velat åka till just Kambodja, jag är pinsamt opåläst om landet i sig, helt ärligt talat om Angkor Wat också, men det ser ju heeelt magiskt ut, så jag visste ju att jag ville di när jag väl tog mig till Kambodja.
Idag är jag glad att vi åkte till just Siem Reap, det påminner om Ubud på Bali fast ändå inte. Lugnt, härligt, rofyllt och väääldigt mysigt. Jag skulle ätt kunnat stanna här några dagar till alltså.
Bilderna har världens bästa Simone tagit. Jag, mitt smarto, glömde ju såklart minneskortet på datorn. Vem gör ens så? Hur kan man inte dubbelkolla det liksom?
Vi visste att vi ville uppleva det i soluppgång. Dessvärre var det lite molningt så någon sunrise blev det aldrig riktigt, men ack så mäktigt. Det är svårt att beskriva. Vi hittade en plats lite vid sidan av, där kunde man liksom insupa den här magiska känslan av att vara där. För lets face it, hjääp vad turister där är, såklart. Men det var fantastiskt ändå. Vi gick runt lite men det är galet varmt så ingen av oss ville bli långvariga.
På väg tillbaka mötte vi apan som precis stulit en mango från en av turisterna i hennes ryggsäck. Han var så söt och smaskade i sig med gott samvete. Vi kallade honom Albert Bernard Fetvadd, mest för två namn för att vi inte riktigt kom överens om hans förnamn, och fetvadd för att vi har sjukt roligt åt att jag måste ha det i mitt öra nu när jag badar 😉
Resten av dagen spenderades vid poolen och idag är det dags att flyga vidare. Hallå Sihanoukville, nu kommer vi 🙂
PUSS!
