Att behöva säga hejdå till ett djur är förmodligen det svåraste man kan göra, om det ens går? jag har fortfarande kvar känslan från i torsdags när vi var tvugna att säga hejdå till min älskade Moltas!
Men bara för att man är så fruktansvärt rädd för det ska man väl inte behöva låta bli att omringa sig av djur, det had ejag aldrig klarat! Ett djur ger mig så otroligt mycket, JAG ÄLSKAR DJUR! Dem gör mig lugn och rofylld och dom kan gör sjukt roliga och dumma saker. Jag och P kan asgarva åt roliga filmer på djur.
Ja, för att korta ner inlägget, är djur det bästa vi vet.
I vilket fall som helst har jag och P tagit nästa steg i vårt samboliv, nämligen att skaffa ett gemensamt djur. och varför nöjja sig med ett när man kan skaffa två på en gång. det har vi alltså gjort, i september få vi hem våra bebisgrisar, två kattungar som min moster har fått. Elle ja, nu är ju inte min moster en katt, dock har hon en katt som har fått små små bebisgrisar!
Vi vet ännu inte vilka vi får utav dem tre som kom, men det spelar ingen roll, dom är alla så söta att man kan dö.
Vi var och träffade dom i helgen och jösses, jag vet liksom inte vart jag ska göra av mig själv. Amen kolla själva!!!!!!!