Morning Vibes

image
Åh vet ni vad det bästa jag vet är? Det är morgonen! Jag är som mest energifylld på morgon och ska det fixas grejjer så ska det fixas på morgonen här hemma.
Jag älskar att vakna upp, gå upp och sätta igång kaffet och sen återgå till sängen och skrolla igenom instagramflödet eller läsa lite bloggar innan jag tar mig ut på en promenad eller drar till gymmet, det är min egentid!

Idag vaknade jag till helt klarblå himmel och det känns skönt att man iaf kan uppskatta det lite granna! Ser jag tillbaka några veckor tillbaka kunde jag inte uppskatta det, inte för fem öre.

Nu blir det en promenad för min del och sen ska jag till psykologen! Ska bli skönt att komma dit igen!
Ikväll kommer Allis och vi ska fortsätta planera Bali! 🙂
Hoppas ni njuter av en fin dag! Det ska jag verkligen försöka göra!!
Hörs sen!

PUSS!

Recept: Chokladdadelbollar med lakritssmak

collage

DSC_4980

Chokladdadelbollar med lakritssmak

7 urkärnade dadlar

2 1/2 dl havregryn

1/2 dl olja (ja använde rapsolja)

1/2 dl vatten

1 nypa flingsalt

1/2 tsk lakritspulver

2 msk kakao

Gör såhär:

Mixa samtliga ingredienser i en matberedare till en slät smet. Tillsätt mer lakritspulver samt flingsalt efter smak. Rulla sedan till bollar och förvara sedan i kylskåpet.

Jag ska till Bali!!

Gooooodmorgon på er!
Tänkte kicka igång denna tisdag med världens härligaste nyhet!! 🙂 Tanken på detta gör mig bara så glad!

Som ni vet hade jag ju två resor inbokade i år för inte jättelängesen.
Paris blev inställt och det blev ju även min bröllopsresa till Thailand och Bali.
Dock har jag världens bästa vän som älskar att resa precis lika mycket som jag själv gör. Min fina Allis och jag ska nämligen åka till Bali ändå! Anar ni hur lycklig jag är över detta? Jag behöver verkligen komma iväg!! Jag behöver denna resan såååååååå himla mycket.
Och vet ni vad det bästa är. Vi ska bara mysa, slappa, yoga, träna, sola och bada och ha det så förbannat jävla gött (ursäkta språket men ja, det är precis så det känns).
Efter allt som har hänt behöver jag detta, få komma bort ifrån allt lite och bara vara!
Det ärju tid att börja fokusera på MIG nu och på vad JAG behöver för att må bra. Och resa, det är definitivt något jag behöver för att må bra!
Så ja, nedräkningen kan officiellt börja. Den 13 bär det av till mitt efterlängtade BALI!!
Bjuder på lite härliga asienbilder i samband såklart 🙂

DSC_0442

DSC_0447

DSC_0472

DSC_0480

DSC_0492

DSC_0517

Ett stort, fett TACK!

image
Älskade ni!
Kvällen igår slutade i tårar när jag överöstes av alla era fina kommentarer, mail och direct messages på ibstagram och dom fortsätter än idag. Wow vad underbara ni är! Jag ör så tacksam för allt ni skriver och jag känner verkligen att jag har en fantastisk samling människor runt om i Sverige som stöttar mig i detta! Ni anar inte hur underbart det känns!
Jag älskar att ni delar med er, jag får bekräftat att jag inte är ensam i denna smärtan jag känner och förmodligen kommer känna väldigt väldigt länge.

Varken ord eller text kan beskriva smärtan man går igenom när man tror man ska gifta sig inom en månad, känner sig lycklig, och sen ska man bara helt plötsligt inte det längre. Hur mattan bara dras undan under fötterna på en och man faller helt och hållet ihop och vet inte hur man ska ta sig upp. Att älska är det mest fantastiska som finns, men också det mest smärtsamma som existerar.

Jag får mycket kommentarer att jag är stark! Oja, vissa dagar känner jag mig som den starkaste versionen av mig själv, men det finns också dom dagarna då jag känner mig som svagast! Dagarna där jag knappt orkat mig ur sängen. När sakerna man älskat att göra tidigare blivit en ständig kamp, något man måste tvinga sig själv att göra!
Detta kommer vara en lång process! Och bi kommer få följa mig i den, de dagarna det är bra, och även dom som är mindre bra!

Ja kort och gott ville jag egentligen bara säga TACK! Ett stort, fett TACK för att just DU läser min blogg och stöttar mig när jag behöver det som mest!

PUSS!

Jag har bestämt mig för att berätta….

 

Emys Foto 160508_0753 mindre omgjort

Som jag har velat fram och tillbaka, funderat fram och tillbaka, ska jag berätta, ska jag inte berätta, hur ska jag berätta det i så fall, vad ska jag skriva och hur ska jag skriva det? Jag vet fortfarande inte om det kommer komma ut precis som jag vill men jag har bestämt mig för att berätta. Berätta vad som pågått med mig de senaste veckorna. Jag gör det för att hjälpa mig själv, för att hjälpa er men framförallt för att det är en stor del av mitt liv, att det inte går att undanhålla.

För lite mer än en månad sen hände det som absolut inte fick hända, det som fick hela min värld, hela min framtid att rasa. P berättar för mig att han inte längre vill vara tillsammans med mig. Ja, ni läste rätt. Jag och P är inte längre tillsammans. Bröllopet är inställt och jag snubblade bokstavligt talat på mållinjen till min egen bröllopsdag som skulle vara den absolut lyckligaste dagen i mitt liv. Jag kommer inte gå in på några detaljer kring detta då jag anser det som privata, och det hoppas jag ni kan respektera fina ni.

För mig blev detta en enorm chock. Därav har mycket legat på hyllan, både blogg, instagram, podd och till och med livet. Jag har varit sängliggande, sjukskriven och totalförstörd. Jag har gråtit, jag har skrikigt, jag har varit ledsen, jag har varit arg och jag har varit tom. Till en början förstår man inte hur man någonsin ska kunna ta sig igenom en sån här sak. Smärtan är så extrem. Man kan inte se framåt, man kan inte se bakåt på alla minnen och man kan definitivt inte vara i nuet, i smärtan, det gör outhärdligt ont. Jag går hos en psykolog för att prata av mig och kommer fortsätta med detta, rädslan för att relatera detta tillbaka till mina tidigare ätstörningar är alldeles för stor för att våga klara detta på egen hand. Och vet ni vad, jag behöver inte klara detta själv. Jag behöver inte göra något själv i sån här situation.  Många av mina vänner har varit helt fantastiska, det är verkligen i situationer som dessa man inser vart man har dem riktiga guldkornen.

Så ja, nu vet ni varför P inte nämns här längre, nu vet ni varför bilderna på honom och mig inte finns kvar på instagram längre (har fått flera frågor ang detta).

Man inser hur snabba vändningar livet kan ta och hur något man aldrig någonsin trodde skulle hända faktiskt kan hända. Va rädd om de närmsta ni har och lär er att leva i nuet.

Det är fantastiskt vad man klarar mer än vad man tror. Idag, såhär fem veckor senare, lever jag ett normalt liv. Såklart kommer detta över mig, dagligen, flera gånger om dagen och det kommer det göra en längre tid. Men jag kan skratta igen vilket jag inte har kunnat göra på många många veckor, jag kan le, jag kan se min egen framtid och jag kan se mitt eget värde i allt detta. Jag är verkligen starkare än vad jag någonsin trodde att jag var. Detta är och har varit den svåraste krisen i mitt liv och man tror livet är över. Man gör verkligen det! Men till er som går igenom samma sak, man klarar det! Du känner inte det den första veckan, inte andra och inte tredje och kanske inte fjärde MEN det kommer!

Detta kommer ta tid, långt tid. Vissa dagar är tunga, vissa går det bra och så får det vara! Men jag kommer tillbaka, jag vet idag att jag klarar så mycket mer än vad jag någonsin trodde. Jag är starkare tack vare allt jag byggt upp med mig själv.

PUSS!!

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!