En @IAMPROUD.se – story!
Det var alltid likadant! Tårarna sprutade och jag var både arg, ledsen, desperat och besviken när vi gick därifrån. Från JC alltså. Det var väl jeansdags igen, det jag avskydde aldrig mest, just pga av min breda höfter och min, i mina ögon, helt enorma rumpa!
Jag har varit fri i snart ett år nu! I våras hade jag mitt sista KBT möte på ÄM och jag har sen dess varit helt fri från känslan att konstant vilja förändra min kropp!
Visste ni att jag alltid hatat min rumpa? Den och magen är nog det jag alltid avskytt mest! Den var alldeles för stor och bred och var alltid ett problem när byxor skulle köpas! Utbrotten inne på JC kunde va helt brutala, det lovar jag att min mamma kunde skriva under på! Jeans var det värsta jag visste, och jag avskydde ännu mer när det var dags att köpa nya för jag kunde aldrig ha den storleken ”alla andra” hade, vilka nu alla andra var? Egentligen hade jag ingen aning om vad andra hade i jeans, men jag hade bestämt mig för att storleken jag hade helt enkelt inte var acceptabel! Och det var höfterna och rumpans fel, alltihop!
Det finns gamla bilder på mig från kanske 2 år tillbaka, där jag faktiskt hade lyckats! Jag hade lyckats banta ner mig så brutalt att rumpan och höfterna var mindre än någonsin! Nästan obefintliga när jag kollar tillbaka och ser bilderna! Jag åt knappt överhuvudtaget och tränade som en galning, allt för att kunna komma i en storlek S i jeans som jag faktiskt gjorde under den här perioden.
Vill ni veta det galnaste av allt? Här mådde jag som sämst! Jag mådde som sämst när jag lyckats med det som jag under så många år strävat efter!
Om jag hade lagt ner lika mycket tid på att försöka se på mig själv med andra ögon som jag lagt ner på att räkna kalorier, svälta mig själv och sträva efter en jävla storlek i jeans hade det sparat mig MÅNGA ÅR av fokus på annat håll! Jag hade kunnat njuta till 100000 av alla resor jag har gjort, jag hade kunnat bara en bättre flickvän och vän i många lägen och framförallt hade jag kunnat vara en bättre kompis till mig själv! Istället gjorde jag mig själv till min värsta fiende, bara för att jag inte kunde acceptera mig själv för den jag var!
Så ja, till slutsatsen av det hela kan vi konstatera att jag idag är lyckligare med större storlek i jeans, en stötta rumpa och betydligt bredare höfter igen! Min vikt pendlar inte och jag tar det som ett tecken på att min kropp trivs. Och tur är väl det? För med de glasögon jag idag använder för att se på mig själv känner jag detsamma!
