Sophia Anderberg

Okej hörrni, jag har världens grejj att berätta. Ni vet att jag bad er om massa tips för vår swedish bucketlist för inte så längesen och att vi sen skulle göra något otroligt roligt med den. Gissa vad?

Jag och Simone har startat en VLOGG!! Första avsnittet har idag släppts och det handlar om vår första tid här i Kambodja. Alla vloggar kommer se lite olika ut och ha lite olika upplägg men det kommer vara jag och Simone som kör den ihop. Vår Youtubekanal heter Inga Krusiduller OCH vloggen heter inget mindre än ”Välkomna ner på jorden”! Namnen var något vi först skämtade om, till sanningen hör att de var de första namnen vi kom på, som vi sen bara tyckte passade så satans jäkla bra. Simone har gjort ett grymt jobb och vi ser redan fram emot nästa. Glöm inte prenumerera på vår kanal och berätta GÄRNA vad ni tyckte!!! ENJOY BABES!

Jag älskar listor hörrni. Har ni märkt det kanske? För er som kikar in här för pepp, inspiration och motivation för allt kring välmående och sånt så skriver jag mer än gärna texter och listor. Jag vet själv att jag hade behövt det när jag mådde som sämst. Och för er som inte kikar in här för den anledning utan för att istället kika på mina awesome bilder och annat blabb jag har att säga (hahaha vadå hybris, driver bara ;)) hoppas ni älskar listorna ändå!

Jag skrev en lista för inte alls längesen som fick grym respons, som handlar om hurman faktiskt bli självsäker i sin kropp. Dessa tips är ju inga garantier men dem är sjuuukt bra, om jag får säga det själv. Jag tänkte ni ska fokusera på punkt nummer 1 lite extra inför imorgon, vakna upp och försöka ha detta i tankarna så mycket det bara går <3 Hela listan hittar ni här.

1. Listor på ditt ultimata välbefinnande liv! Här ska du göra en lista på det liv du vill leva. Saker du vill göra, saker du vill uppnå med mera. Här är det heller inte fokus på utseende utan endast saker som du som personer drömmer om. Vart vill du resa? Vad vill du jobba med? Hur många gånger är rimligt för dig att träna i veckan? Ja ni vet, sånna saker. Börja med att köpa ett snyggt block eller en fin anteckningsbok, färgglada pennor och börja skriva. Det kan vara i bucketlist form, eller i mindmap form. Vad som passar dej. Listan ska du spara och återgå till när du känner tvivel. Kopiera kanske upp några också så du kan ha med dej dem på springande fot?

PUSS!

Vid detta laget tror jag ni alla vet att jag älskar asien, och här har ni en ganska stor anledning till det. FRUKTEN!

Här i Sihanoukville har vi frukostbuffé och utbudet av frukt är AMAZING! Nya favvofrukten har kommit till den färska mangon, så underbart goood!

Han hörde av sig i torsdags, på min födelsedag. Såklart att han gjorde, han vill ju vara snäll. Det är ändå en person jag känt i såååå många år, som det fortfarande känns helt galet konstigt med att vi inte är en del av varandras liv längre. Jag tror inte ens han vet att den 16 skulle varit vår bröllopsdag för ett år sedan. Jag vet, och jag minns.

Förra året åkte jag till Bali för att rädda mig själv från allt jag gick igenom förra året. Jag åkte iväg för finna mig själv som då var otroligt vilsen men också för att kunna se tillbaka på den 16 juni som något härligt, inte som något fruktansvärt och jobbigt. Och jag lyckades faktiskt. Detta året tänkte jag inte på det förens sent, när jag såg datumet och insåg den sjuka tanken att WOW, förra året, denna dagen, detta datumet, skulle jag fanimej gift mig. Hur konstigt är det inte?

Det river fortfarande upp så mycket när du hör av dig, P. Jag tackade för ditt grattis och berättade att jag befann mig i Kambodja. Jag nämnde att jag alltid drömt om att åka dit och du sa jag vet, jag minns att du alltid sagt att du vill det.  Då slog det mig, att just det, du vet så otroligt mycket om mig. Vi har spenderat nästan 365 dagar i 4 år tillsammans, men inte längre.  Jag saknar dig inte dagligen längre och jag mår sååå jäkla bra i det liv jag lever just nu. Men när vi pratar, när vi skriver, river det upp allt från förra året, och allt vi upplevt tillsammans. Det är inte längre outhärdligt, det är heller inte direkt ledsamt. Jag kan hantera det, men jag är en känslomänniska. Jag får feeling och igår, när jag och Simone pratade och gick ut med stranden på kvällen efter middag, kom tårarna. Dem kommer ibland, när jag få feeling. De tårarna är framförallt fyllda med glädje. För att jag gör något jag faktiskt älskar, men också för att jag påminns om allt jag genomgått, allt vi upplevt och hur jag faktiskt tog mig igenom förra året.

Det är fantastiskt hur begreppet; What does not kill you makes you stronger faktiskt stämmer. Och det är vid såna här tillfällen, när jag är som lyckligast, som jag påminns om hur jäkla stark man är och hur mycket man faktiskt klarar. Jag blir stolt över mig själv och jag är glad över vart livet har fört mig. Det har varit meningen hela tiden. Att jag ska vara där jag är, själv, och endast fokusera på mig själv, just precis nu!

Ni vet, den där platsen man alltid drömt om att finna. Den platsen där det knappt finns några turister, inga andra än du, kritvit strand, bungalows med halmtak utmed stränderna, restauranger och barer med mysiga loungemöbler och lyktor i palmerna. Den platsen man tror är helt omöjlig att finna idag. Den platsen, fann vi igår. Wow Kambodja, du har klättrat upp och passerat Vietnam på listan… tror jag. Älskar Vietnam, men WOW, Otres Beach utanför Sihanoukville, you took my breath away!

Smidigare än smidigast har allt gått hittills, flygresor och taxiresor bara flyter på. Hur underbart är det inte!? Mary beach Bungalows välkomnade oss med öppna armar till den mysigaste lilla bungalown med halmtak, endast några få meter från den vackraste stranden jag någonsin beskådat! Solstolen lockade såklart, Simone fick sitt benhår fixat med någon ny metod. Jag lovar, det var sytråd everywhere men len om benen blev hon minsann. Jag, njaaa vågar inte. Håller mej nog till hyveln ändå! Fan hörrni, LIVET! Jag kan inte säga mer än så, jag bara älskar det just nu!!