Jag har verkligen ett grymt minne. From now on, call me the memorywoman. Haha nejmen skämt och sido.
När P gjorde slut pratade jag otroligt mycket med min omgivning. Jag sökte hjälp för att jag var livrädd för va denna separationen skulle kunna göra med min självkänsla. Jag var livrädd att falla tillbaka i ätstörningträsket igen och jag var fast besluten att tillbaka dit, nej det skulle jag fan inte!!
En sådan separation innebär otroligt mycket ångest men också mycket skuld. Kunde jag varit en bättre flickvän? Vad skulle jag gjort annorlunda? Förtjänar jag detta?
Jag har alltid varit en väldigt kärleksfull person. Jag är snäll så in i… och ger otroligt mycket av mig själv. Jag ger till dem som förtjänar det men dessvärre ger jag även till dem som inte förtjänar det, dem som inte respekterar mig och dem som inte är snälla mot mig.
När P gjorde slut kände jag just precis så och jag sa det till mamma, ja minns det som det vore igår. ”men mamma, jag har så otroligt mycket kärlek att ge! Får jag inte ge den till någon kommer jag explodera.” Min mammas svar är bland det finaste jag någonsin har hört ”Ja Sophia, jag vet, men ge all den kärleken till dig själv!”
Mitt problem har alltid varit att jag väntat på att andra ska älska och acceptera mig så jag i sin tur kan fylla det tomrum med självkänselbrist som jag så länge lidit av. Att någon ska älska min kropp så mycket att jag tillslut gör det själv, för jag själv har aldrig kunnat göra det tidigare. För ens för några år sedan. Dessvärre finns det ingen som någonsin kommer kunna ge dig den kärleken, framförallt för att man inte ät mottaglig. Det är något man endast kan finna själv, genom acceptans. För vem är egentligen den viktigaste personen i vår omgivning? Vem är värd mest kärlek från oss i hela världen? Jo VI! <3 Ge kärleken till dig själv!
Jag har faktiskt en hemläxa till mig själv idag. I helgen kom jag till en slutssats, att det får vara slut med energitjuvar i mitt liv. Jag är så trött på att ge till folk som inte ger något tillbaka. För att detta ska sättas i bruk vill jag skriva det här, då kan jag inte komma runt det. Jag ska jobba med min självrespekt, inte hur jag själv ser på mig själv utan hur jag tillåter andra att behandla mig. Det får vara slut på energitjuvar.
Bring the pussypower här nu kan jag säga.
Ännu ett lulligt inlägg detta men jag har ju förstått att ni älskar dom. Summan av kardemumman är helt enkelt, vänta inte på att andra ska acceptera och älska dig så att du i sin tur kan göra det. Njut av dig själv, älska dig själv och klä dig i det DU älskar och det DU trivs i.
Och Fias hemläxa är helt enkelt att hon ska sluta lägga energi på människor som inte ger något tillbaka!!
Kärlek till er, ni är fantastiska! Allihopa!
PUSS!!
