Kompisar, lillelördag it is!
Halvaveckan har gått, fram tills P kommer hem igen. Längtan som uppstår.
Vet ni vad jag tänkte på när vi föreläste i torsdag?
Jo, hur mycket jag faktiskt missat av livet!
Jag har rest såååååå mycket vilket jag är evigt tacksam över men en sak som jag verkligen kan ångra är att jag har lagt alldeles för mycket tid på att grubbla över min kropp.
Jag tänker på alla timmar jag måste lagt ner på att hata mig själv och kritiserat mig själv och det gör mig, ja så fruktansvärt jävla ledsen.
Åhh hur kunde jag! Förstår ni hur mycket jag har gått miste om?
Att bara kunna ligga i en solstol och njuta istället för att konstant ha ångest över att jag inte rörde tillräckligt på mej ( i min ögon).
Att kunna ta på mig en bikini utan att tänka på magen hit och rumpan dit!
Att kunna kolla på en film med min sambo utan att tankarna flyger iväg och hamnar någonstans långt borta till viktnedgång, träningsfokus och matångest! För såhär var det, för mindre än ett år sedan, va det precis såhär.
Jag har varit levande, men det är fan så många gånger, så många tillfällen som det bara har varit det. Jag har varit levande, men jag har faktiskt inte levt.
Det blir nog som ett beroende tror jag! Man är så konstant upptagen med att vara självkritisk att du till slut blir det, i din egna ögon. Man är så upptagen med att fokusera och vara orolig för att vara tjock att man tillslut blir det.
Att gå miste om 95 procent av livet bara för att väga 5 procent mindre? Nej, jag har insett nu att det är inte värt det!
Inte för vilken kropp som helst i världen. Inte när jag kan ha min egen, och äntligen trivas i den!!
Jag duger!!
