Jag har tänkt tanken många gånger, hon som står där vid min sida, en av de coolaste människorna jag känner och bara kan det. Det faller så naturligt för henne, hon har gjort det så många gånger och så kommer jag, Fia, ångestens drottning och hon som får svettningar av att prata inför folk. Hur ska det gå? Men vet ni vad, det går.
Men ack så många gånger jag har tänkt: Okej, vad har jag gett mej in på? Ta mig härifrån, jag gör vad som helst. MEN, sen ställer man sig frågan, vad är det värsta som kan hända? I detta fallet att svära i kyrkan kanske (vilket jag råkade göra också men jag bad om ursäkt lika snabbt som orden hoppade ur munnen). Envis som man är ställer jag mig ändå för denna typen av saker, varför? För jag älskar utveckling! Jag älskar att känna att jag klarar mer än vad jag själv tror!
Och vet ni vad, igår berörde jag. Igår berörde vi! Vi berörde oss själva och vi berörde de som satt i publiken på gudstjänsten i Veddige församling igår.
Att få delge sina egna historier, allt man gått igenom och faktiskt få inspirera andra, det hörrni, det är något alldeles speciellt.
Igår var jag tacksam. Tacksam för vart livet har fört mig och att allt har en mening. Att all jävla skit som hänt och allt man gått igenom tagit en dit jag är idag och att jag idag kan inspirera andra och hjälpa andra att inte ta den omvägen jag har tagit! Ni är fantastiska. Tack Veddige församling, tack min älskade Casandra och tack till er! NI är helt jäkla underbara!
