Sophia Anderberg

Hej hörrni!

Ledsen att det har dröjt men har haft lite ont om tid i och med lanseringen av IAMPROUD 🙂 Men nu har jag äntligen haft tid att sammanställa svaren på frågorna ni ställde för några veckor sen, så vi kör väl igång med en gång? 🙂

Q: Hej! Har sett dig ett tag på insta men ramlade in på din blogg igår också! Ska sammanfatta mig kort! Fick i tonåren anorexia o blev väl ” frisk” några år senare…. Eller inte. Jag är nu 39 o lever fortfarande med funderingar o hinder från att leva fullt ut. Jag äter allt men gärna med lite planering först, om man säger så…får ångest om jag bla inte får träna som jag brukar, sitter mycket, ätit fel och mycket osv… Men jag utsätter mig ofta för dessa jobbiga situationer så jag tycker min ångest borde ge med sig tillslut, men icke. Samtidigt spelar magen mig ett hemskt spratt genom förstoppning, buller o svullnad så detta i sig gör att det ibland kan hindra mig från att äta det jag alltid vill. Så hur gjorde du när du bestämde dig? Ju mer jag bestämmer mig desto mer krånglar magen o jag känner mig tjock, att jag ätit fel osv. Ska man vara beredd att gå upp i vikt o upptäcka närståendes kommentarer, eller hände inte så mycket med din kropp? Vad fick du för goda tecken på kroppen när du släppte på tyglarna? ????Kram

A: Fina fina du! Jag känner igen din rädsla. Jag kan dock inte relatera till problem med magen då min kropp svarade bra på att jag började äta mer. Jag har aldrig haft diagnosen anorexi så kan inte riktigt uttrycka mej angående hur en behandling exakt går till men självklart kan jag ge lite tips på hur jag gjorde.

Det är bra att du utsätter dig för situationer du tycker är jobbiga, motarbetar du dem kommer dem så småningom minska. Kanske inte försvinna helt men minska och du kommer lära dig hantera dem. Har du funderat på att söka hjälp? När jag bestämde mig var det det första jag tänkte på. Jag ville ha hjälp med de verktyg som skulle kunna hjälpa mig att bli helt frisk då jag kände på mig att det bara skulle bli halvdant gjort om jag försökte själv.

Det är så hemskt att folk i ens närhet tar sig friheten att kommentera något sådant. De har ingen aning om vad  man har för anledningar eller vad man har gått igenom. Jag vet att det är enklare sagt en gjort men skit i vad människor kommer säga och tycka. Du trivs inte med ditt sätt att leva just nu och huvudsaken är att DU mår bra, inte vad andra tycker!

Min kropp stabiliserades. Den slutade lukta ammoniak och min svettlukt återgick till det normala. Jag började äta det min kropp behövde igen efter att ha legat på ett extremt underskott i många år. Jag upplevde att jag fick tillbaka en livsglädje igen och en känsla av att jag inte längre va fången i min egen kropp. Jag har ingen aning om hur mycket jag väger idag och jag kunde faktiskt inte bry mig mindre. För mig är det så mycket viktigare att må såhär än att väga en specifik siffra på vågen. Du förtjänar att mår bra, fina fina du och jag hoppas att mitt svar kunde hjälpa dej iaf lite!

Stor Kram!

Q:Hej det hade varit kul om du hade kunnat skriva ut dina träningspass tex om du kör löpintervaller, isåfall hur springer du dem? När du gymmar, hur lägger du upp ett träningspass då och hur många repetitioner av varje? Puss och kram finaste Fia

A: Hej finaste du! Detta är en jättebra fråga. Just nu tränar jag inte så mycket, mer än lite gym någon gång i veckan samt massa massa promenader. Men när jag gymmar älskar jag att köra många repetitioner på lite lägre vikter. Och min absoluta favorit kroppsdel är ju att träna rumpan, såklart! Kommer återkomma med mer specifik beskrivning när jag är på benen och tränar som vanligt igen, LOVAR!

Q:Hej!
Jag är ju rätt ny föjare av din sida, men gillar den skarpt! Går in varje dag och läser lite.
Jag är nyfiken på vad det var som gjorde att du ”kom på” att du hade ätstörningar, eller jag kanske ska säga. När erkände du det för dig själv och sökte hjälp?
Vart gick du, hur såg hjälpen ut?
Hur tänker du i all vikthets, känns det som du kan falla tillbaka, om inte hur gör du för att stå emot?

Ju mer jag läser här och på andra sidor, så förstår jag vilka problem jag faktiskt har, försöker jobba med dem själv men ibland vill jag bara tjuta och skära bort min putande mage. Den som egentligen är så fin och ser ut så för att jag burit på två barn..
vill väga så där lite som jag gjorde förra året, för jag va ju fin på bilderna då. (mitt skeva tänk vissa jobbiga dgr)
Men att jag åt som en mus och tränade löpning pga ångest efter min skilsmässa och att jag kände mest övergiven i hela världen. Det tänker jag inte på..hur mådde jag egentligen?
Att jag nu istället mår mycket bättre, och har ångest väldigt sällan efter att ha både gått i terapi och träffaste finaste killen i världen, och mår då så mycket bättre vilket har resulterat i att jag gått upp ca 3 kilo. För att jag äter det jag behöver och tränar mindre men mer skonsamt, det tänker jag inte på.
Jo ibland men alltför sällan jämt..
Shit viket långt inlägg, men hur gjorde du för att lyckas må bra och faktiskt tycka om din helfina kropp, efter all vikthets? skriv gärna nåt inlägg om din historia för oss nya läsare 

A: Hej fina fina du! Åh så glad jag blir att du gillar min blogg. Tack snälla!

Jag minns det så väl. Jag gick på kostschema just du. Jag satt på sängen och grät, jag kunde nämligen inte bestämma mig om jag skulle ”unna” mig lite tacokrydda på köttfärsen den kvällen. Tacokryddan ingick nämligen inte i kostschemat och jag var livrädd för varenda lite extra kalori som kunde slinka ner. Där och då bestämde jag mig. Det var inte såhär jag ville leva mitt liv. Jag fick nog och dagen efter kontaktade jag ätstörningsmottagningen i Halmstad. Därefter väntade besök innan de gav mig en diagnos, som då var kroppsfixering och sen var det dags att påbörja min KBT behandling. Detta är det bästa jag någonsin gjort! Jag har lärt mig så mycket om mig själv och hur jag ska hantera alla former av ångest när den kommer.

Självklart är jag rädd att falla tillbaka, jag tror ändå att jag alltid kommer vara lite ätstörd och att det finns vissa beteende som kan locka fram detta i mig. Jag var exempelvis livrädd när jag skulle gå på undersökning för nya p-piller, skulle jag behöva  väga mej eller inte? jag är absolut inte rädd för siffran på vågen, mer vad den skulle göra med mina tankar och hur den skulle påverka mej. 

För att stå emot försöker jag boosta mig själv så mycket som möjligt, träna och äta den maten som får mig att må bra. För mig underlättade det också att göra en rensning på sociala medier. Vilka inspirerar mig? Vilka får mig att må bra och inte tvärtom? Jag hoppas mitt svar kunnat underlätta lite. Stor kram finaste du!

En @IAMPROUD.se – story!

Jag blir så ledsen när jag tänker tillbaka på det. Alla minutrar… alla timmar som jag lagt på att försöka förändra mig själv. DU DUGER INTE! Jag har stått där framför spegeln. Jag har kallat mig själv alla dessa orden du förmodligen känner igen, jag har sett på mig själv med förakt och jag har hatat min egen spegelbild.

Jag har kämpat för att få på mig en storlek 36 i jeans, jag har gråtit över att min rumpa är alldeles för stor för de där Levis shortsen. Jag har klämt och känt på mage och lår, jag har vägrat acceptera mina bristningar på sidan av magen och jag har testat ett flertal av de där ”tappa-tio-kilo-på-en-vecka- tipsen” som löpsedlarna har matat mig med. Allra bäst är ju den där punktförbränningen. Tappa fettet på magen med dessa övningarna. DET GÅR INTE, DET FUNKAR INTE SÅ! Vill jag bara skrika ut till er alla.

Jag vägde 65 kilo. Den heliga siffran för mig. Jag kunde njuta i en halv dag av att ha nått det målet som jag så länge kämpat för. Jag blev uppmuntrad för mitt grymma jobb, fick beröm för min disciplin och komplimanger för att jag då var ”smal”. Rumpan som jag då och i alla år velat få mindre, ville jag helt plötsligt få större. Helt plötsligt var det inte längre ”smal” jag ville vara.  Muskulös va det nya och helt plötsligt skulle man ju upp i vikt igen  för muskler väger mer än fett, hette det. Helst skulle jag bygga muskler på 1 månad och se ut som en bikinifitness modell året om. Jag käkade kvarg, tuggade mandlar till mellis och gjorde chokladbollar innehållandes kvarg! Ja, jag sa dem var goda, i själva verket smakade dom gummi!

Jag har varit här hörrni, i så många herrans år. Och vet ni vad jag har insett? Allt jag ville var att komma hit! Allt jag ville var att till slut hamna här. I känslan av välbefinnande. I den accepterade verkligheten. Såhär ser jag ut och det är mer än tillräckligt!  Jag behöver inte se ut som någon annan än mig själv. Och du vet att denna regel även gäller för dig va? Du behöver inte se ut eller vara som någon annan än dig själv!

Jag förstår att ni är många som är där uppe någonstans, någonstans i början, mitten eller slutet av denna texten. Jag vill bara säga till er att kämpa på! Att sträva efter vad samhället anser som perfektion är inte rätt väg att gå. Du är perfektion och du ska vara rädd om din kropp på bästa sätt genom att vara välmående både psykiskt och fysiskt. det som texten beskriver ovan är inget utav det. Att inte kunna ta en fika på stan med kompisar utan att kompensationsträna är inte välmående, likaväl som att inte motionera alls heller inte är välmående.

Förstår ni? Den där siffran du eftersträvar innebär inte lycka! Den där storleken du så gärna vill ha i jeans innebär inte lycka! Det innebär heller inte lycka att ha ett sexpack på magen. Det enda som innebär lycka är att DU accepterar dig själv för den du är. Att du förstår att du duger, precis exakt så som du är. Utan att någon förändring behövs! PUNKT!

Godmorgon hörrni (läs med en mjuk lite viskning)!

Vet ni vart jag är påväg?

PÅ överraskning! Ja alltså inte för mej men det är äntligen dags för mig att överraska min fina vän och kollega Casandra! Hennes födelsedagspresent/tack present/uppskattnings present/student present… Ja ni förstår, en present för att jag tycker att hon helt enkelt är helt fantastisk! Hon vet inte om vart vi ska men bilen rullar snart mot Varberg där det väntar frukostbuffé och spa på Asia Spa på stadshotellet. En underbar förmiddag väntar hoppas jag. Berättar mer hur det gick sen. Det enda hon vet är att hon ska ha med sig badkläder, gummistövlar, en frukt, bekväma kläder, hörlurar, telefon, bok och anteckningsblock. Haha gummistövlarna är till för att förvirra henne lite! 😉

Hörs senare babes!

PUSS!!

Heeej min babes!

Nu har jag äntligen satt ihop men lite höstlista till er. Eller ja mina tips på vad man kan göra för att peppa upp sig själv lite. Haha ja det ska komma från mig som verkligen lever som jag lär också;)

Jag var orolig för denna hösten. I och med att jag alltid tidigare känt av hösten negativt var jag extra orolig att det skulle slå hårt nu detta året, då jag är singel . Och visst känner jag av den. Jag är absolut inte deprimerad men känner mej lite nere och ofokuserad typ.

1. Hitta något att lägga ditt fokus på! Bestäm dig varje dag vart du ska lägga ditt fokus. Min psykolog tipsade mig om att se mina olika kategorier i livet som ringar. En för jobb/karriär, en för dejting, en för familj med mera. Välja varje dag vilken du ska fokusera lite extra på och gör det som känns bäst.
2. Umgås med människor du älskar! Om man känner sig nere eller ledsen är det lätt att stänga in sig. Man vill vara hemma för sig själv och helst bara ligga i sängen och glo rakt in i en vägg. Jag tror sällan det är lösningen dock. Bestäm middagsdejter med vännerna, kolla serier tillsammans eller bara sitt och prata. Betydligt bättre än att bara sitta hemma!
3. Promenera! Det blir mörkt så snabbt nu så det är få som kanske hinner ut medans det fortfarande är ljust. Men promenader är bra oavsett. Jag kan tycka det är avkopplande att ta en promenad innan läggdags, att komma ner i varv lite.
4. Ha något att se fram emot! I mitt fall är det nästan alltid en resa som krävs. Jag mår bra av att veta att jag kommer få spendera några veckor i solen snart eller som i detta fallet, några dagar på Paris gator. Har man inte möjlighet att resa eller kanske inte vill det kan man ju ha annat att se fram emot. En mysig hotellnatt inbokad någonstans i närheten, en frukostbuffé att avnjuta, en fotbollsmatch kanske eller en stor fest att invänta.
5. Mys! För att avsluta det hela positivt är ju hösten trotsallt ganska mysig! Tappa upp ett bad, lyssna på musik, kolla film,umgås med vänner, börja sträck kolla en serie, tänd ljus, baka, laga mat. För att sammanfatta, gör saker du mår bra av! det ska man väl alltid göra men extra viktigt denna tiden på året.

PUSS!

Bountys

1 1/2 dl grädde

3 msk honung

3 1/2 dl riven kokos

160 g smält steviachoklad (mörk och ljus)

Gör såhär:

Koka upp grädde och honung i en kastrull på svag värme tills den tjocknar lite. Häll sedan över kokosen och rör om till en smet. Låt svalna och bli fast i kylen.

Smält choklad över vattenbad, forma kokosmassan till valfri form och storlek och toppa kokosbitarna med den smälta chokladen.