Sophia Anderberg

Hej finisar…

Jag minns att jag skrev det i fredags, att det inte alltid blir som man tänkt sig men att jag verkligen hoppades att denna helgen skulle bli det. Njaa, ni som följer mig på instagram vet nog redan att det inte riktigt blev så. Fredagen avslutades nämligen med en liten sjuk Elsa på djurakuten nere i Helsingborg. Efter att ha fått avliva Charlie helt jättesnabbt i december förra året tyckte jag mig känna igen symptomen som hon hade i Elsa. Rätt va det är kaskadspydde hon rakt ut och blev efter det helt väck. Dåsig, nästan okontaktbar, hade svårt att stå och la sig på väldigt konstiga ställen. Jag är så glad att både Simone och Casandra var kvar, jag blev nämligen helt hysterisk och tårarna bara sprutade. Efter ett samtal med kliniken i Helsingborg samt en spya till tyckte dom att vi skulle kommer ner.

Efter en stund och med en nästan livlös Elsa i buren satt vi i bilen påväg. Jag förberedde mig för avlivning, jag var nästan hundra procent på att det skulle bli så då jag tyckte beteendet från hennes sida var skrämmande likt Charlies. Alla tankarna om att jag tidigare funderat på att ge bort henne då jag inte vet om jag kommer kunna ha kvar henne i framtiden var som bortblåst. Hon har varit ett sånt enormt stöd för mej sen P gjorde slut. Det är liksom jag och hon, det är pussypower!

Vi fick ett rum snabbt efter att vi kom ner och fick vänta på veterinären i nästan en timme. Elsa blev undersökt men de kunde inte hitta vad som kunnat orsaka det hela. Hon var lite uttorkad men inget annat. När jag kom tillbaka efter ett samtal med mamma var hon precis som vanligt. Hon pratade, gick runt, var nyfiken och alla symptom var som bortblåsta. Hon fick insprutat lite dropp och sen fick hon åka med hem med ordinationer att komma tillbaka om det blev värre. Sen dess har hon varit PRECIS som vanligt och jag var så evigt tacksam i bilen på väg hem att hon låg i mitt knä. Det måste vara ödet, ödet att jag ska behålla henne. <3

Jag är inte så spontan av mig men när jag väl är det får jag oftast ett enormt lyckorus efteråt! I torsdagskväll var jag och Simone helt galet spontana! Ett möte där vi skulle planerat vår kommande punkt på bucketlisten övergick till att skippa planeringen och bara köra!

Jag har testat att surfa en gång tidigare, på Bali. Det är något jag alltid drömt om att göra och något jag drömt om att utveckla och bli bättre på efter alla coola surffilmer man har sett 😉 Det är galet svårt men jäklar vilken känsla, en frihetskänsla som heter duga när man kan ställa sig på brädan själv och faktiskt ta en våg. Jossan på Namasea surf  var helt fantastisk. Så mycket coola grejjer hon varit med om och så mycket häftiga platser hon har besurfat (ordvalet?). Att dem nu driver denna, Halmstads enda surfskola, är så grymt och jag är grymt glad att vi fick möjlighet att göra detta en magisk kväll i Juli.

Jag kommer lätt fortsätta med detta hörrni, kan det bli en bättre sommarpunkt på bucketlisten egentligen? Tror inte det!! Kolla på ena bilden där liksom, man kan ju tro att jag inte gjort annat 😉

Jag ska nog bli lite mer spontan ändå, jag inser mer och mer att man inte måste ha slavisk kontroll på ens liv och vad man ska göra varje minut, timme och dag!! Livet alltså!

Goodmorgon fredag!

Vilken vecka det har varit! Den har liksom varit fylld med saker som har hänt, saker som inte hänt, möten, möten som blivit inställda. Jag är liksom mästare på att tro att jag har fler timmar på dygnet än vad andra har så jag bokar gärna in fullt på schemat de dagarna när jag är ledig. Men sen blir det sällan som man har tänkt sig. Dock hoppas jag att helgen blir EXAKT så som jag har tänkt mig, det händer såååå mycket roligt och jag är så glad att jag är ledig!!

Imorgon kör vi Tylösand heeeela dagen. Det börjar med dagsfest och avslutas med Sunset på Leffes, jag ser fram emot detta något enormt mycket. Söndagen bjuder på Brunch på Magasinet med fantastiska vänner och eftermiddagen blir det eventuellt photoshoot 🙂

Har ni några helgplaner babes? Verkar ju som vädret ska bli amazing! I alla fall häromkring!!

PUSS!

Alltså WOW för alla recept som trillade in här i förra veckan. Ni är ju helt fantastiska som vill hjälpa en fantasilös samt en fruktansvärt dålig matlagningstjej 😉 Jag ska testa allt det som jag kände tilltalade mig, och det var faktiskt det mesta.  Först ut blir linsgrytan som Linnea tipsade om. Basreceptet kommer från Idag Wargs blogg men jag har gjort om det lite 🙂 Gjorde dubbel sats så jag kunde få till matlådorna med, halvera om endast två portioner önskas 🙂

Vegetarisk Linsgryta

1 paket krossade tomater

4 dl röda linser

2 dl krossade tomater

10 dl vatten

1 hel hackad gul lök

5 små färskpotatisar

2 grönsaksbuljongtärningar

1 pressad citron

Salt och peppar

Gör såhär:

Hacka och fräs löken i en kastrull i olja tills den fått lite färg. Tillsätt sedan alla andra ingredienser och låt koka på medeltemperatur i cirka 20 minuter under omrörning.

Jag stekte upp några majskolvar och hade till. MUMS!

Det trillar in mängder med frågor från er, och jag bara totalälskar det. Jag önskar verkligen att jag kunde svara på alla era frågor personligen. Jag svarar på alla mail (förr eller senare, ber om ursäkt när det dröjer) men har så svårt att hinna med att ge er alla personliga tips, även om jag verkligen önskar att jag kunde det.

Jag hänvisar er alltid hit, till kategorin VÄLMÅENDE, där jag regelbundet försöker fylla på med tips och egna erfarenheter hur jag har gjort för att komma dit jag är idag. Det kan vara alltid från tips till en bättre självkänsla till texter där jag öppet berättar om hur jag har levt, till texter där jag berättar hur jag lever, till dagar då jag kanske inte mår så bra och behöver er stöttning och pepp! Jag älskar variationen. Jag vet att det finns några som tycker jag babblar way too much om mina 65 kg här på bloggen. Well, det är en stoooor del av hela mitt liv som ätstörd och jag vet att en stooor del av ni som läser bloggen och följer mej på instagram  har samma problem, vilket innebär att det kommer fortsätta tas upp.

Att söka hjälp funkar absolut inte för alla, men man ska aldrig känna att det är en svaghet att göra det. Jag ser det som en enorm styrka att söka hjälp hos psykologer, kuratorer och terapeuter och man lär sig något enormt om sig själv.

När jag fick nog valde jag att själv plocka upp telefonen och ringa till ätstörningsmottagningen. Efter att ha levt i 12 år med jojobantningar, önskningar om att se annorlunda ut, svält, överträning och överätning kände jag att livet måste ha en annan mening än detta. Helt seriöst, ett liv, och jag har redan spenderat det på att önska vara något helt annat än bara mig själv!! Det fick räcka.

Bilderna nedan är från när jag ar som sjukast, endast någon månad innan.jag valde att söka hjälp. Året är 2014/2015. Här var jag besatt av träning och att räkna mina kalorier. Jag åt chilli frukter råa innan läggdags för att det skulle öka förbränningen, kunde inte passera en spegel utan att granska,vägde mig många gånger om dagen och ångestattackerna var extrema!

Jag fick komma på besök och genomgå 3 möten innan jag fick ”diagnosen” kroppsfixerad. Första mötet var med en läkare, andra var med en sjuksköterska där vi åt gemensam lunch och hon betraktade mitt ätbeteende, tredje var med en psykolog där jag fick göra massa tester. Allt detta sammanfattades sedan i ett möte med läkaren och psykologen där vi tillsammans skulle komma fram till behandlingstyp. Jag visste ju sen innan att jag inte hade anorexi, heller inte fullt ut bulimi (då jag bara kräktes när ångesten hälsade på). Allt jag ville var att få prata med någon, någon som kunde ge mitt tips på hur jag skulle ta mig i ur den besatthet jag hade till min egna kropp. Och det fick jag.

Mötena var intensiva i början, jag minns inte helt men tror vi träffades 1 gång i veckan till att börja med och det var såå himla skönt. Vi pratade om allt. Jag ska inte sticka under stolen med att det är jobbigt, det är fruktansvärt smärtsamt och sååå jobbigt, men också så värt det. Man lär sig enormt mycket om sig själv och vart saker och ting grundar sig. I lite mer än 6 månader gick jag här, och mötena blev färre och färre allt eftersom jag mådde bättre och bättre. Jag hade bestämt mig och även om det periodvis var jobbigt hade jag ett så tydligt mål med vart jag ville. Min kurator var imponerad, JAG VILLE verkligen, och jag var den enda som kunde styra över detta. Det är inte enklare eller svårare för någon annan, du besitter makten att bestämma dig över hur du vill leva ditt liv.

Nutida bilder,liivet är i fokus! Inte vikten, livet!

 ä

1. Bestäm dig! Jag kallade min ätstörning för den lille gubben. Jag föreställde mig honom nämligen , som en liten gubbe, lika stor som ett pekfinger, med hög hatt, ditmålat ansikte med mustasch som satt på min axel och sa elaka saker till mig. Jag bestämde mig för att han inte skulle få bestämma längre. Han fanns där hela tiden, men jag valde att lyssna på honom men inte reflektera över det han sa. Tillslut blev hans röst lägre och lägre. Nu hör jag den inte ens längre…
2. Vågen kommer aldrig göra dej lycklig! Jag hade en tendens att väga mig mellan 10 och 20 gånger om dagen. Jag va livrädd för att gå upp i vikt. Därför valde vi att kasta vågen. Den kommer aldrig någonsin visa dig lycka bästa du. Oavsett hur mycket eller lite du väger. Gör som jag, gör dig av med den. Jag har inte vägt mig på snart två år, det är en fröjd kan jag lova er!
3. Va snabb när ångesten kommer! Har du kanske ätit något som ”den lilla gubben” anser som onyttigt kan ångesten snabbt komma och du väljer att göra saker du snabbt kommer ångra, kräkas, väga dej, spegla dej och kritisera dig själv och din kropp. Här gäller det att vara snabb. Sätt dig ner, med papper och penna, skriv ner allt som pågår i ditt huvud. Skriv, skriv, skriv. På så vis uppehåller du dig själv till att inte göra något dumt och ångesten kommer att avta! Jag avr otroligt duktig på att spegla mig. Jag klämde och kände och jämförde. När jag fick lära mig detta var jag snabb på att fånga upp ångesten. Man kan inte stoppa den, man måste acceptera den och låta den komma, men den får inte ta över. Därför är penna och papper så grymt. Du blir sysselsatt!
4. Låt det ta tid! Skriv påminnelse till dig själv om varför du gör detta! Det kommer kännas motigt, det kommer bakslag och risker att falla tillbaka. Ha lappar, överallt, som påminner dig om varför DU gör detta när det känns tufft. Den lilla gubben ska inte få vinna detta. Ditt liv, Du om bestämmer!! Det kommer ta tid, men det kommer vara värt det. Och för varje gång du vinner, kommer gubben att tystat, till en början kanske det inte märks, men jag lovar dej, du kommer inse en dag hur tyst det är! <3