Sophia Anderberg

Heeeej mina små godisbitar!!! Onsdag och lillördag redan, härligt!! En annan sitter helt proppmätt i soffan efter en kanonbrunch med Tessan i morse. Hon hade handlat med sig frallor, croissanter, olika marmelader, färska hallon och jordgubbar, juice… Jaaa, ni hör ju. Tror vi satt i två timmar och åt, mums! Inte mycket som slår bruncher/frukostar med det lilla extra! Love it!

Från det ena till något helt annat! Dags att prata förlossning. Något jag egentligen inte velat prata så mycket om tidigare, inte pga rädsla, bara för att jag inte velat höra massa åsikter och historier kring det. Och jag önskar fortfarande inga förlossningsberättelse, tack snälla <3 Däremot har min egen inställning till det förändras lite och det känns så jävla coolt.

Jag vill verkligen gå in med inställningen hur coolt och fantastiskt detta är, för det är ju precis det det är. Förmodligen kommer förlossningen vara det häftigaste man någonsin upplevt, oavsett hur den blir, och den inställningen vill jag gå in med i hela detta!

Att planera den in i minsta detalj känns fett onödigt, det blir ju nästan aldrig som man har tänkt sig och man vet aldrig vad som kan hända på vägen. Men en inställning kan man ha, förberedd kan man ha och man kan ha en drömförlossning. Hur man liksom verkligen vill att den ska se ut.

Det känns otroligt skönt att jag känner mig lugnare kring det, i det stora hela. Kanske beror det på den där föräldrarkursen vi va på i förra veckan, eller den delen av profylaxen jag varit på hittills, eller kanske det beror på att det vuxit fram. Jag tror det är en kombo av alla faktiskt. Jag älskade den elen av profylaxkursen vi va på i förra veckan och ser verkligen fram emot sista delen på måndag. Jag tror den kommer hjälpa mig enormt mycket.

Ja hur tänker jag då min förlossning? Vilken inställning vill jag ha till den? Som sagt, man har ingen aning om hur snabbt eller långsamt det kommer gå, hur kroppen reagerar på smärtan eller om jag kommer kunna föda vaginalt eller om det måste bli kejsarsnitt. Men, jag har lite tankar om hur jag önskar att det ska vara.

Jag går in med inställningen att jag aldrig tidigare fött barn. Jag har ingen aning om hur det känns. Därav har jag frånsagt mig att lyssna på allas historier kring det då jag inte vill ha massa inputs oavsett hur bra eller dåligt det gått. Min kropp är totalt olik och min förlossning kommer inte likna någon annans, därav mår jag bäst av att inte höra massa inputs från andra 🙂 Så, min inställningen kommer helt enkelt vara att jag aldrig gjort detta tidigare och att det inte är någon idé att oroa sig över det i onödan. Har jag en helvetes förlossning (enligt mig) tar vi det då. Har jag en enkel förlossning som går smidigt känns det onödigt att ha oroat sig i onödan. Därför kan jag känna mig helt lugnt över detta känner jag. Jag önskar att kunna föda med endast lustgas och inte behöva använda någon mer smärtlindring utöver det och jag hoppas att kunna sköta så mycket utav mina värkar hemifrån istället för att behöva ligga uppe på förlossningen i alldeles för många timmar. Hemma är ju trots allt hemma. Att kunna vila i sin egen säng, äta sin egen mat och använda mig av det jag lärt mig för att hantera värkarna känns för mig optimalt. Om det blir så har jag ingen aning om, det är hur jag drömmer om att den ska se ut. Hur jag hela tiden visualiserar den.

Jag har börjat jobba mer effektivt med meditation den senaste tiden. Vara närvarande. Jag förstår att det är otroligt svårt att njuta under förlossningen. Jag kan inte se mig själv ligga och säga” Åh vad härligt detta är, Sophia, ta in etta underbara”. Njaa, jag kommer förmodligen skrika ”Få det att sluta, få det att sluta för fan”! Men jag vill kunna ta en värk i taget och förhoppningsvis kunna ta in allt det coola som sker. Där tror jag meditation och mindfulness är till stor hjälp. Även profylaxen och dess otroligt viktiga delar.

Jag hoppas också att jag kommer kunna vara mottaglig för den hjälp Rasmus kommer vilja ge. Vi föder totsallt tillsammans. Det är inte jag, inte han, utan vi!

Jaa, lite såhär går mina tankar kring det just nu och kom ihåg, detta är såhär jag ser på det. Det betyder inte att du ser det på det sättet eller att man måste se det såhär. Alla känslor är okej kring detta, verkligen, och alla är vi olika! Ni är förmodligen många som garvar bakom era skärmar och tänker ”Hahaahah Sophia, vänta bara” och tycker jag är så jävla naiv! Tjaa, må så vara! Men som sagt, jag har aldrig tidigare upplevt det och det är med denna inställningen jag önskar att gå in i det hela. Så låt mig. Alla är vi olika och något som kanske tyckte var fruktansvärt kanske jag tycker är mindre jobbigt och tvärtom. Men jag mår bra av att se detta ur en positiv synvinkel. Sen vad som händer och sker, well, only god knows!

Jag är iaf enormt tacksam att jag känner mig lugn, det hjälper mig något enormt.

Lovar att berätta mer om Profylaxen i nästa vecka när jag gått båda tillfällena <3

PUSS!!

Heeej fina ni!! Hoppas ni mår alldeles ypperligt denna härliga tisdag!! Utanför skiner och det börjar äntligen kännas som vår här nere i Halmstad! Det är ljusare längre och det bara totalälskar jag!

Att det sen är ett steg närmre att Lillis ska komma är ju helt jävla galet. Öppnade appen i morse (använder preggers-appen by the way) så är det liksom 69 dagar kvar. Jaa, om ungen kommer på BF då förståss… Det är bara lite för galet kan jag känna. Stanna tiden samtidigt som jag vill att den ska skynda på. Jobbig känsla!! 😛

Som sagt, det är tisdag och vi kör preggouppdatering! Hur va förra veckan??’

Cravings/Dille: Jag känner faktiskt inte sug efter något speciellt just nu, mer än mat generellt. Pepsi maxen känns inte heller som något craving längre utan snarare en vana från min sida. Men jag erkänner, fan vad god den är där på morgonen 😉

Sömn: Jag sover ändå rätt okej. Jag vaknar varje gång jag ska vända på mig dock för magen börjar bli jävligt tung 😛 Det är liksom inte gjort på en smidig handvändning längre utan det kräver en ansträngning med hela kroppen så att säga. Men för övrigt sover jag bra 🙂

Mående: Jag mår jättebra just nu! Jag börjar som jag tidigare skrivit landa i hela den här enorma grejjen. Att det liksom ska komma en bebis in i vårt liv. Det är stort men det känns jäkligt bra och jag är sååå förväntansfull. Samtidigt vill jag stanna tiden och fortsätta vara gravid, jag gillar det trots alla krämpor och så!! Samtidigt som tiden gärna får springa iväg. Ja det är en konstig kombo det där, men bra, det mår jag minsann 🙂 Vi gick ju på två kurser i förra veckan, ett föräldrastöd som var förberedande inför förlossningen samt första delen av profylaxkursen. Jag tänker att jag tillägnar ett inlägg imorgon åt mina gtankar kring just förlossningen då det verkligen är något jag ändrat inställning till den senaste tiden. Hur profylaxkursen var får jag ta nästa vecka då jag missade gårdagens kurs och vill ha gått hela innan jag uttalar mig om den 🙂 men det kommer för er som är intresserade och nyfikna på det 🙂

Kropp: Magen växer, jäklar vilken kula man sitter inne på nu alltså. Men jag älskar den, den känns verkligen som en del av mig just nu och det känns lite konstigt att den liksom kommer försvinna sen…

Dock har jag ju börjat få lite förvärkar som jag nämnt tidigare och dem har ett flertal gånger varit väldigt starka, speciellt på kvällarna om dagarna varit hektiska. Detta har skapat lite av en oro hos mig, den första oron jag egentligen känt i denna gravditeten. Jag har verkligen försökt att inte oroa mig och lämnat det mesta till ödet och det har hjälpt, saker som jag, tidigt i graviditeten, helt enkelt inte kunnat påverka om något skulle ske. Men nu, så långt i graviditeten kan man ju faktiskt påverka mycket och det har ju satt lite press på mig och gjort mig orolig i vissa situationer.

I helgen har jag i stort sett bara vilat för att se om det hjälpte. Och ja, det har det gjort. Så nu blir det att dra ner på tempot lite för min del. Korta ner arbetsdagarna lite, inte träna Yoga med så mycket styrka som jag gjort hittills utan lite lugnare, inte ränna runt en massa utan varva ner och vila mer i vardagen. Jag vill gärna ha kvar bebisen i några veckor till i magen 🙂

Jag har pratat med barnmorskor om detta och det är absolut ingen fara och tydligen väldigt vanligt. Men man vill ju förhindra att börja öppna sig och då är det dags att dra ner lite på allt. Så länge de inte blir regelbundna och kommer allt för ofta ska det helt enkelt inte vara någon fara 🙂

Övrigt: Jooo men det är kanon. Lite fler saker har kunnat strykas från listan och idag ska vi iväg och känna och klämma på babyskydd och förhoppningsvis bestämma oss och köpa ett. Sen är de största grejjerna inhandlade och jag kan börja känna mig megalugn. 🙂 Jag tror även att jag ska börja packa bb-väskan snart. Ni kanske tycker, hjälp vad tidigt men ja, det skulle lugna mig om den helt enkelt stod packad 😀 Och jag måste känna att tanken på väskan ger mig en mysig känsla i kroppen, OMG! Tänk den dagen vi åker upp till BB och ska få lille Lillis. Men som sagt, mer om mina förslossningstankar imon 🙂

PUSS!!!!

Hej fina ni! Och glad måndag!

Ni är förmodligen många som inte reflekterat kring det men jag vet att ni är några som undrat vart jag hållt hus se senaste dagarna. Det har nämligen varit lite tystare än vanligt, både här och på instagram! Det är ingen fara med mej, men det är gulligt av er att fråga hur jag mår och om der hänt något ❤

Nej då, jag har bara blivit beordrad ( av rasmus) att dra ner lite på tempot nu! Som jag nämnde i förr förra veckan har jag haft en del förvärkar vilket har fått mig lite orolig och att tänka till en smula och ja, faktiskt trappa ner lite! Så i helgen tog jag helt enkelt ledigt och har chillat på soffan nästan heeela tiden! Jag har käkat godis och plöjt alla Jönssonligan filmer som finns på Cmore, japp, det är vad jag har gjort ??

Inatt vaknade jag dessutom av illamående och att jag mådde allmänt tjyvens. Kräktes två gånger och var allmänt dålig i magen och sen släppte det. Va helt säker på att jag blivit magsjuk, kändes som sist men nja, detta va nog något annat men som sagt, der hae lagt sig och jag mår bättre men tog denna dagen till att bara chilla! Imon är jag tillbaka som vanligt igen, både här och på instagram!

Puss ❤❤

Godmorgon fina ni! Och glad fredag på er. Här skiner solen idag och det ser ut att bli en sån där riktigt härlig dag. Snart är våren här hörrni, vi får hålla ut liiite till bara 🙂

Tänkte egentligen blogga igår men var alldeles för trött efter en fullspäckad dag så landade istället i soffan efter tacosmiddag.

Såååå, igår var en fullspäckad dag och jag tänkte köra ett dagen-ur-min-telefon-inlägg men det får istället blir gårdagen-ur-min-telefon istället 😀

Igår hade vi den första och enda föräldrarkursen (eller föräldrarstöd som det också heter) inbokat. Den med amning skippade vi då jag känner att jag gärna vill ta det lite som det kommer samt vill slippa alla pekpinnar kring det. Jag tycker alla får göra som dem vill på den fronten helt enkelt. Men denna kändes nyttigt att gå på då den handlade om förlossningens olika förlopp och smärtlindring kring det. Hur gör man när det sätter igång liksom. 🙂 Jag var lite orolig att detta skulle stressa mig men icke, det fick en motsatt effekt från min sida! Jag kände istället sån power och förväntan inför förlossningen vilket var så skönt att känna! Innan kursen tog vi en frukost på Waynes inne i stan, så mysigt att gå ut och äta frukost tillsammans tycker jag! Det händer så sällan:)

Om ni missat så hittar ni mig och Lillis som Veckans Preggo i denna månadens MAMA tidning 😀

Och sen hänger jag lite överallt i Sverige på sånna här stora posters som ambassadör för NewBody! Ascoolt!

Efter kursen släppte Rasmus av mig hemma och stack till jobbet och jag plockade lite hemma, åt lunch och väntade på Tessan som skulle komma förbi och fika. Kollade även igenom lite paket som jag hämtat dagen innan. Ett stort paket med produkter från Libero som ska visas upp i nästa veckas avsnitt av Gravid vecka för vecka och ett så gulligt bud från Lindt choklad som ville önska glad alla hjärtans dag 🙂

Efter att Tessan hjälpt mig att fota ett samarbete inför nästa vecka åkte hon hem och vi stack för att handla inför veckan. Det vankas årets första grillmiddag med vänner 😀 Därefter gjorde Rasmus tacos och jag pillade med lite krångel på datorn! Därefter landade vi i soffan framför Walking Dead och rörde oss inte därifrån på hela kvällen! Vi har by the way börjat kolla på walking dead men njaaa, jag vet inte riktigt vad jag tycker. Rasmus säger hela tiden att den kommer bli bättre och jag ba känner, det handla liksom om Zombies, hur mycket bättre kan det bli!? Har ni sett den? Gillar ni den?

Anyways, det va min dag igår 🙂 Idag laddar jag för Profylaxkurs som kommer va om några timmar. Den tror jag kommer vara superintressant och så lärorik 😀

Och förresten, ni som väntade på veckans gravid vecka för vecka avsnitt igår, det strulade lite så det kommer upp idag istället 😀

Glad fredag!!!

PUSS!

God förmiddag kompisar! Och välkomna till en bra mycket gladare blogg med betydligt mer energi idag. Tack för det. Ibland måste man bara få ha de där rövdagarna och faktiskt acceptera dem för vad dem är. Tillfälliga 🙂

Tisdag igår och vi gick in i vecka 30. VECKA 30!? Ja, nu springer verkligen tiden iväg. Dagarna till BF blir bara färre och färre och ja… vad ska man säga… Jösses vad tiden springer iväg. Känns som det var nyss jag berättade för er om graviditeten, men det är liksom 3 månader sen nu. Helt galet.

Idag skippar jag listan för där är inte så mycket som har förändrats. Däremot ska ni få en liten update om mitt mående och hur allt känns just nu. 😀

Jag har verkligen haft en fantastisk graviditetet och inte haft mycket att klaga på hittills. När folk uttryckt sin frustration över graviditeten och hur de bara önskat att bebisen ska komma ut har jag inte kunnat relatera riktigt.. förens typ i helgen. Då hade jag väl mitt första gravid-breakdown skulle man kunna säga. Jag kände frustration och nästan lite obekväm. Nästan inga kläder satt snyggt, ryggen värker, det har börjat kännas tungt och jag blir allt mer orörlig och benen och fötterna har börjat svullna. Jaaa, här var första gången jag kände att det inte alltid är så glammigt att vara gravid. Som sagt, min graviditet har varit som på räls hittills, jag har knappt haft några krämpor, jag har känt mig fortsatt smidig och rörlig, har kunnat träna och röra på mig som jag vill men nu, ja nu börjar det känns lite tyngre och jag börjar känna av delar av kroppen jag kanske inte gjort innan. Vilket känns rimligt och helt jäkla naturligt.

Jag har även, vissa kvällar där det varit stressiga dagar, känt av värkar i magen vilket känns som ett tydligt tecken på att det är dags att varva ner. Man vill ju inte att det ska sättas igång redan. Några fler veckor får det gärna dröjja (självklart så länge som möjligt)!

Och så mitt i allt detta då, är det så enormt mycket känslor. Jag landar mer och mer i det som komma skall för varje dag som går vilket är så sjukt häftigt. Under tidigare veckor har jag inte känt mig speciellt trygg i allt detta, men nu, nu börjar jag känna mig trygg och ja redo.. Kroppen är ju helt sjuk på det sättet. Den gör så mycket av jobbet åt en hela tiden och de där 9 månaderna är nog inte bara till för bebisen utan även för mamman som mentalt ska förbereda sig på att bli just mamma.

Så mitt i detta break-down jag hade i helgen stannade jag upp och tittade på några fantastiska bilder som Rasmus tagit på Asia spa i helgen och blev helt lugn, helt tyst! Hur cool är inte kroppen!? Den skapar något så otroligt coolt, en männsika, ett nytt liv. Helt plötsligt kändes de där krämporna och det där jobbiga som det mest naturliga och självklara i världen och självklart är det värt det, det är värt allt. Jag sköljs av tacksamhet, varje dag, över att få genomgå detta. Och jag är så jäkla glad att jag kan få mig själv att känna detta bara genom att stanna upp.

Det får vara jobbigt och man får klaga och gnälla om det behövs. Det får vara en påfrestning. Men det viktiga är att i slutet ändå skicka över tacksamhet till kroppen för det den gör. Det är okej att känna tyngd och som att styrkan liksom sviker oss ibland, som att kroppen sviker oss. Men där och då är det också viktigt att hitta tillbaka till sanningen, det faktum att kroppen är ascool. Mitt i allt det jobbiga är den där påminnelsen just det rätta.

Lite tankar från mig, det jag är bäst på att förmedla här på bloggen känner jag, min ärlighet. Jag vägrar att låta er tro att allt är sådär unicornrosa med såpbubblor hela tiden. För så är inte mitt liv och jag tror verkligen inte att någons liv är så, oavsett hur gärna man vill få alla att tro det. Det har kanske inte varit så puttignuttigt kring min graviditet här på bloggen men det grundar sig i att det inte är sån jag som person. Jag förmedlar mina känslor till er och det vill jag fortsätta göra <3 Alla graviditer är olika, alla känner olika och upplever den olika. Det är därför det är så fascinerande på alla sätt och vis. Vissa trivs inte alls i graviditeten medans vissa älskar det. Jag älskar det verkligen och har många gånger känt att Lillis mer än gärna får stanna där inne, att jag vill bli en elefant och vara gravid för alltid för detta är så satans coolt. Men nu, nu börjar även jag gå in i tredje och sista fasen av detta, förbereda mig på ankomst. Och ja, jag börjar känna mig redo ankomst nu, jaaa, så jäkla redo! <3