Veckans fråga: Hur slutar man jämföra sig med andra?

I samband med frågestunden fick jag även denna frågan. En så otroligt viktig fråga som jag kände förtjänade ett eget inlägg. Jag får ofta just denna frågan och jag vet ju själv hur stort problem det faktiskt  är det. Det är så svårt att tycka att någon annan är snygg och vacker utan att sen ifrågasätta sitt eget utseende och värde.

Jag minns när jag var som sjukast, att jag alltid hade ett stort behov att jämföra mig med andra. Det var framförallt människors kroppar och jag frågade ständigt dem i min närhet om jag var ”lika smal som hon där borta” eller ” såg lika vältränad ut som henne” eller ” om jag är smalare än den personen”. Jag minns det så väl och jag minns också att kuratorn på ätstörningsmottagning sa att bekräftelse i sånna här samband är något man absolut inte ska ge. Att jag får bekräftelse stillar bara för stunden, men på lång sikt väcker det ett behov av att hela tiden behöva höra vad andra tycker och tänker om mig. Så här, i samband med att min psykolog sa detta, bad jag faktiskt alla i min närhet att sluta svara när jag ställde dessa frågorna. Helt enkelt att sluta ge mig den typen av bekräftelse. För det måste man kunna ge sig själv.

Målet är ju att kunna tycka att andra ser bra ut och ge andra komplimanger och beröm helt utan att behöva ifrågasätta sig själv. Ja, egentligen helt utan att ens behöva fundera på sig själv i dessa sammanhang.

Så givetvis har jag satt ihop lite tips till er på just detta ämnet. Hur man kan tänka, hur man kan göra 🙂 Hoppas ni gillar dem och att det kan hjälpa er 🙂

5 tips på hur man sluta jämför sig med andra!

  1. Sluta sök bekräftelse! Naturligtvis är det viktigt för oss alla att bli sedda och få komplimanger, det är inte det jag syftar på. Nej, med bekräftelse syftar jag på att fråga andra om man är tillräckligt snygg, smal, tjock etc… Som jag beskrev i texten ovan, ” är jag lika snygg som henne?”. Sluta med det direkt och börja istället ge dig själv den bekräftelsen när du behöver den. Ord som ” Jag duger” kan vara fullt tillräckligt att säga till sig själv i dessa situationer 🙂
  2. Följ rätt personer på sociala medier! Ett återkommande tips, men då vi hänger så mycket på just sociala medier känns detta extremt viktigt. Följ personer som inspirerar dej till att trivas i dej själv och vara nöjd med dig själv! Får någon dig att ifrågasätta ditt eget värde eller utseende, avfölj!
  3. Lägg fokus på dej själv! Gör saker och ge dej själv saker som får dig att må bra. Ta tid för dig själv och gör saker du tycker om, som får dig att känna dig lugn, trygg, snygg, vacker, levande. Ja allt.
  4. Börja säga nej! För att sluta jämför sig med andra måste man tänka mer på sig själv. Därför måste man börja säga nej till saker man kanske inte vill göra egentligen. Självklart måste man göra saker här i livet som man kanske inte alltid älskar men nu pratar jag om dem sakerna man faktiskt kan välja om man vill göra eller inte. Gör inte saker mot din vilja för andras skull. Börja säga nej till dem sakerna!
  5. Ge komplimanger och beröm! Det finns inget som är så härligt som att gå fram till en främmande människa på stan och ge dem en komplimang. Ett speciellt minne från en sån situation som jag har var när jag var på Kos på semester. Så kom det en tjej vid poolen som var så otroligt jävla snygg i baddräkten hon hade på sig. Så jag gick fram och sa det till henne. Hon blev så glad att hon började gråta. Hon hade funderat hela morgonen på om hon kunde ha baddräkten då hon upplevde att hon hade ”fel” kroppsform för den. Denna händelsen kommer jag aldrig att glömma och det stärkte verkligen mig!

 

Svar på frågestund – Ingrid, amning och bebissnack

btf

Godmorgon hörrni och glad onsdag <3 Idag var jag så fruktansvärt trött när jag vaknade. Ni vet när det känns som man har grus bakom ögonlocken och de bara faller ihop av sig själv. Japp, ungefär så känns det. Men när Rasmus drog till jobbet klockan 06 passade jag ändå på att gå upp. Ingrid brukar  ta lite sovmorgon så då brukar jag passa på att få lite jobb gjort. 😀

Så hörrni, nu har jag kikat igenom alla frågor ni ställde på frågestunden. Det blev inte alls så många som jag tänkt mig och det trillade fortfarande in frågor på min Instagram i samband med att jag hade frågestunden här 😉 Anledningen till att jag kör sånna här frågestunder är just för att det blir enklare för mig att hålla koll på alla frågor som trillar in. Jag får sjukt många DMs på Instagram dagligen och era frågor försvinner därför snabbt ner i flödet av DMs och det är liksom inte alls min mening. Därför är det så mycket smidigare att få allt sammanställt här 😀 Men ja, nu kör vi. Och jag delar upp frågorna lite tänker jag. Idag svara jag på frågor gällande Ingrid, amning och bebissnack då det verkar vara det ni hade mest frågor om. Vissa frågor är samma frågor som återkommit så om jag inte valt att svara på just din formulering så är det för att frågan redans ställts och jag har svarat på den i en annan fråga 🙂

btr

Q:

Jag undrar om Ingrid va bestämt/hugget i sten när hon kom eller om ni hade andra alternativ?

A:

Vi hade två- tre namn på flicklistan som vi va överens om men framåt slutet hade Ingrid blivit en stor favorit. Men inget av namnen var liksom bestämda utan det ville vi göra när vi såg vem det var som kom ut. Och när vi såg Ingrid var hon liksom en självklar Ingrid 🙂


Q:

Jag har fattat det som att Ingrid sover i sin egna säng, om det är så, hur fungerar det? Gick det bra direkt? Jag har BF om två veckor och har hela tiden sagt att vår bebis ska sova i sin egna säng, främst pga min oro att han ska skadas i vår säng. Men sen har jag googlat och läst och förstått det som att typ inga bebisar sover själva direkt från början då dom behöver den närheten. Behöver lite pepp på att det funkar, så hoppas jag inte fattat er situation fel ? stooort grattis till er söta dotter förresten

A:

Ja precis, Ingrid har sovit i sin spjälsäng sen första natten och för oss har det funkat jättebra. Både jag och Rasmus känner oss tryggast med det. Bebisar behöver jättemycket närhet, och hon får mängder av närhet under dagarna och kvällarna och i samband med att hon ska sova så söver vi henne i vår säng. Det har funkat jättebra för oss och hon känner sig trygg i sin egen säng när vi väl lägger över henne. Jag tror bara man måste hitta något som passar alla. Alla bebisar är ju individer och så himla olika. Vissa trivs garanterat inte med att sova i egen säng och vaknar direkt när man lägger över dem, medans vissa trivs bäst med det 😀 Testa er fram men för oss har det funkat superbra 😀 <3

 


Q:

Fungerar amningen bra? Kommer du köra helamning eller eventuellt börja med ersättning också?

A:

Amningen funkar absolut jättebra. Men vi ger ersättning upptill också. Det har vi gjort sen första natten hemma. Nu har jag även fått börja ge ersättning någon gång på eftermiddagen/tidig kväll då min mjölk inte riktigt räcker till och kan inte göra henne nöjd vid den tiden. HOn vill ligga vid brösten mestadels av tiden på eftermiddagen och då blir hon helt enkelt inte mätt. Sen ger vi lite ersättning inför läggning så hon blir ordentligt mätt och sover gott 🙂


Q:

Kanske kommer imorgon. Men bästa och värsta med förlossningen? Lyckades du hålla allt positivt? Blev den som du tänkt dig? Har du kunnat ta in att du är mamma än? Måste vara en sjuk känsla. Vill ni ha fler barn? Bästa och värsta med förlossningen? Äter du antidepressiva? Isåfall, hur var det med graviditeten?

A:

Oj mängder med frågor. De översta frågorna får man tydliga svar på i mina förlossningsberättelser så dom skippar jag 😀 Men om vi vill ha fler barn, det vet jag inte. Just nu lever jag för Ingrid och vill inte tänka på det just nu men efter min förlossning är jag inte så säker på att jag kommer vilja göra det igen, om jag ens kan, det vet an aldrig. Men, det kan mycket väl vara så att vi i framtiden önskar fler barn, det vet inte jag. Men det är absolut ingen självklarhet för mig. Nej, jag är inga antidepressiva och har aldrig gjort. 🙂


Q:

Hej! Har nyligen medans jag skälv va gravid hittat till din blogg. Fick en dotter den 13 maj!
Jag undrar hur allt går för er med eran lilla tös! Hur funkar nätterna? Hur ofta äter hon? Hur mycket är hon vaken? Är hon mycket ledsen eller mest nöjd? Har ni badat henne än? Har du börjat pumpa och testat att mata me flaska än?
Hehe många frågor som sagt!

A:

Heej och stort grattis till dej! Jo men jag tycker att det går väldigt bra. Hon sover bra på nätterna just nu och har gjort sen hon föddes. Hon vaknar 1 till 2 gånger per natt för att äta, sen somnar hon gott om igen. Jag klockar inte alls tiderna hon äter på men upplever att hon äter rätt ofta. Men det är så olika från dag till dag, vissa dagar sover hon mer på dagarna och då äter hon mycket men vid färre tillfällen, vissa dagar sover hon mindre och då äter hon oftare men mindre liksom.

Ingrid är absolut mest nöjd, är det någon gång det är lite gnälligt är det på kvällarna. Då vill hon bara vara nära och ligga vid brösten så är det gnälligt brukar det hjälpa <3 Japp, vi badar henne en gång i veckan ungefär 🙂 Ja, jag pumpade när jag hade mjölkstockning men har inte pumpat sen dess och ja, vi kör med flaska också 🙂


Q:

Den största förändringen/skillnaden med att bli mamma? Är mammalivet som du hade föreställt dig? ? kärlek till er alla tre!

A:

Åh alla rutiner. Man kan inte förstå hur mycket tid det faktiskt tar att vara mamma förens man hamnar i situationen själv. Jag var själv lite så innan ” men hur mycket tid kan det liksom ta?”- Jo då, det tar mycket tid. Så det är nog framförallt det som varit den största förändringen för mig, alla rutiner som plötsligt försvann. Mamma livet är grymt, så ja, det är nog ungefär som jag hade föreställt mig! <3


Q:

Hur visste du och Rasmus att ni var redo för barn?
Jag har många tankar kring det och jag kan tänka mig att mina inte är samma som måna andras, eftersom jag redan fått äran att vara bonus till tre härliga barn. Men hur kände mig tänkte du/ni innan ni visste?

A:

För mig har barn aldrig varit någon självklarhet. Innan jag träffade Rasmus va jag gansk asäker på att jag inte ville ha barn. Och till skillnad från mig då så har Rasmus alltid haft en väldigt stor barnlängtan. Han har liksom alltid önskat barn. Men så när vi träffades så var det plötsligt bara så självklart allting. Så efter ett halvår tillsammans ungefär började vi prata om det och helt plötsligt kändes allt så rätt. VI umgicks då med många som hade barn och på så vis, i kombination med att ha träffat en person som jag vill leva med, växten barnlängtan fram för mig.


Q:

Vilken fin och ärlig förlossningsberättelse!

Jag har en fråga om vad du har i vagnen nu under sommaren?

Stort grattis till er lilla! ✨

A:

Åh, tack snälla <3 I vagnen har jag en kudde samt olika filtar jag pendlar mellan beroende på väder. Sen har jag också alltid med mig ett regnskydd, ett insektsskydd samt solskydd 😀


Q:

När tog du ur din navelpiercing under graviditeten? Och var de svårt att få i den igen efteråt? (Såg du satt i den igen). Underhöll du liksom piercinghålet under tiden eller något? ?

A:

Åh jag minns inte exakt när jag tog ut men var kanske någon gång i vecka 24-26 någonstans. Nej, det var bara att trycka igenom igen, inget motstånd alls för min del och nej, jag underhöll det inte under graviditeten 🙂


Q:

Vad var det mest nödvändiga du fick med dig i BB väskan och var de något du kände att ni kunde skippat att packa ?

A:

Jag tycker verkligen att allt var nödvändigt för min del men jag är evigt tacksam att jag inte glömde kameran. Man vill ju föreviga allt 😉 men ja, allt godis och allt snacks jag hade med mig gick ju inte direkt åt 😛

 


Q:

Hur tänker du kring viktnedgång efter graviditet? Jag har själv blivit mamma för två veckor sen och har lite ångest över att aldrig komma i mina gamla kläder igen. Missförstå mig inte, jag älskar min son och jag vet att kroppen gått igenom massor för att skapa mitt underverk. Bara svårt att veta om man ska acceptera att kroppen inte kommer komma tillbaka och köpa större storlekar på kläderna eller om man ska Ge det mer tid. Är ändå ett bra tag innan man kan träna ordentligt och jag vill inte gå på diet och riskera amningen.

A:

Jag tänker inte på min vikt alls. Jag väger mig inte så har liksom ingen aning om vad kroppen väger nu jämfört med innan. Så mitt fokus ligger inte alls på att förändra min kropp. Däremot har jag längtat efter att få röra på mig igen, att få träna och motionera utan att ha ont. Där är mitt fokus, att äntligen kunna må bra igen för det gjorde jag inte under graviditeten 🙂

När det kommer till kläder som ska passa använder jag i stort sätt samma kläder som gravid som när jag inte är gravid så för mig passar det mesta. Och det som förmodligen inte passar har jag inte brytt mig om att använda 🙂


Q:

Hur kom ni fram till valet att Lillis skulle få heta Ingrid? Vill du dela med dig av andra namn ni hade på listan? Jag gillar verkligen namnet men har svårt att vänja mig av vid Lillis, så jag tänker på henne som baby Lillis Ingrid nu, haha.

A:

Min gammelmormor hette Ingrid och det är ett släktnamn som både min mormor, mamma och flera andra i familjen bär. Så det är därifrån jag har fått det helt enkelt. 🙂 Nej, de andra namnen håller vi nog faktiskt fortfarande för oss själva 😉

Haha jag vet, jag säger också Lillis ibland men tänker att det inte gör något. Få vara ett smeknamn helt enkelt 😀


Q:

Grattis till er fina Ingrid!! Hur känner du dig nu när hon är här? Mer eller mindre generellt orolig än du hade trott? Jag tycker att det var en konstant pendlade första månaderna innan jag vågade börja lita på min egen magkänsla (istället för ex bvc som tyvärr inte hjälpt oss där vi behövt). Trots att man ”vet” vad som är rätt känns det så svårt att lita på det och inte lyssna på andra…

A:

Tack snälla! Det känns helt fantastiskt! Jag är en orolig själ i mig själv så absolut är jag orolig. De första veckorna va värre än nu och det har på något sätt hjälpt att Rasmus börjat jobba. Helt plötsligt har jag ingen jag kan fråga om var enda liten grejj utan måste ta beslut om saker själv och det känns skönt. Men jag känner väl ändå att jag vågat lyssna till mig och Rasmus och vi har vågat köra vårt race även om vissa saker kanske inte rekommenderades på BB 😉


Q:

Stort grattis till fina Ingrid! Jag har följt dig genom graviditeten och det har varit underbart, jag har själv en liten son som är strax över en vecka gammal nu.
Jag såg i en intervju att du ger Ingrid ersättning på kvällen. Hur kommer det sig? Hur mycket ger du henne? Ammar du först och så får hon ersättning som ”efterrätt”? Jag är inne på att börja med samma sak men vet inte riktigt hur jag ska göra, när och hur mycket jag ska ge.
Fortsätt som du gör Fia, du är en stor inspiration! ?

A:

Tack snälla! <3 Ja precis, vi ger henne ersättning. Till en början gav vi det endast på kvällen så hon skulle bli riktigt mätt inför natten. Men nu får vi även ge henne på eftermiddagen vissa dagar då jag helt enkelt inte har tillräckligt med mjölk för att göra henne nöjd 🙂 För mig va det också viktigt att Rasmus skulle få möjlighet att mata Ingrid redan från början,  så därav hade jag som önskan att köra med lite ersättning inför natten redan innan hon föddes. Sen kanske det inte hade funkat, alla tar ju inte flaska 🙂 men för oss funkade det och jag är så glad att Rasmus kan få mata henne också 🙂

Vi ger henne olika beroende på hur mycket hon ätit samt beroende när på dagen 🙂 Jag ammar alltid i första hand, märker jag att hon inte blir nöjd efter att ha legat vid bröstet så får hon ersättning 🙂 Man får testa sig fram, det beror lite på hur gamla dem är och sådär också. Men fråga på BVC så vet dem hur mycket du ska ge 🙂


Q:

Fråga nr 1: Vad har Ingrid haft och har för storlek på kläderna? Väntar första barnet (v.35 woohoo) och tycker det är jättesvårt att veta hur mycket man ska ha i varje storlek och vad man ska ha med till BB. 

A:

Vi hade det mesta i storlek 50 från början men hon kunde även ha vissa plagg i 44 i några veckor 🙂 Jag tycker du ska ta något plagg i 44, lite mer i 50 samt kanske något i 56 🙂


Q:

Hej fia!! Hur känns det egentligen att äntligen vara mamma nu? Tankar, skillnader ifrån hur du trodde att det skulle vara? Går det ens att förklara haha? Du är en grym mamma till eran fina lilla dotter och älskar ditt powerkonto o din blogg, älskar också att ni har varit med i fvfv ?? Ja, älskar ju allt du gör haha!! Kram fina du.

A:

Hej fina du! Nej men det går typ inte att förklara. Det är en sån enorm känsla. Helt sjukt. Hon känner liksom mej, det syns i blicken på henne när hon tittar i mina ögon. Hon känner mej och har gjort i 9 månader, jag är hennes trygghet medans allt fortfarande är så nytt för mig <3 Man kan inte föreställa sig känslan så på så vis är det helt annorlunda jämfört med vad jag trodde, samtidigt som allt är så självklart. Jaaa, dålig förklaring men det är allt jag kan säga 😉

 

Ensam med Ingrid!

Godmorgon i regnet fina ni! Halmstad bjuder på ashöstigt väder idag. Från megakvavt igår till skiiitkallt idag. Konstigt hur det kan svänga så. Idag ska jag vara mammaledig, en sån typisk mammaledigdag som jag föreställer mig att det liksom är. Jag ska hem till Millan, ta med mig kladdkakan som blev över från gårdagens grill med vänner och hänga där idag. Antar väl att vi kommer fika och snacka skit, typ 😛 det är väl det man gör när man är mammaledig? 😉

Igår var min första dag hemma själv med Ingrid. Rasmus började jobba och vi hade hela dagen hemma för oss själva. Jag ska erkänna att jag kände mig otroligt nervös på söndagskvällen. Hur skulle detta gå!? men hörrni det gick så bra! Vi åkte och hämtade mat, gick på promenad i vagnen med Märta och hängde mest inne. Ja ni vet en sån klassisk mysdag. Det känns ju så naturligt nu på något vis, att hon är en del av oss, vad skulle man annars göra om dagarna. Jag lyckades till och med få lite annat gjort medans hon låg och sov och jag var så stolt över mig själv när jag ringde till Rasmus och berättade att förta bilturen för bara henne och mej var avklarad. Jag vet inte hur det är med er men jag blir sjukt stolt över mig själv när något jag känt lite oro och nervositet över bara går så himla bra! 😀

Jag bjuder på lite bilder från vår fantastiska helg hemma i Värnamo. Fredagen var verkligen helt magisk. Solen sken och 30-års kalaset hölls ute på trädäcket med mat och dricka. Jag tog med min yngsta kusin på en promenad med vagnen för att få Ingrid att sova. Kvällssolen sken sådär härligt mellan träden, vi passerade blomsterfyllde ängar och jag bara njöt. Fan vad underbar sommaren är. Svensk sommar är verkligen något alldeles alldeles speciellt.

Puss! <3

Värnamo och hemmagjort iste

Hej Godingar! Och glad fredag! Vi anlände precis till Värnamo då vi ska spendera helgen i sommarhuset ? Ikväll ska vi fira födelsedag med släkten med middag och resten av helgen är oplanerad! Vi ska bara njuta av Rasmus sista föräldraledighetsdagar helt enkelt!

Igår, varmaste dagen ever, gjorde jag ett så gott iste. Alltså Mums så gott och det går ju att variera i oändlighet! Ni blev supernyfikna på receptet så jag tänkte dela med mej av det till er?

Hemmagjort Iste

1 liter vatten

5 tepåsar av valfri sort ( jag använde Liptons Tropical fruit, blev underbart gott)

1/2-1 dl socker

Isbitar

Gör såhär: 

Koka upp 1 liter vatten. Lägg i tepåsarna och låt ligga i i 5 minuter. Låt vattnet svalna och häll sedan över det i en tillbringare. Bland i socker och rör om. Servera i ett glas fyllt med is. Förvara i kylen!

 

 

Förlossningsberättelse – Text och bild

*Varnar för ärligt inlägg om förlossningen*

Godmorgon fina ni! <3 Här sitter jag, klockan är just nu 08:13, altandörren är öppen, fåglarna kvittrar, det är sommar och 21 grader varmt redan. Sveriges nationaldag och många är lediga. Vilken underbar dag att hålla ledigt på, jag hoppas ni får njuta ordentligt av solen, kanske på stranden eller någon annan härlig plats.

Själv sitter jag här med min förlossningjournal framför mig och har fått läsa den flera gånger, om och om igen. Det känns så sjukt långt bort men ändå fortfarande så nära, så att jag nästan kan ta på den. På lördag är det liksom 1 månad sen. 4 veckor sen jag upplevde det värsta men också det häftigaste någonsin. Vår lilla Ingrid blir liksom 1 månad gammal. Tiden, lugna dig lite. Det ä fortfarande så svårt att in att hon är vår. Det känns fortfarande som vi har henne på lån men jag blir lycklig när jag påminner mig själv om att det inte är så. Hon är ju här för att stanna.

Som sagt, jag sitter med min förlossningjournal och går igenom allt som hände  där mellan den 9 maj och 11 maj. Idag är det ju faktiskt 1 månad sen allt började. För det blev ju inte riktigt so jag hade tänkt mig. Inte alls faktiskt. Men jag är glad att jag hade en så positiv inställning till förlossningen från början. Hade jag vetat att det skulle bli såhär för mig hade jag varit livrädd under hela graviditeten och det är jag så glad för att jag inte var. Den positiva inställningen jag gick in med hjälpte troligtvis mig, även om jag inte kunde känna det just där och då. Jag har nämligen aldrig känt mig så svag och hjälplös i hela mitt liv. Helt utlämnad till smärtan på något vis och det var verkligen så mycket värre än vad jag hade förväntat mig. Naturligtvis har jag förstått att det gör ont att föda barn. Men det är helt omöjligt att förklara hur ont det faktiskt gör för någon som inte upplevt det. Och ändå är det helt omöjligt då en förlossning är totalt olik från person till person och hur man upplever och hanterar smärta. Vissa tycker det är lätt som en plätt medans andra, som jag, upplever det som det tuffaste och värsta någonsin.

Men här sitter jag, och det är ju det som är så jävla coolt. Man klarar det. Även om man tvivlar på sig själv tusen gånger om just där och då så klarar man det. Och efteråt känner man sig som den starkaste i världen, det gjorde i alla fall jag. För belöningen man får för allt slit, när denna lilla personen kommer upp på bröstet, är obeskrivlig. Helt underbar och helt omöjlig att beskriva med ord.

9 maj 2019

För mig började allt runt lunch på torsdagen den 9 maj. Jag som tidigare haft mycket förvärkar märkte först ingen skillnad och tänkte inte så mycket. När värkarna sedan började komma mer regelbundet förstod jag att det satt igång. ÄNTLIGEN! Jag ringde hem Rasmus från jobbet runt 14 då jag hade värkar ungefär va 20 minut. Här var Pilatesbollen underbar och andningen gick prima. Proyflaxkursen var till  stor hjälp genom hela förlossningen.

Framåt kvällen blev värkarna allt tätare och den mesta tiden spenderades i duschen. När jag hade 3 värkar var 10 minut ringde vi upp till förlossningen och de ville att vi skulle komma upp. Både jag och Rasmus var vid detta laget så otroligt förväntasfulla och peppad. Som jag längtade efter hela den här händelsen.

Väl uppe på förlossningen visade det sig att jag inte var öppen något men att jag hade ett väldigt högt blodtryck. Så jag och Rasmus fick stanna över natten för bevakning och blodtryck och bebis. De rullade in en säng till Rasmus och jag fick en sovdos för att kunna sova lite. Vilken personal den har på förlossningen i Halmstad, helt jävla fantastisk! Världens största eloge till dem!

10 maj 2019

Efter kontroller blir vi hemskickad då det ännu inte hänt något under natten. Jag var fortfarande i latensfas. Tror vi åkte hem runt 11 för att fortsätta ta värkar och för att vila upp oss inför vad som skulle komma. Runt 18:00 hade jag återigen väldigt täta värkar och runt 20:00 åkte vi in till förlssningen ännu en gång. Här minns jag att jag sa till Rasmus ” Nu måste jag vara öppen runt 7 cm, det bara måste vara så”. Vi kommer in till förlossningen och de kontrollerar mig. 2 cm var jag öppen! 2! Vafan kroppen, kom igen.

Här bröt jag ihop hörrni. Jag hade haft värkar, starka värkar i över 1 dygn. Jag minns hur jag satt i duschen uppe på förlossningen och bara grät. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur jag skulle fixa detta. Mamma peppade mig i telefonen och Rasmus, min älskade Rasmus med det mest fantastiska stöd man kan tänka sig, satt bredvid och masserade, duschade och peppade mig. Åh, jag minns hur jobbigt det kändes. Och det kändes som jag hade så jävla långt kvar. men ja, vafan ska man göra. Ut ska ungen och det var helt enkelt bara att tagga till. och det minns jag att jag gjorde. Så Fia, nu kör vi!

Klockan 22 fick jag bada vilket var underbart skönt. Rasmus satt bakom och masserade axlar och huvud och jag kunde njuta lite till och från mellan värkarna. Enligt journalen badade jag i en timme och när jag kom upp var jag öppen hela 3 cm! Hejja 😛 I samband med detta fick jag börja med lustgas när jag väl kom tillbaka i mitt rum. Lustgasen var grym. Själva smärtan tar den inte bort men den hjälper till att fokusera på annat samt underlättade andningen tycker jag.

11 maj 2019

Tro det eller ej men jag tog faktiskt Epiduralen. Japp, när jag var öppen 4 cm klockan 01:00 på natten frågade barnmorskan om jag ville ha den. Jag som känt mig livrädd för epiduralen blev rekommenderad att ta den då jag haft ont och hållt på så länge. Den skulle hjälpa mig att slappna av lite. Sagt och gjort, med mycket lustgas och en konversation med narkosläkaren hurvida jag ska gifta mig med Markus Rosenberg i Mff satte dem EDAN och hörrni, det var inte alls så farligt som jag förväntat mig. Nej, inte alls i förhållande till den smärta man redan känner. Och välkommen till himmelriket. Alltså, helt plötsligt blev jag människa igen. Jag kunde föra en normal konversation, jag kunde vila, jag kunde tänka klart. Det var en sån enorm befrielse.

Runt 05:30 var jag öppen 5 cm och strax efter 06 fick de sätta värkförstärkande dropp då EDAN gjorde sammandragningarna oregelbundna och processen långsam. Vid 07 fyllde de på EDAN men nu tyckte jag inte den gjorde så stor skillnad längre då jag börjat känna av trycket neråt och det upplevde jag nästan som värre än värkarna.

Efter jag vet inte hur lång  stund på pilatsebollen har tiden lyckats gå och runt 11:20 börjar jag få krystvärkar och 11:56 är hon äntligen ute. Sisådär 48 h senare och efter de tuffaste dygnen i mitt liv. Men hon va där! Äntligen.

Jag minns såväl hur jag frågade Rasmus va det va för någon lite person där nere. Rasmus tittade efter och kollade på mig och sa med tårar i ögonen ” Älskling, det är en liten Ingrid!”. Åh jag visste det! Min lilla tjej som jag hade haft känslan av att det skulle vara hela tiden. Och när jag sen fick se henne va det bara så självklart. Självklart va det hon som härjat och bott i magen hela tiden.

Trots 2 tuffa dygn fick min förlossning ändå 10/10 möjliga för WOW, personalen, upplevelsen, allt. Allt gick bra och vi fick ut en alldeles perfekt o h frisk lite flicka helt utan komplikationer.

Och efter 25 minuter kom även moderkakan ut. Efter prat om operation, akupunktur och lustgasrus kom den äntligen ut av sig själv. Tacksamheten jag kände över att slippa operation går ju inte att beskriva heller. Tack för det hörrni.

Så hörrni, jag vet inte alls hur jag lyckas förmedla denna omtumlande händelse. Förvirrat förmodligen och då är det rätt. Det var förvirrat men ändå så jäkla självklart när allt väl var över.

Nu är hon snart en månad och jag kan bara inte tänka mig ett liv utan henne. Plötsligt förstår jag varför min mamma ibland varit så jobbig och tjatat. Man vill bara väl, man vill bara gott och att dessa personerna ska få må så bra som möjligt <3 Kärlek har fått en ny betydelse, den är så jäkla starka att ord inte kan beskriva. Min lilla tjej.

Det var det värsta någonsin, men också det coolaste, häftigaste och mest berörande någonsin. Det är värt det, alla dagar veckan. <3

Och Rasmus, min älskade Rasmus, fy få vad grym han var! Han fick beröm av personalen för att va så otroligt stöttande och peppande. Han tog mej på fullaste allvar och vi var det grymmaste teamet man kan tänka sig! Tack älskling! Tack för att du gett mej det vackraste någonsin och för allt ditt stöd!

 

 

 

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!