En @IAMPROUD.se – story!
Rödgråtna ögon och en helt utmattad och slut kropp var standard. Storlek 38 var ett måste, annars fick det vara! Jag minns så väl hur jag kämpade och jag bröt ihop när storlek 42 var storleken som passade. Jeansdags var rena mardrömmen för mig, jag hatade det, på grund av en jävla storlek!
Body här (adlink)
Lika som med vikten var storlek 38 heligt. Storlek 38 i kläder samt 65 kg i vikt var ju min strävan. Att man kan snöa in sig på något så fruktansvärt oviktigt.Aldrig kunde jag väl ana att croptops, bodys och tighta kläder som framhäver kroppen istället för skyler den skulle kunna bli min grejj. Att det skulle kunna bli något som jag faktiskt trivs i.
För mig var det skamligt, jag skämdes över min kropp och jag skämdes över storleken jag ”tvingades” ha i kläder. Konstanta bantningsmetoder, tankar på viktväktarna redan i 14 års ålder och en skev strävan efter en specifik kroppsform som aldrig skulle kunna gå att uppnå var min vardag. Höfterna var för breda, magen för stor och låren skavde. Att få en helt rak kropp, platt mage och ett thigh gap var aldrig orealistiskt för mig, i så fall hade jag väl inte strävat efter det i sisådär 12 års tid? Det var fullt möjligt enligt mig även om jag borde förstått tidigare än för två år sedan att njaaaaaa, its not gonna happen! Stora klänningar, bylsiga brallor och pösiga tröjor blev min lösning på problemet, ja det och svält då!
Jag börjar skratta när jag ser hur olikt det faktiskt är idag! Hur min klädstil faktiskt har förändrats i takt med hur synen på mig själv blivit annorlunda. Idag önskar jag inte bort något alls. Nej, det är sant, jag önskar faktiskt inget annorlunda med min kropp och mitt utseende och det är faktiskt helt okej att tycka så. Jag säger inte att jag är snyggast i världen, jag säger att jag trivs med att vara jag och hur jag ser ut och det är väl faktiskt det viktigaste?
Hur gör du? Tvingar du dig själv till mindre storlekar i kläder? Har du en helt skev strävan efter en specifik kroppsform? Jag menar, vad är det som kan vara så fruktansvärt med din kropp att du destruktivt måste tvinga dig i ett par mindre jeans och faktiskt BETALA för något som du förmodligen aldrig kommer att använda just för att det är så förgjordat obekväma! Jag lovar dej att du inte kan svara på den frågan, för där finns inget! Vet du varför? En storlek sätter inte en storlek på ditt värde som människa. Det finns heller inga regler för vilken storlek man ska bära för att vara vacker. Det vackraste och absolut bästa du kan bära är ditt självförtroende finaste du! Och ditt självförtroende kan ingen storlek i världen hjälpa dig att få. Det är det endast du själv som kan!
Du är fantastisk och våga klä dig i det som framhäver dig! Det som symboliserar dig som person och det som DU älskar och känner dig bekväm i. Skitsamma om det är en storlek 36 eller 46, du rockar det som känns bäst för dig!
Jag utmanar dig att våga klä dig i något som du alltid velat men inte vågat eller varit rädd för. Är det kanske en croptop? Är det kanske bodyn ovan? Eller kanske ett par jeans i en storlek som passar DIG?
VÅGA!
