Sophia Anderberg

Godmorgon söndag!

Wow va det blir konstigt när man jobbar lördagarna alltså, helgen försvinner som en liten fis i rymden, yp. Helgen blev inte riktigt som planerat heller och som nämnt, hela veckan har gått i lugnets tecken och det kanske är bra någon gång i mellanåt men är det någon mer än jag som blir OTROLIGT rastlös när det liksom blir lite för lugnt? Ha, vi pratar närmare om det senare tycker jag. Nu till frukost, livets måltid typ. Det enda som jag verkligen älskar att ta tid på mig att göra, annan matlagning är tyvärr inte min starka sida men frukost, oh yeah! Här ännu en smoothiebowl. Jag tror väl att jag är på Bali eller något, så inspirerad utav alla frukostbilder som läggs upp här och var på sociala medier från varmare breddisar så japp, jag njuter av dem i min säng istället. Men det börjar bli ljusare, märker ni? Det är liiiite ljusare när jag lämnar jobbet klockan 16:30 nu iaf och det är ju så härligt 🙂

Enjoy babes!!

Banan och päronsmoothiebowl

1 banan

1/2 päron

1 ägg

1 dl yoghurt

1 skvätt mjölk

Gör såhär:

Mixa samtliga ingredienser i en mixer till en slät smoothie. Häll upp i en skål i och toppa med 1/2 banan, 1/2 päron, lite kokoschips. Jag toppade även med en klick av min chiasylt som ni hittar här. Mums!!

Är det många mer än jag som är dåliga på att leva i nuet? Meningar som ; Ja men när jag väger 10 kg mindre kommer jag bli lycklig, till sommaren kommer jag må bra igen eller när jag får på mig de där jeansen, då jäklar kommer livet förändras.

Seriöst? När jag tänker på det har jag gått miste om sjukt många dagar i mitt liv som har gått åt till att ha ångest över träning och mat. HALLÅ? Jag lever! Jag har två fungerande ben, är helt frisk, har varit iväg på massa härliga resor, har fantastiska vänner och världens bästa familj, min kropp fungerar alldeles utmärkt med alla organ och sånt ( okej i alla fall vad jag vet), jag har en stor härlig rumpa, en alldeles lagom mage och fina bruna ögon och ångest över mat och träning är det jag aktivt VÄLJER att lägga min energi på?

Ibland behöver man kanske få det svart på vitt såhär. Människor har ändå försökt säga till mig och fråga hur jag egentligen mår när jag mådde som sämst. Jag hade taggade utåt direkt, i rent självförsvar. Någon tryckte på de där knapparna som var så känsliga, jag ville bara må bra men mådde rent ut sagt piss!

Livet är idag hörrni, inte när du väger 10 kg mindre, inte när du får på dig en storlek 36 i jeans ( eller någon annan storlek) eller om 4 månader. Livet är nu och du kan forma det precis till det du vill!

Alltså vet ni? Jag har haft sååå galet mycket egentid denna veckan så det knappt är sant. Och det sjukaste med hela grejjen är att jag faktiskt uppskattar det.

Har känt den senaste veckan att behovet av det är stort, vill bara bosätta mej under en sten med mjuk mossa och sova typ. Någon mer än jag som är trött? Mmm större delen av de jag känner i sydsverige! Dock är det inte så illa som det låter, snarare positivt. Vem kunde ana, att Fia, the-queen-of-separationsångest och med ett uppmärksamhetsbehov som överstiger den normala skalan metervis, skulle kunna uppskatta att vara själv?

Tyvärr blir min egentid fylld med jobb. Som jag nämnt tidigare är det sjukt svårt att separera på just jobb och fritid när man jobbar med sociala medier, luren är ju konstant tillgänglig liksom.

Summan av kardemumman = Lugn och skön egentidsvecka med inslag av nyttigheter så som revisorbesök och en massa jobb. Lite bak har det också blivit gjort, fotograferingar samt träning och promenader.

Ikväll kommer världens bästa Allis hit för tacokväll, så mysigt det ska bli att få spendera tid med henne <3

Vad har ni själva för planer inför helgen? 🙂

Nej men här kommer det då, inlägget ni frågat efter ett tag nu. Någon sa bättre sent än aldrig och det faktiskt inte alltid sant MEN här kommer det iaf.

A och O för att min planering ska gå ihop sig är en almanacka! Jag klarar mig inte utan den och kan inte lova någon någonting förens jag har kollat i den och stämt av så allt är okej. Jag vet att min chef tycker jag är galet omodern och frågar ständigt  ; Varför har du inte din almanacka i telefonen?

Okej 1. Jag gör ALLT annat i telefon, jobbar, ringer och är anträffbar, det är skönt med en fysisk almanacka för att komma bort från det tekniska lite (hälsar butiksbiträdet på Teknikmagasinet)

2. Det är mer personligt. Jag designar mina almanackor själv via peronligalmanacka.se (inte sponsrat inlägg) och jag totalälskar det. Jag sätter en personlig touch på året på något sätt och jag blir glad av att titta på bilderna.

Almanacka har blivit obligatoriskt för mig sen några år tillbaka. Ska man hålla reda på tre jobb, dejter med vänner, middagar, psykologbesök, träningspass och allt där i mellan behöver jag det och det har suttit i enda sen jag pluggade egentligen.

Jag använder söndagarna till att planera upp kommande vecka. Då planerar jag hur jag ska lägga upp dagarna, vilka dagar jag ska blogga om vad, vilka recept jag ska baka, när jag ska fota det jag har bakat, vilka dagar det passar bäst att träna, vilka dagar vi ska jobba med IAMPROUD samt hur arbetstiderna på TM ser ut.

På söndagarna brukar kalendern vara rätt tom, men på måndagen börjar det fyllas på för då planeras det in vilka dagar jag ska träffa vänner och vilka dagar vi ska podda med mera.

Låter kanske supertråkigt och jättestrukturerat, så illa är det inte. Jag älskar fortfarande att vara spontan och kan vara det till en viss gräns men som ni säkert förstår är det inte alltid enkelt att vara det med tre jobb och allt man vill hinna med utanför det. För jobbet är faktiskt inte allt, och det vill jag inte heller att det ska vara. Hur jag dock skulle hinna med en pojkvän i allt detta kan jag bara inte förstå? Så tur är det ju att man bestämt sig för att inte dejta just nu, har nämligen inget att jag vill prioritera bort som det ser ut just nu, för faktum är, att jag älskar mitt liv just nu!

Hur ser en typisk måndag ut för Fia då?

Ja men typ såhär:

06:00 : Klockan ringer och ja,hade detta varit Fia för 1 år sedan hade hon studsat upp ur sängen. Så är tyvärr inte fallet pga mörkret, jag snoozar tills klockan är 07:00 ungefär.

07:00: Morgonkaffe dags. Jag studsar i mina ylletofflor och går ut i köket, ger Elsa ny mat och fräscht vatten och sätter igång kaffet. Kollar igenom instgram, dricker kaffe och njuter i si sådär 45 minuter.

07:45: Träning!

09:00: Jobbdags! Här börjar bloggandet, bakandet, mailandet och fotandet. Då har jag skrivit en lista vad jag ska göra denna dagen i min almanacka och när jag har gjort det, stryker jag det på listan och går vidare till nästa grejj. Med paus för frukost här också såklart!

12:00 : Dags att traska till TM och jobba mellan 12:30-16:30

17:00: Kaffe hemma och lite mer jobb. Fortsättning på det som inte hanns med i morse.

18:30: Veckohandling! Jag handlar en gång i veckan och då har jag bestämt innan vad jag ska käka i matlådorna samt till middagen på kvällen.

Resten av kvällen spenderas med matlådefix, instagramjobb samt avkoppling

 Hur strukturerar ni upp dagarna för att få livet att gå ihop? Kanske har ni bra tips?

PUSS!

En @IAMPROUD.se – story!

Fetto, ful, spinkig, hemsk, otillräcklig, för tjock, för smal, äcklig… ja jag skulle kunna go on forever…

Hur självklart det än borde vara, är det så fruktansvärt svårt. Orden du säger till dig själv skulle du förmodligen aldrig säga till dina vänner, eller ens dina  ovänner? 

Detta inlägg tänker jag tillägna er alla som säger orden ovan till er själva dagligen. Jag tänker inte be dig att sluta, istället ska jag verkligen försöka få dig att förstå hur fruktansvärt fel du har fina du! Däremot vet jag vad du känner, det där föraktet, känslan av att vilja krypa ur sitt egna skinn och lämna det någonstans för alltid, att ge beröm till personer som har liknande kroppsform som du själv men när det kommer till dig själv är det helt omöjligt.

Inget utav detta går att lösa på en natt. Vi pratar år av förakt älskade du, det kan ta lika långt tid att få självkänslan som du egentligen förtjänar som det tagit att bygga upp allt självförakt du känner. Men bli inte rädd, det går, och livet på andra sidan är värt allt kämpande, alla tårar, alla skrik och alla sömnlösa nätter på grund av ångest, jag lovar.

Någonstans måste vi ju dock börja och det är här det är så otroligt svårt för mig. Vart började jag själv ens? Jag minns det så väl, jag satt på sängkanten och jag bestämde mej. Japp, jag bestämde mig för att inte leva såhär längre. Ja, det är faktiskt så enkelt, kan jag så kan du. Lika enkelt som det har varit för dig att bestämma dig för alla bantningsmetoder du ska testa, lika lätt för dig som när du har bestämt dig för att kräkas upp din mat efter varje måltid kan du bestämma dig för detta. Bestäm dig helt enkelt för HUR du vill leva ditt liv! Och jag är ganska säker på att det inte är enligt ovan?

Så hur vill du leva ditt liv? Det är här du skriver en lista, målar en bild eller varför inte kommentera det här nedan? Gör gärna det! Punkta upp exakt hur du vill leva DITT liv för att DU ska må så bra som möjligt och bestäm dig för att detta är dina riktlinjer hädanefter! Inga mer bantningsmetoder, inga mer kritiska ord mot dig själv, inget mer hat mot din kropp och definitivt inga mer destruktiva beteende så som tvångsvägning eller liknande. Du har bestämt dig NU!

Här efter måste du själv välja, vill du söka hjälp. Jag sökte hjälp och det är nog det bästa beslutet jag någonsin tagit i hela mitt liv. Det finns hjälp att få och det finns INGET pinsamt med att söka hjälp. Jag ser det tvärtom, att inse att man behöver hjälp och att acceptera det är en styrka, absolut inget annat.

Jag förstår att detta låter tufft, det kommer vara en berg och dalbana som ständigt tar dig på höga toppar och otroligt djupa dalar. Vissa dagar kommer vara kanon, vissa kommer vara fruktansvärda, och vet du vad, det är helt okej. De dagarna det är fruktansvärt är då du kikar in här och läser din kommentar nedan och påminns om varför du gör detta! Eller så går du tillbaka till din lapp och läser den tusen gånger om. Hur vill jag leva mitt liv?

Du är värd att må bra finaste du, och allt du är det är fullt tillräckligt. Men nu är det dags för dig att ta kommando över din kropp och ditt liv, demonen i dig ska tystas ner och accepteras. Han kommer förmodligen alltid finnas kvar, men han kommer att tystna och du kommer lära dig hantera honom och lära dig att han endast är en känsla, han har inte rätt!

5 steg till att börja bli kvitt din ätstörning! 

1. Lever jag det liv jag vill leva? Bestämt dig! Som jag skrev tidigare, precis som du tidigare kunnat bestämma dig för självförakt, bantningsmetoder och hetsträning kan du bestämma dig för detta. Ställ dig frågan: Lever jag det liv jag vill leva?
2. Hur vill jag leva mitt liv? Ja precis, hur vill du leva ditt liv? Hur ska du leva ditt liv för att DU ska må så bra som möjligt? Ställ dig frågan om och om igen, gör en lista som du sedan förvarar i säkert förvar, denna ska du nämligen läsa varje dag för att påminna dig om varför du gör detta.
3. Sök hjälp! Alla kanske inte måste och alla kanske inte vill. Jag gjorde det och det är ta mig tusan det bästa beslut jag någonsin. Jag skämms inte, finns inget att skämas över. Jag har gått hos psykolog från och till sen jag var 10 år gammal och det har hjälpt mig otroligt mycket. Det finns hjälp att få, och att acceptera att man behöver det är en fantastisk styrka, ingen svaghet. Du förtjänar att må bra!
4. Kasta vågen och radera kaloriräkningsappen please! Någon våg ska minsann INTE få styra över ditt välmående längre och du vet innerst inne exakt vad du ska äta för att du och din kropp ska må bra. Du och din kropp är bästa vänner, ni känner varandra. Ni har bara haft en liten fight och behöver reda ut lite saker. Det klarar ni alldeles utmärkt utan både våg och kaloriräkningsapp!
5. Vilka följer du på sociala medier? Är du som jag, besatt av sociala medier? Okej det är mitt jobb men ändå 😉 Vänligen sortera bland kontona du följer på instagram samt rensa bland bloggarna du följer. Får dessa verkligen dig att må bra eller är det triggers som hela tiden finns där och påverka ditt beteende? AVFÖLJ!!