Sophia Anderberg

Hej mina fina fina vänner! Hoppas ni mår alldeles utmärkt?? Jag ber om ursäkt för min tystnad här, ännu en gång. Men ja, ni vet ju vad det beror på. Natten mellan söndagen och lördagen hade jag så mycket värkar att jag faktiskt trodde att förlossningen skulle komma igång under dagen igår. Men icke sa nicke. Så vi har verkligen bara slappat i helgen och varit ute och njutit av det otroligt varma vädret. I Halmstad har vi liksom haft hela 20 grader!? Huur sjukt? I vilket fall som helst, nog med babblande, nu till ämnet nedan.

Förr förra veckan kördes ju en q/a på gvfv på YouTube och dessvärre klipptes en del frågor och svar bort ( det är inte jag som klipper avsnitten så kan inte alltid styra över det) .

Därför tänkte jag att jag helt enkelt ska svara på de frågorna som föll bort här ❤❤

Q: Hur ser jag på att vara gravid och visa/prata om det offentligt i sociala medier?

A: Det är kämpigt i mellanåt då man hela tiden möts av dem som kan bättre och vet bättre, alla tips, råd och kommentarer MEN jag ser det som otroligt viktigt. Ingen graviditet är ju den andra lik, därav tror jag det är viktigt att dela sina upplevelser kring det för att få ökad förståelse till alla olikheter. Dessutom vill jag kunna inspirera de som kanske känner sig ensam i sina graviditeter och kanske ifrågasätter sina känslor och tankar. Förmodligen finns det någon därute som går igenom lite samma känslor och tankar som du, då är det viktigt att vi delar med oss och är öppna <3

Q :Vad hoppas du på för kön på bebisen?

A: Åhhh vi hoppas såklart inte på någonting. Lite därför vi inte tagit reda på könet också, för att det helt enkelt inte spelar någon roll för oss vad det blir. 🙂 Men sen start har jag haft en känsla om vad jag tror att det är i magen och från start har det känts som en liten flicka. Jag kan inte svara på varför det känns så, det bara gör det. 🙂 Men vi hoppas inte på något speciellt kön, bara att allt ska få gå bra och att Lillis är frisk <3

Q: I vilken vecka berättade ni för era anhöriga om graviditeten? Och hur berättade ni?:)

A: Vi berättade väldigt tidigt i graviditeten. Vi fick ju reda på det redan i veckan 4 typ och berättade det direkt. Då vi plussade på Rasmus födelsedag så va vi hemma hos hans föräldrar redan samma dag och åt middag 🙂 Så jag köpte en liten T-shirt  och skrev på T-shirtens rygg ”Jag ska bli storasyster”. Sen fick Märta ha den på sig under hemma hos svärisarna och de tog ett tag innan de kopplade. Sen fick dem en helvit body där det stod till farmor och farfar på 🙂

Jag ringde till mamma och Stefan och sa att vi spontant tänkte komma hem den helgen. Och direkt när vi kom så gav vi bort en liten presentpåse med en body i där det stod till mormor och morfar. Dem blev så överraskade och hade verkligen inte förväntat sig det 😉 Så mysigt!

Q: Hur länge tror du ni kommer vara kvar på BB?

A: Åh, detta är ju så svårt att svara på då man inte har en aning om hur man kommer att må eller känna men i ett drömscenario vill jag åka hem direkt och inte vara kvar på BB alls. Det beror ju förståss på när man föder också. Man måste ju stanna 6 timmar efter förlossningen i vilket fall, och om man då fått på kvällen vill man ju kanske inte åka hem mitt i natten så då stannar vi ju 🙂 Men föder vi på morgonen eller tidig eftermiddag och allt går bra och jag känner mig trygg så vill jag hem direkt 🙂

Q: Har ni kommit överens om ett efternamn till Lillis?

A: Ja, det blir dubbelefternamn än så länge, Anderberg Månsson 🙂

Q: Va graviditeten planerad? Hur visste ni att ni var redo att bli föräldrar?

A: Ja, graviditeten vad planerad 🙂 Angående hur vi visste att vi var redo så har nog Rasmus alltid varit det och vi pratade om det tidigt i förhållandet hur vi ser på hela familjegrejjen då det är otroligt viktigt, enligt mig, att göra det. Man vill ju kanske inte vara tillsammans och skapa ett liv tillsammans i 3 år för att sen inse att partnern man lever med inte vill samma sak som en själv, i alla fall inte vår ålder. Så vi pratade om det och Rasmus var tydlig med att han hade en önskan om att få bli pappa snart medans jag ville vänta lite. Men med tiden växte det fram hos mig också, då vi umgicks otroligt mycket med andra barnfamiljer och vad omringade av personer som skaffade barn och i takt med att jag insåg att det är Rasmus jag vill vara med så blev det liksom självklart även för mig. 🙂

Q: Hur kom ni på att kalla bebisen Lillis?

A: Lillis påminner ganska mycket om ett utav namnen som står högst upp på vår namnlista om vi säger så 😉 Så thats why det blev Lillis 😀

Jaaa, det har redan spekulerats på Instagram att några av mina följare sprungit på Lillis färdiga rum på Hemnet. Och jaa, det stämmer. Vårt kära hem ligger ute till försäljning !

Detta är nog nästan lika chockerande för mig som det är för er nu men allting har gått så himla snabbt att jag knappt hunnit reflektera eller tänka på det. Hela grejjen har liksom bara sprungit förbi så jag har helt enkelt inte hunnit eller velat involvera er i det förens allt varit klart. Jag hade helst velat bo kvar ett tag till, dels för att jag totalälskar vårt hem men också för att jag inom en väldigt snar framtid kommer föda barn och därav ville ha det lugnt både före och efter, men då det inte bara är jag och Rasmus som bestämmer i detta utan fler som bor i huset så har det därför blivit såhär.

Förr eller senare vill både jag och Rasmus ut på en gård på landet, jag hade dock inte räknat med att det skulle bli riktigt så snart, men ibland blir livet inte alltid som man tänkt sig.

Jag gråter seriöst när jag ser Lillis rum med alla de fina färgerna och inser att vi inte ska bo kvar längre!  De underbara franska dubbeldörrarna, de ljusa rummen, de vita gamla trägolven, ja, det är verkligen en riktigt pärla och jag har nog aldrig trivts så bra i ett hem som här.  Meeen, ett tag till kommer vi minsann bo kvar och Lillis kommer få njuta av sin första tid i livet av mitt härligt inredda Lillisrum, därav ville jag bli klar med allt, dels för min egen skull men också för man trotsallt inte vet hur länge det blir i slutändan.

Så ja, så ligger det iaf till och för er som sett det på hemnet, japp det är Lillis rum! Jag känner både vemod men också spänning över det som sker. Även om jag önskat att detta skulle ske vid en annan tidpunkt så känns det ändå så spännande att få börja leta hus tillsammans med Rasmus. Vi drömmer om en gård lite utanför stan så det är det vi kommer börja leta efter. Jag vill minsann att Lillis ska växa upp på landet och det pirrar i magen av tanken på det hela. Att få inreda ett nytt hem och köpa vårt första gemensamma hem som en familj, tillsammans. Som bara är vårt.

Ja, det blir nog bra detta med. Jag fokuserar på att inte stressa upp mig, det kommer att lösa sig och bli hur bra som helst i slutändan, det vet jag! <3

Så, bor ni Halmstad och är intresserade av att bo i Fias gamla hus? 😉 Ta en titt här (Klick!)

Godmorgon mina underbara läsare! Wow, tack för att ni är här inne och läser min blogg. En tacksamhets dusch kom över mig och jag vill bara skicka över all kärlek jag kan till er. Dels för att ni är här in och bara läser, men också för det stöd, pepp och kärlek ni ger mig. Ni är verkligen helt helt underbara!

Jag sitter just nu och beskådar den mest fantastiska blombukett jag någonsin sett. Igår va det motstridigt att ta sig ut på gravidfotografering med jösses så glad jag är att jag gjorde det. Mika (som fotade mig) gjorde ett helt underbart jobb och bilderna blev fantastiska. Det var ljust enda fram till 20:00 igår och solen sken hela dagen. Himlen färgades rosa i takt med att solen gick ner. Ja, kvälln blev helt enkelt bara perfekt. Precis vad jag behövde just nu. Lite extra energi till att orka hasa mig fram det sista här nu! <3 Vänta bara tills ni får se bilderna, underbara blev dom!

Tisdag igen och ny vecka. Tack käre gode gud för det. Jag känner mig  redan som en ”tickande bomb” och går runt och känner att det verkligen kan hända när som helst nu! Det är en skön känsla, på så vis tar jag det en dag i taget och fokuserar inte så mycket på hur långt tid det KAN vara kvar! <3

Cravings/Dille: Vegetariskt, frukt och grönt skulle jag säga. Har ätit betydligt mindre kött sen jag blev gravid vilket bara är väldigt väldigt bra såklart! Den senaste tiden när vi grillat har jag kört på grillad majkolv och inte alls haft något intresse för köttbitarna de andra grillat. Samtidigt längtar jag efter den där charkbrickan och dessertostarna när förlossningen är gjord. Så det är nog bara visst kött som jag tappat lite lusten för. Äpplen är ju såååå gottt just nu också, och plommontomater! MUMS!

Sömn: Om vi bortser från mina förvärkar som i även väcker mig på nätterna så sover jag bra. Jag vaknar och känner mig utvilad i stort sätt varje morgon vilket är otroligt skönt. Att det blir ljusare och att vädret varit underbart spelar säkert också in men ja, sömnen är ändå bra får jag säga.

Dock är jag megatrött om dagarna. Idag känns ögonlocken som två stora betongklumpar och det är ungefär så det har känts den senaste tiden. Så jag vilar mycket även på dagarna nu, för att liksom återhämta mig.

Mående: Generellt mår jag inte så bra nu! Jag kämpar med mitt eget mående dagligen och försöker hålla gnistan uppe men det är svårt. Jag isolerar mig lite samtidigt som jag ändå ”tvingar” mig själv till att göra saker för jag vet att det gör hela situationen bättre. Jag pratar mycket med Rasmus, även om jag inte kan sätta ord på mina känslor så försöker jag ändå att förmedla något och det känns skönt. Han är världens bästa och ett enormt stöd just nu och förtjänar inte det han i mellanåt får ta pga hormonerna. Men jag är alltid snabb på att be om ursäkt och erkänner mer än gärna när jag gjort något fel och han är så snäll och bemöter det med öppna armar.

Jag känner mig så fängslad nu på något vis, i mig själv och i min kropp och förvärkarna har även börjat komma även om jag vilar. Jag gör mitt bästa för att hålla orken och humöret uppe nu och fotograferingen igår hjälpte verkligen. Nu tar jag en dag i taget och tillåter mig själv att känna allt det jag just nu känner. Nu är det såhär, inte mycket att göra åt det! <3

Kropp: Tjaaa vad ska man säga, den växer?? 😉 Nej men skämt o sido, det gör den. På alla håll och kanter nu känns det som. Men den känns ändå stark på något vis. Det jobbigaste för mig just nu är att inte kunna vara fysiskt aktiv utan att det gör ont. Jag vill bara dra ut och springa, gå långa, raska och härliga promenader, svettas och utveckla min Yoga. Men snart så, snart kan jag <3

Övrigt: Tänk som vi önskade det där plusset på stickan förra sommaren och i år, sommaren 2019, kommer det liksom vara en bebis med i vårt liv. Det känns fortfarande väldigt overkligt men hjälp som jag längtar nu. Nu får det mer än gärna gå undan. Vi väntar bara på att Lillis ska behaga komma nu. I stort sätt allt är förberett och klart, lite kläder som ska tvättas men det viktigaste är inhandlat och upphämtat. För 10 veckor sen trodde jag aldrig att jag skulle säga eller känna detta men Lillis, vi är redo för dig nu! <3

Heeej hörrni! Som ni säker förstår, både genom det jag skrivit och min frånvaro som uppstår från och till är det tufft just nu! Så just nu känner jag mig verkligen inte jätteinspirerande, snarare tvärtom. Som att jag skulle vilja bosätta mig under en sten och inte träffa en enda människa förens Lillis är ute. Oroar er inte, så blir det inte 😉 Jag ska verkligen försöka vara så inspirerande som jag bara kan, även om det kanske kommer vara lite tyst här till och från 😛 Vem vet, rätt va det är ligger jag på förlossningen och föder Lillis, då är det pga av det som det är tyst här 😛

Självkärleksmåndag skulle varit förra måndagen insåg jag idag men jag har verkligen noll koll på det just nu känner jag. Så ber om ursäkt för en något sen självkärleksmåndag men bättre sent än aldrig!!

Idag tänkte jag vi skulle prata om hur man kan göra för att acceptera sin kropp i en förändring. Det kan vara i en viktnedgång eller viktuppgång, som i mitt fall en graviditet och allt som kommer med den eller att behöva ha en större storlek i kläder. Detta är nästan lika svårt som att acceptera sig själv för den kropp man har. Detta blir ju liksom steget efter den där tillfriskandsprocessen du går igenom. Man ska inte bara acceptera den kroppen du har just nu utan man behöver också acceptera den man kommer till att få, för med största sannolikhet kommer kroppen att ändras oavsett vilken typ utav förändring man går igenom. Och det hörrni, det kan vara sjukt svårt att acceptera.

Detta är ju något jag själv genomgår just nu i form en graviditet, de nya bristningarna som uppstått, en kropp som just nu växer och som kanske aldrig får tillbaka den form jag hade innan graviditeten och av dessa anledningar känns det otroligt relevant att ta upp detta just idag.  Det är även något jag gått igenom tidigare i samband med att jag blev frisk från mina ätstörningar och det är förmodligen något jag kommer gå igenom ännu fler gånger i livet. För i samband med att livet förändras förändras ju också vi, och våra kroppar med det. Ingenting är ju för evigt så det är lika bra att lära sig acceptera det faktum att det är så, men också lära sig hur man acceptera dessa olika sakerna. Nedan listar jag ett gäng tips på hur jag har gjort, hur jag gör och hur jag kommer att göra i framtiden för att acceptera kroppens olika resor. <3

6 tips på hur du accepterar en förändrande kropp!

1. Va snäll mot dig själv! Detta är något som är svårt, tyvärr. Det är otroligt svårt att ändra negativa tankar om sig själv till positiva.  Men någonstans kan man alltid börja. Så börja med att vara medveten om dina tankar. Vad tänker du om dig själv om dagarna? Skriv ner dem och omformulera dem sedan till positiva ord och tankar. Ex på tankar. ” Jag hatar verkligen mina lår” blir istället ” Åh vad jag älskar min ögonfärg”. Fokusera på saker som du tycker om och uppskattar med dig själv, till slut kommer du sluta tänka kritiska tankar och istället uppskatta allt.
2. Storleken är som vågen, helt oviktig! Jag vet att det är otroligt lätt att hänga upp sig på en storlek som man kanske önskar att man skulle ha i kläder. Men storleken är precis som din kroppsvikt, helt oviktig. Spelar det någon roll om du har storlek 36 eller 48 ( eller någon annan storlek såklart)? Svaret jag söker är ju självfallet nej! Så tillåt inte dig själv hänga upp dig på en dum storlek!
3.  Rensa och köp nytt! Oavsett vad du gått igenom ska det endast hänga kläder i din garderob som passar, återigen, oavsett vilken storlek som krävs. Rensa ut det som inte längre passar och skänk eller sälj det till behövande och köp istället nya, snygga, bekväma plagg, i rätt storlek, som du trivs i
4. Sätt upp mål och belöna dig själv när du klarar av tuffa saker! Detta är faktiskt något jag ska anamma nu. För just nu känns mycket jobbigt och tufft för mig i denna graviditeten. Skriv upp mål, hur du vill må, hur du vill känna och vad du vill göra. Skriv ner dom på ett papper och skriv sedan upp vad du ska ge dig själv i belöning när du når de olika milstolparna. <3 Belöning är galet viktigt!
5. Ta hand om dej! Hur vill du må? Och vad kan du göra för att må så? Allt är ju tyvärr inte svart eller vitt dock. Jag vet nämligen exakt hur jag vill må och vad som får mig att må så, men just nu kan jag inte göra det som krävs. Då får man istället göra annat som kanske iaf gör saker och ting lite bättre! Så ta hand om dig själv och gör saker som får dig att må bra. Vet du inte det? Testa dig fram och lista hur du känner när du gör de olika sakerna.
6. Utmana dig själv! Hör lite ihop med punkten ovan men det jag menar är, gör saker som du kanske tycker är lite läskigt. Något du alltid velat göra men inte vågat? Gör något liknande fast kanske mindre skala för att sen göra det riktigt läskiga. Kan ju vara bra att bestiga några mindre berg innan man tar självaste Mount Everest liksom <3 Våga!

PUSS och KRAM babes! <3

Heeej mina fina fina följare… Hoppas allt är strålande med er! Här har ni en som är helt tom på energi. Helt orkeslös på något vis. Det är svårt att förklara, jag vaknar liksom pigg på morgonen vilket jag inte kan minnas när jag gjorde senaste, dock har energin liksom helt pumpats ur mig <3

I måndags kunde jag bara inte sluta gråta. Allt var på något vis så himla överväldigande och det kommer liksom bara över mig vissa perioder just nu. Allt är liksom underbart, fantastiskt, glädjefyllt, jobbigt, nervöst, skrämmande och stressigt på samma gång och jag som ALLTID brukar kunna sätta ord på mina känslor kan helt enkelt inte det just nu. Jag kan inte förklara för Rasmus vad jag vill, kan heller inte förklara riktigt vad jag inte vill vilket naturligtvis gör det sjukt svårt för honom att göra rätt. Haha, om han ens kan göra rätt just nu! Joo, då skämt o sido, det kan han, han är en fantastiskt stöttepelare i allt detta, även om man av rimliga skäl inte alls kan förstå vad jag just nu går igenom! Det har varit väldigt hormonellt den sista tiden, något som jag inte upplevt i hela graviditeten men det känns som allt kommer ikapp här nu i slutetö. Jag kan nu förstå alla som skrikit i slutet av sina graviditeter ”KOM UT NU”. Jag har inte känt så innan, har inte kunnat relatera riktigt till känslan då jag har älskat att vara gravid, men nu, nu kan jag relatera, nu kan jag förstå!

Nu längtar jag verkligen efter tillgången till min egen kropp igen, att inte känna mig begränsad, att kunna träna och röra på mig och ja, vara den där fian som älskar att göra saker. Denna bekväma tjej som använt samma kläder i stort sätt genom hela graviditeten känns inte igen faktiskt. Men orken finns liksom inte där bara.

Samtidigt är hela den här grejjen skön, samtidigt är det bekvämt med bekväma kläder och bekvämt att vara hemma och lulla runt, förebereda. Jag njuter samtidigt av att vara bara jag, av att fixa med allt i Lillis rum, tvätta barnkläder, koka nappar och flaskor. Jag njuter samtidigt av min stora, runda, goa mage som bara växer och växer och jag njuter av att vara bara jag. Den sista tiden av att vara bara jag och bara vi.

Jaaa, jag förstår verkligen att ni blir förvirrade att detta inlägg. Ni tänker ” herregud vad hon gnäller samtidigt som hon njuter” och ja, lite så är det kanske… Fast jag gnäller inte. Varje dag tackar jag livet för denna underbara resa jag just nu går igenom. Varje dag går jag igenom mängder med saker som jag har att vara tacksam över och tackar livet för alla sakerna. Så otacksam är jag långt ifrån, men som beskrivet ovan känner man inte bara en känsla utan mängder med olika, och det är hel okej, det vet jag! På något sätt ville jag bara förmedla mina känslor till er, gick kanske inte kanon men någon kanske förstår mig 😉 <3

Nu ska jag käka lunchlåda och sen invänta Tessan som kommer hit och fikar. Det ska jag göra i mina gravidmjukisbyxor, mitt uttvättade linne och min preggokofta som Rasmus med all säkerhet kommer elda upp när Lillis kommer 😉

PUSS babes! <3