Två hem nära vattnet

Hej kompisar! Har ni haft en fin helg? Min har gått i vilans tecken, typ iaf… Vi åkte till Värnamo i fredags eftermiddag och spenderade helgen där. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, platsen där jag kan andas. Jag längtar till våren när jag kan köra Yoga ute på terrassen med utsikt över sjön. Jag är så galet tacksam att ha två hem nära vattnet. Ett i Halmstad vid havet och ett i Värnamo vid sjö och skog. Förstår ni liksom att det var vyn nedan jag vaknade upp till i lördags morse? Att kunna klä på sig i den mysigaste men kanske ocharmigaste kläderna och ta med Märta ner de två hundra metrarna till sjön för att beskåda detta, så inser man hur lite som faktiskt krävs för att känna känslan av tacksamhet. Helt plötsligt var allt ytligt som bortblåst, alla prylar man önskar man hade. Vad behöver man mer än detta liksom? okej man behöver ganska mycket mer men ni förstår kanske vart jag vill komma? 😉

Vad är du tacksam för idag? Har helgen kanske inneburit någon ny tacksamhet för dig?

Är man någonsin bra nog?

Jag läste ett inlägg på Instagram igår som verkligen satte ord på de känslor jag så länge kännt. Är man någonsin bra nog? Är man inte för smal så är man för stor, är inte röven för liten så är den för hängig eller för slapp, är inte magen tillräckligt platt så är höfterna för breda. Är tuttarna är inte för stora så är dom fan för smår. Och gud nåde oss om rumpan är lagom stor men för hängig, och höfterna ska heller inte vara för smala, men absolut inte för breda heller? Är man någonsin bra nog?

Jag har så länge tampats med känslor kring min kropp, i hela 12 år levde jag med destruktivt beteende till min kropp, i svält, i överätning. Jag har vägt betydligt mer än vad jag gör idag och jag har vägt betydligt mindre än vad jag gör idag. Egentligen så bryr jag mig inte ett skvatt om vad andra tycker om min kropp, jag gillar min kropp, men det är synen på våra kroppar och att det aldrig är bra som får mig att bli så satans förbannad! ”Ja men du är ju smal, du vet inte hur det känns?” eller ”Du har ju kurvorna på rätt ställe!” eller ”Men du som är så snygg har väl inga problem med din kropp?” och ”Du är för smal för att jobba med kroppspositivitet”. Ja, detta är kommentarer jag lever med, inte dagligen men någon gång då och då kastas detta upp i ansiktet på mig. Att jag borde vara nöjd för jag ser ut som jag gör.

Faktum är att jag är nöjd för att jag har valt att acceptera mig själv. Hade jag inte jobbat med mig själv och bearbetat mig själv under så många år hade jag förmodligen fortfarande levt i konflikt med min kropp, i den kroppen jag har nu!

I texten jag läste på Instagram uttrycker hon sig ”Vad fan vet du om vad som är lätt att säga för mig eller  inte!?” En alldeles klockren förmulering enligt mej för till sanningen hör, INGEN vet vad vardera person går igenom i förhållande till sin kropp. Jag har full förståelse för att vi idag lever i ett samhälle där alla kroppar långt ifrån accepteras, det fettförakt som råder och hur sjukt smal bilden av den perfekta kroppen faktiskt är. Som jag skriver, inget är ju någonsin bra oavsett hur mycket vi försöker passa in, hur mycket vi försöker fixa och dona för att vara tillräckligt bra.. För vem? Jo, det skeva samhället.

Till sanningen hör att jag vet hur det känns. Jag har levt i en betydligt större kropp en nu, en kropp som jag avskydde, som jag hatade. Jag har levt i en kropp som vägt betydligt mindre än nu, som jag också hatade och som jag föraktade något fruktansvärt. Jag har vägt både mer och mindre än nu, och det va inte förens jag landade, sökte hjälp för mitt skeva beteende, som jag fattade, att jag duger som jag är. Jag behövde inte siffran 65 på vågen för att trivas, jag behövde acceptera vem jag var! Jag vet hur det känns att leva med en kropp, känslan av att vilja skära av fettet från kärlekshandtagen med kökskniv, jag vet hur det känns att alltid känna mig fel, ful och otillräcklig.

Bilderna nedan visar vad min kropp fått gå igenom mellan åren 2012-2015! Vi pratar alltså om konstanta destruktiva handlingar och tankar, ett sån fruktansvöet vidrigt självhat, bantning, förbud och ångest. På den senaste bilden vöger jag det minsta jag någonsin vägt i vuxen ålder. Målvikten 65 kg va nådd! Vill ni veta hur jag mådde? Sämre än någonsin! Jag var mindre, jag vägde mindre, ändå var jag inte accepterad, varken av mig eller samhället. Jag skulle och behövde ha mer synliga muskler, mer tonad mage och lår, mindre rumpa ( den var nästan helt borta). Jag hade kämpat  så jävl länge efter den acceptansen, den kom inte ens när jag var som smalast!

Det är därför det är så otroligt jävla viktigt (rent ut sagt) att ALLA kroppar får synas. Att alla bilder utan filter, alla bilder utan smink, alla bilder där celluliter, valkar och bristningar syns. Ingen ska någonsin behöva kommentarer om hur tjock man är och att man borde banta. Men ingen ska heller behöva höra kommentarer som gud vad du är smal, äter du inte ordentligt? Förstår ni hur jag menar. Alla är vi lika mycket värda i ett samhälle som vill berätta för oss hur sjukt ovärda och dåliga vi är.

Därför det är så extremt viktigt för mig att betona att jag aldrig jobbar för att EXKLUDERA någon, jag jobbar för att INKLUDERA! ALLA kroppar, tjock, smal, kurvig, rak, rund, lång, kort, svart, vit, brun eller någon av alla livets färger och former! INKLUDERA ALLA KROPPAR. Samhället behöver det. Vi behöver se ALLA kroppar i medier. Vi behöver se kroppar med celluliter, och vi behöver se dom utan. VI behöver se kroppar med båda stora och små bröst, vältränade rumpor och hängiga rumpor. Vi behöver se personer utan smink och utan filter oavsett kroppsform och storlek. Vi behöver alla! För att bryta normen behövs ja, ALLA!

På bilderna nedan ser ni mig idag! Minst 10 kg tyngre än när jag vägde som minst! Någonstans mitt i mellan dessa bilder ovan. Inte pga utav min storlek eööer kroppsform, pga att jag under två års tid gick i kbt för min ätstörningar, lärde mig att allt sitter i acceptansen! Att acceptera att jag är jag! Jag kallar mej ingenting, jag är ingenting mer ön mig själv, FIA! Alla kan känna acceptans i sin kropp oavsett kroppsform. Nu behöver bara samhället acceptera våra kroppars olikheter också och för det behövs ALLA!

För att citera @heltenkeltfrisk och inlägget som inspirerat mig säger jag; ”Jag har en kropp, precis som alla andra. Varför ska någon kropp vara bättre eller sämre i något sammanhang överhuvudtaget? Kan vi inte bara välkomna all form av motstånd mot normer, krav, hets och press?”

Kan vi inte bara välkomna alla som värdefulla personer, alla som vill visa sina rätta och äkta jag!? Det är lösningen, vill jag tro, lösningen för att samhället snart ska acceptera alla kroppar!

senaste från Mode

Recept: Knäckig Äppelsmulpaj med vaniljtwist

Heeej mina godbitar! Hoppas er vecka startat härligt. Här sitter jag, nyyogad ( är förmodligen inget ord men det kan ju bli). Fick ett infall igår att jag vill utveckla mina Yogakunskapar så just nu testar jag på Yogobe, online Yoga. De har 7 dagar fritt så lovar er en utvärdering av detta sen 😀

Igår stod jag som sagt och skalade och skar X antal äpplen. Det blev iaf en helt magiskt god paj och 4 påsar äpplen till frysen för framtida pajer eller kanske mos? 🙂 Och som vanligt, mitt i baket inser jag att vissa ingredienser i recepten saknas. Standard är för lite smör eller någon krydda som det var just i detta fallet. Smör blev nog ganska exakt rätt mängd men kanelen var naturligtvis helt slut. Detta resulterade i den godaste varianten av Äppelpaj jag ätit på länge. För den hemliga ingrediensen, kolla receptet 🙂

Knäckig Äppelsmulpaj med vaniljtwist

Pajdeg:

100 g smör

2 dl vetemjöl

1 dl havregryn

1 dl strösocker

2 msk ljus sirap

Fyllning:

6 äpplen

1/2 msk vaniljpulver

1/2 msk vaniljsocker

5 msk strösocker

Gör såhär:

Sätt ugnen på 200 grader. Skala och skiva äpplena i tunna skivor och lägg i en bunke. Blanda ner vaniljsocker, vaniljpulver och socker och rör om så ingredienserna fördelas jämt. Lägg sedan över i botten av en pajform.

Blanda ihop samtliga ingredienser till pajdegen i en bunke till en smulig deg och smula sedan över degen över äpplena.

Grädda pajen mitt i ugnen i 20- 30 minuter. För mig räckte det med 20 minuter så håll lite koll på hur länge din paj behöver vara inne beroende på ugn. Låt svalna och servera sedan med vaniljsås eller vaniljvisp. MUMS! 🙂

Att ha vanilj i istället för kanelen gav verkligen pajen en len smak. Älskar när sånt här går hem:) Casandra åt tre bitar och jag ska minsann mumsa på en bit till eftermiddagsfikat 😉

PUSS!

Tallrikarna hittar ni här (Klick!) || Stor Tekopp här (Klick!) (Finns i mängder med olika motiv, mina favvotekoppar)

 

Härliga helg!

God förmiddag måndag! Ännu en dag med strålande höstsol och fantastiska färger utanför fönstret! Det är verkligen underbart fint denna tiden på året med alla färger på träden (och marken).

Jag har tänt ljus och har precis avverkat mailen, svarat och mailat ut nytt. Resten av dagen ska jag plocka och städa lite och baka en rykande färsk, knäckig äppelpaj till fikat i eftermiddag. Jag plockade äpplen i trädgården hos svärmor igår, så jäkla goda.

Vilken helg vi har haft! I fredags blev jag utbjuden på middag av Rasmus följt av bio. Vi satt ta mej tusan på uteservering och käkade, vad tusan är det om? Det var ljummet långt in på kvällen. Så himla härligt. På bion såg vi A star is born, min nya favoritfilm. Har ni inte sett den, gör det!! Jag grät och njöt om vartannat, helt fantastisk var den.

På lördagen blev det sovmorgon och sen gav Rasmus sig ut för att fortsätta snickra på vårt nya betongbord vi ska ha vardagsrummet. Det är färdigt nu så lovar att visa er i veckan 😉 Jag åkte och tog en långfika med mormor och morfar i solen. Underbart skönt.

På kvällen väntade grillning med svärföräldrarna. Det blev grillad lax, bakad potatis, hemmagjord dillsås, sallad, sällskapsspel, chips och godis. Ja men ni vet, det som en helg ska innehålla 🙂 Kvällen avslutades vid nio vilket var lagom, jag var helt slut och däckade i sängen vid 22. Man är fan inte 20 längre!

Igår, ännu en dag med värme, snickrade Rasmus färdigt bordet och sen åkte vi ut till skogen för att leta svamp.. som vi sen slängde för jag blev osäker på om det verkligen var trattisar, haha. Men, det var härligt med den friska luften och jag fick ju plockat en jäkla massa äpplen hos svärisarna när vi stannade till där för middag igårkväll!

En underbar helg med andra ord! Nu, dags att baka äppelpaj 🙂 Hörs imon med receptet såklart 🙂

PUSS!!

En dag på Sagoängen!

Heeej kompisar! Vilket väder vi har haft i Halmstad dessa två dagarna. Rumt 20 grader den 11 oktober liksom, heeelt galet!? Skönt och behagligt dock! Perfekt med gosiga knästrumpor, boots, långklänning, gosigaste koftan och mössa… Och att toppa det med solglasögon också!

Millan, Sandra och jag spenderade 3 timmar uppe vid Sagoängen. Picknickkorgen var packad, solen sken och det var bara allmänt perfekt. Jag är alldeles för lite ute insåg jag… Får kanske bli ändring på det 🙂 Underbart härligt. En enkel dag men ändå så värdefull. Man får passa på medans solen fortfarande skiner. Snart blir det mörkt som natten i några månader igen och då blir det till att sysselsätta sig med annat 🙂 Länkar till kläderna hittar ni längre ner 🙂

Hoppas ni haft en fin dag? 🙂

 

PUSS!

Klänning (från rea i somras så kan va slut) här (Klick!) || Kofta här (Klick!) || Boots (liknande) här (Klick!)

Metro Mode Club

SE ALLT
metro mode rekommenderar

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!