Heeej fina ni! Först och främst vill jag tacka er. Tack för all kärlek ni dagligen ger mig. Vilket jobb man har! Att få ha så fina människor runt mig dagligen. Och tack för all kärlek på gårdagens blogginlägg, ni är underbara! <3

Nu är renoveringen av huset i full gång! De väggar som ska rivas är nere och kvar har vi ett enda enormt rum som ska bli kök, matsalsrum och allrum och det kommer att bli så grymt bra!! Nu har Rasmus semester och har möjlighet att spendera mycket tid där ute där ute också. Så nu ska det börjas sättas gips på väggarna och sen ska det målas/tapetseras för att sen lägga golv 😀

I helgen fick vi även beställt köket! Vi var ju nere på Ikea i förra veckan och fick köket uppritat. Vid det tillfället var vi ( Rasmus i detta fallet men jag hade gått med på det) inne på svart kök och ritade upp exakt hur vi ville ha det. När vi kom hem så gjorde jag ännu ett försök till att övertala Rasmus att inte ha svart kök. Jag har ju fått höra av andra som har det att det är ett helvete att hålla rent! Det är supersnyggt verkligen. Men ett helvete rent ut sagt! Så, genom att hota med att det blir Rasmus som får gnugga och gno och sköta köket förstod han nog problematiken i det och vi bestämde oss där och då för att köra på ett klassiskt vitt kök.

I lördags var vi nere på Ikea och ritade om samt beställde och det blev från serien Bodbyn. Ett lite lantligt kök i modern tappning kan man säga. Och det kommer bli sååååå snyggt med sättet vi ritade upp det på samt den enorma köksön som ska få dela upp köket och matsalsrummet! 😀 Så köket kommer, om allt går som det ska, i nästa vecka 🙂 Och sen kommer bänkskivan någon vecka efter det! yay!

Ska ta lite nya bilder nästa gång jag är det så ni får se vad som har hänt 😀

PUSS!!

Det är många som firar jämt iår. Jag fyllde 30, Stefan fyller 60, Rasmus pappa fyller 60, kusin som fyller 10, kusiner som fyller 20, moster som fyller 50… och så har vi då 20 års dagen idag. Men det är ingen födelsedag, snarare tvärtom.

Det är alltså 20 år sedan, på dagen idag, som jag och min bror kom hem från en dag i Varberg med vänner som vi möttes av hela familjen samlad ute i vår sommarstuga. De hade hittat pappa, död, efter några dagars letande. Efter flera år av ångest och alkoholmissbruk hade han hittat frid efter att ha lyckats med sitt självmord. Och kvar fanns min mamma, den starkaste kvinnan på jorden, med sina två barn på 10 och 7 år, jag och min bror.

20 år sedan. Hur sjukt är det inte!? Jag vet inte ens vart jag ska börja, heller inte vart jag ska sluta med den här texten. Egentligen vet jag inte ens vad jag ska skriva. Jag har inte riktigt några ord att sätta som kan beskriva den dagen och det jag har gått igenom i många många år efter det. Jag som tappade bort mig själv helt och har fått genomlida många år av oidentifierbara känslor som sen visat sig vara ångest. År av besök hos kuratorer. Min barndom har inte varit som många andras. Jag har aldrig gått på några skoldiskon, heller aldrig sovit över hos kompisar. Jag har haft klippkort hos kuratorn och SYOn under högstadiet och kunde lämna klassrummen i ren panik mitt under undervisningen Jag grät så fort jag skulle lämna min mamma upp tills jag var 16 år gammal. Kan ni förstå, en 16-åring som står och skriker efter mamma, livrädd för att bli lämnad, livrädd att hon också bara skulle försvinna en dag och aldrig mer komma tillbaka.

Pappa, idag är det 20 år sedan du valde att lämna oss och det gör fortfarande så ont i hjärtat att prata om det. Jag känner ju inte dej, har ytterst få bilder på dej och knappt några minnen av dig alls. Men jag vet att jag är lik dig. Jag vet att jag har dina ögon, din sociala kompetens och ditt glada och högljudda skratt. Jag har fått höra att du var en glad och social människa som älskade att resa, som älskade livet. Att din ångest och alkoholproblem skulle resultera i att du inte längre ville leva är så sorgligt, men jag har förstått nu på äldre dagar att det var den enda utvägen för dig. Förr kunde jag inte förstå det, men idag kan jag. Och jag har sedan länge förlåtit dig för det <3 Jag önskar att jag fått lära känna dig och fått möjligheten att minnas dej. Sorgen och saknaden försvinner aldrig, man lär sig bara acceptera den och leva med den.

Jag visste att jag skulle börja gråta när jag skrev detta. Tårarna gör tangentbordet dyngsurt. 20 år sedan idag och så mycket har hunnit hända på dessa 20 år. Livet har gjort totalomvändningar mängder med gånger men nu och några år tillbaka har jag äntligen landat. I Halmstad, som mamma och sambo och känner för en gång skull ett lugn i hela kroppen över min tillvaro. Jag vill att du ska veta att Ingrid fått två efternamn varav ett är Anderberg efter dig. På så vis får du hänga med henne genom livet, även om du inte kan närvara fysiskt.

Jag hoppas och tror att du funnit frid. Och jag ska fortsätta sprida ordet om psykisk ohälsa och ångest, så allt fler slipper den utväg du valde att ta <3

Och här får ni receptet på de underbart goda italienska smörgåsarna jag gjorde till picknicken förra året. Sks helt klart göras iår igen, kanske till nästa helg? ❤

Italienska smörgåsar

4 skivor stenugnsbakat surdegsbröd (vilket bröd som helst funkar, men det använde jag)

Pesto

Salami

Serranoskinka

Ost

Mozarella

Körsbärs tomater/ Vanliga tomater

Gör såhär:

Lägg två brödskivor på varandra och dela dem på mitten. Skär sedan av kanterna så brödet blir två släta fyrkanter. Rosta sedan de båda brödskivorna. Bred på smör på båda sidorna och lägg sedan ett lager pesto på understa skivan. Gör sedan ett lager med salami, ett med ost, ett med serranoskinka, en bit mozarella och sist tomaterna. Lägg på den andra skivan ovanpå så det blir en dubbelmacka. Klä in i smörpapper/bakplåtspapper och knyt om ett snöre. Perfekta lyxiga picknickmaten <3

Hej goingar och glad fredag till er! Här är det inte vilken fredag som helst, det är nämligen dags för Rasmus att gå på semester ?

Vilken underbar känsla det är. Som när man va barn och skulle gå på sommarlov, den där pirriga känslan i magen som bubblar upp i hela kroppen. Wow! Den kan jag känna även fast jag själv inte ska gå på semester! Haha ? Då är man verkligen tillfreds med sitt liv, om man liksom kan känna den ändå.

Förra året packade jag picknickkorgen med massor av godsaker och överraskade honom med en underbar picknick ute i grötvik! Italienska mackor, chark, kex och ost, chips och snacks. Vilken kväll.

Ikväll hoppas jag att vi får till något liknande, men förmodligen hela den ansträngningen för det orkar jag helt enkelt inte idag. Blir förmodligen att köpa med en pizza eller chark men det är minst liks härligt det. Ikväll bör det nog av ut till Påarp och stranden nedanför vårt kommande boende för att fira… Wow! Livet är fan underbart ?

Puss!

Jösses va saker som händer just nu, i alla fall på pivatlivsfronten. Igår var vi nere på Ikea och tittade på kök och fick det uppritat precis hur vi vill ha det. Tankarna har legat på svart kök sen en tid tillbaka MEN igår ändrade vi oss. Nej, så många har varnat mig för svart kök. Det blir snabbt smutsigt, allt syns liksom på det. Så istället kommer det bli ett så fint vitt kök och det ska förhoppningsvis beställas på lördag 😀 Kommer bli så himlans luftigt och fint. Och med en enorm köksö som skärmar av köket till matsalen. Dröm.

Som sagt, så mycket som händer just nu i vårt liv, vad passar inte bättre då än  veckans fråga, en fråga som naturligtvis är återkommande och som dök upp även på bloggen på frågestunden. HUR träffades jag och Rasmus? Jaaa hörrni, det är faktiskt en ganska rolig berättelse och väldigt väldigt söt.

Där och då var jag på en plats i livet där jag var så otroligt nöjd. Jag hade varit singel i ett och ett halvt år och återhämtat mig efter allt som hände där på våren 2016. Jag är så otroligt glad att jag tog det året för mig själv, för efter allt som hände där och så sårad som jag blev så behövdes det. Jag behövde lägga all tid på mig själv, bo själv, hitta vem Fia är. Inte vem Fia är som par eller i ett förhållande. Utan vem Fia är, själv.  Jag var så tillfreds med allt och hade börjat känna att jag ville vara singel för alltid, ja, så nöjd var jag över min tillvaro. Och så dök han upp.

Vid denna tiden jobbade jag på Teknikmagasinet som säljare på Hallarna i Halmstad som just då var under totalrenovering. Jag hade spanat på honom under sommaren där och slängt iväg en och annan flirt. Han jobbade nämligen som målare på det bygget och hade hållt till där under en ganska lång period. Och ja, jag upplevde minsann att han besvarade mina flirtar också, vilket jag i efterhand har fått reda på han att gjorde. Han hade nämligen spanat in mig under en längre tid också men av någon konstigt anledningen fått för sig att jag hade förhållande och därför lagt undan dem tankarna.

Jag var alldeles för mesig för att ta steget till att bjuda ut honom och jag väntade till sista sekunden, nämligen till sista dagen han jobbade där. Dååå kastade jag mig ut och la till honom på Facebook. Efter tjatat på Timmy (min gamla kollega) fram och tillbaka bara gjorde jag det och han var snabb på att svara ja på den förfrågan så att säga 😉 Efter det tog jag nästa steg, nämligen att skriva till honom på messenger. Vi pratade lite och till slut frågade jag honom om han skulle vilja ses utanför jobbet 😉 Varpå han såklart svarade ja 😉

På första dejten var vi här hemma. Han hade lagat middag och vi spenderade hela kvällen med att prata. Det kändes så bra då jag absolut inte ville kasta mig in i något eller gå för fort fram. Efter den dejten frågade han mig några dagar senare om vi skulle ses igen och sen fortsatte det så. Därefter kändes allt så naturligt på något och efter några träffar pratade vi liksom som att vi redan var tillsammans. Vi träffades i en månad ungefär innan jag, på telefon, frågade rakt ut om vi var tillsammans nu. Lyckans ord på andra sidan av luren när han svarade ja och sen den dagen har vi hängt ihop. 1, 5 år tillbaka i tiden kanske är inte så mycket enligt många men vafan spelar det för roll när man vet att det är rätt. Jag har Hallarna i Halmstad att tacka för att jag träffade mannen i mitt liv och som har gett mig det finaste någonsin, Ingrid.

När jag som minst behövde det, och när jag klarade mig själv som mest, dök han upp. Jag sökte inte, jag letade inte, och jag längtade inte. Men när vi väl möttes va det så självklart, det är liksom han! <3

Och här är vi idag, familj, har precis köpt hus! Det trodde jag aldrig i april 2016, då trodde jag aldrig någonsin att jag någonsin skulle kunna bli lycklig igen. Men tänk vad fruktansvärda saker kan göra, hur något kan bli så mycket bättre än det man någonsin hade. För så är det verkligen. Något avslutas för att det är meningen att det ska bli så, livet fortsätter och blir så mycket bättre än vad man någonsin kunnat tänka sig. Livets mening på något vis. Jag har lärt mig att följa det, allt händer av en anledning och idag är jag så jävla glad över att allt blev som det blev. <3

Så, det är historien om mig och Rasmus 😀

Hur träffade ni er partner?? 🙂

PUSS!