Sophia Anderberg

Vi har verkligen blivit bättre vänner med åren, precis som du har blivit yngre och jag har blivit äldre på något sätt. Vet att du blir väldigt glad att jag skriver detta nu då du senaste för någon vecka sen sa i telefonen att vi snart är jämngamla, du är ju trotsallt bara 35 😉

Tänk vad vi har bråkat, du har alltid velat väl när det har kommer till mina val av killar och du har alltid velat mitt allra bästa när jag har mått dåligt. Hjälp vad vi har bråkat. Men som vi konstaterade i telefonen här om dagen, nu var det längesen och jag tror helt ärligt att det kommer förbli så, för alltid.

För mig är du en drottning, den starkaste kvinnan på jorden, som tagit dig igenom så mycket, tagit igenom oss så mycket. Vi har haft det tufft, gått igenom saker ingen familj ska behöva gå igenom, och DU är personen att tacka att vi har tagit oss dit vi är idag, jag och Philip. S har ju hjälpt till på ett stort hörn också, även om jag, han och matteböckerna har haft mååånga fighter 😉

Mamma, idag är det din dag, din stora dag och jag vill att du ska veta hur jävla mycket jag älskar dej! Min bästa vän, min drottning, my queen.

Ikväll ska vi fira dej!

Tack för att just du är min mamma, för att du stått ut med mina konstiga och ångestfyllda perioder i livet, när jag har gjort helt fel val, när jag har gjort helt rätt val. Vad ska du göra liksom? Kanske ett måste för dig men såååå viktigt och värdefullt för mig ska du veta, att veta att du alltid finns där.

Jag älskar dej!

Stort grattis på din dag!!

I samarbete med Trend House, Värnamo.

Too fat, too thin, thats all just media spin. You look best when you are comfortable in your own skin! 

Diskussionerna vi haft kring hur viktigt det faktiskt är att klä sig i kläder man trivs i blir viktigare och viktigare för mej. Efter i alldeles för många år styrts av storlekar och en strävan efter att se annorlunda ut kan jag skita i det helt och köra på kläder som JAG trivs i. Jag har kommit till insikt hur viktigt det faktikst är för självkänsla att göra detta. Helt orimligt är det ju egentligen att klä sig i kläder man vantrivs i och kanske direkt tycker är fula. Slut! Fram med allt som får dej att känna dej snygg och sexig! Mönstrat, blommigt, skrikiga färger och pasteller och våga va dej själv!

Det jag skriver ovan beskriver ganska mycket hur jag kände förr. Men idag finns i tvivel när det kommer till att sticks ut, våga va mig själv.

Ni må tro att jag kände mig lycklig i jackan ovan. Skrikig, så färgstark, så förbannat snygg, ja helt enkelt, så jag! 😉  Här till ett par jeans i ett grått sverige, tänk er till kjol/klänning/shorts med brunbrända ben i sommar. Omg!

Blått, puderrosa eller ja, denna skönhet, bara att välja 🙂

I samarbete med Trend House, Värnamo, får ni just nu 150:- på alla Jofamajackor med koden ”fiiaan” här.

Bara att välja och vraka och du, glöm inte bort att det bara finns en av dej, gör dej till den absolut bästa versionen av dig själv!

En @IAMPROUD.se – story.

Ett år sen… Ett år sen jag tackade för mig på ätstörningsmottagningen i Halmstad. Ett år jag fick svart på vitt att jag uppnått alla min mål när det kom till hur JAG ville leva mitt liv när det kommer till mat och träning. Det är också två år sen jag var sjukare än någonsin hörrni. I asien 2015, på livets resa mådde jag sämre än jag kunnat ana och 6 månader efter det bestämde jag mig. Nu får det fan räcka! Jag vet att vi har diskuterat detta innan, att det låter så enkelt och det är enkelt för mig att säga bla bla bla… Men vet ni en sak, detta beslutet är minst lika enkelt att ta som dem du tar när du konstant tvingar dig själv till svält och hetsträning. Det fungerar på samma sätt. Det svåra här är att erkänna för sig själv att man har problem och att acceptera att man har det.

Låt oss ta en tillbaka blick, back to 2015 där allt faktiskt startade!

För mig var det en konstant kamp, allt jag ville var ju att må bra! Den där strävan, den där viljan att väga 65 kg tog mig så långt som till ätstörningmottagningen. En tydlig bild har jag alltid haft, hur jag velat leva, hur jag velat må. Ångest kommer jag alltid att få leva med, ångest är och har varit en stor del av mitt liv sen jag var 10 år gammal. Till en början trodde jag vikten var lösningen på detta. Tappade jag bara kilo på kilo skulle jag till slut känna acceptans till mig själv, till min kropp. Allt var en strävan efter att inte vantrivas, att inte äcklas av sig själv så fort man tittade sig själv i spegeln. Det gick fel.

Spegel, spegel, spegel, våg,våg, våg. Ni förstår, jag kunde inte passera en spegel utan att granska, utan att klämma, utan att känna på magen, på rumpan, på låren. Var verkligen den här fettvalken här för tio minuter sen? Hade jag verkligen inte lite mindre lår igår ändå?

10 gånger om dagen kunde jag stå på vågen. Hade jag gått upp nu efter kvargen jag åt? Eller hur blir egentligen resultatet av svält, har jag gått ner?

Kalorier räknades, magen, rumpan och låren mättes, träningsscheman skrevs, kostscheman skapades och vågen spökade, konstant! På bilderna ovan fanns det inte utrymme för andra tankar än det vi snacka om nu. Sola på stranden, absolut, super skönt men det var aldrig någon avkoppling. Out of nowhere kunde jag fråga Patrik flera gånger om dagen hur jag ska träna imon för att tappa så maxat i kilon som möjligt, och missade vi ett träningspass, ajajajaj det fick absolut inte hända!

Att jag bara fick nog en dag vet jag faktiskt inte hur det kommer sig. Någon styrka fick jag i alla fall sent from above och tanken på att leva såhär för alltid skrämde mig. Ska jag seriöst ligga på min dödsbädd och se tillbaka och inse att jag levt ett liv styrt av träning och kalorier när det finns 10000 andra saker jag vill göra?! NOPE!

ENOUGH IS ENOUGH!

 Målen vi skrev första dagen på ÄM var bland annat att jag ville kunna njuta av livet utan att konstant tänka på mat och träning. Jag vill fortfarande träna och jag vill fortfarande äta bra mat, men jag vill inte att detta ska bli en sån besatthet att det tar fokus från allt annat som också är viktigt i livet. Där är jag idag, och där var jag då, i januari 2016 och det har faktiskt inte funnits en enda tanke på återfall från min sida. Jag lever.

Smalare på bilderna ovan? Tro fan det, jag åt inget fina ni! Jag svälte mig så hårt att hela jag började lukta ammoniak och kroppen var konstant hyper!

Egentligen handlar det inte om utseende i detta inlägget, faktiskt inte alls. Det handlar om att siffran 65 kg förstörde mitt liv under en lååång lååång period. Detta inlägg handlar om att vara smalare inte alls gjorde mig lyckligare och jag vet att det är precis det många av er tror. Jag vill bespara er all den energin, all den ångesten och få er att förstå att INGET sitter i vikten, allt sitter i huvudet på dig. Med några extra kilon på magen och betydligt rundare höfter är jag ett bevis på den ”hälsosamma” livsstilen inte alltid är så hälsosam. 10 kg mindre trodde jag skulle ge mig 10 gånger så mer lycka, ack så fel jag hade. Pluset på vågen har gjort mig gott, jag lever, jag mår bättre än någonsin och det önskar jag att du ska få göra också.

Förstår du vad jag menar? Du behöver inte gå ner x antal kilo, du behöver inte svälta dig själv, du behöver inte kritisera och hata dig själv. Det är inte vägen till självkärlek. Vägen dit är acceptans, förståelse och självförtroende. Acceptera dig själv för att du är du, förstå att du duger precis som du är och tro på dej själv. Du är unik, ingen i världen är dig lik och det är precis så det ska vara.

Livet är nu, se till att lev det liv du vill och det liv du drömmer om!

Godmorgon babes! Kickar igång dagen with some suggaaaaaaa 😉 haha nä men skämt och sido, lite pepp tänkte jag kicka igång med. Eller mer ett pepptips kanske?

Vet ni vad jag inspireras av? Folk som vågar! Som vågar testa nya grejjer, som vågar tänka outside the box och följer sina drömmar. Personen inlägget handlar om var den som sparkade mig i röven några dagar innan Bali och som fick mig att starta mitt företag. Hon är min alldeles fantastiska kompis, kollega och faktiskt lite som en lillasyster med sina 19 år fyllda. Anledningen till att jag inspireras så mycket av henne är just att hon är så ung, vågar så mycket och är så fruktansvärt stark och kunnig inom så mycket.

Inte nog med att hon driver IAMPROUD ihop med moi, hon är författare och har faktiskt släppt en bok kring ämnet vi dagligen pratar om, ätstörningar. Lite av en självbiografi fast ändå inte, fyllt med inspiration, tips och grymma recept.

I samarbete med Nicks.

Choklad och avokadotryfflar

1 avokado

80 g mörk steviachoklad (här)

20 g ljus steviachoklad (här)

Gör såhär:

Skala avokadon och mixa den sedan med en stavmixer eller i en vanlig mixer. Smält chokladen under tiden över vattenbad.

Häll sedan över den smälta chokladen i den mosade avokadon och rör om. Låt stå och stelna i kylen i några minuter och ta sedan ut den. Forma till småbollar och rulla i kakao för extra chokladsmak.

Förvara i kylen i några dagar.