Fia, hur fan går man vidare efter ens livs kärlek lämnat en? Jag är i den situationen nu som du var i när Patrik lämnade dig. När kan man andas igen?
Det blir bara svart, man varken ser eller hör, man lever inte och man är inte vid medvetandet, knappt överhuvudtaget. Mattan drars undan under fötterna och man tror livet är över, helt seriöst. Livet är över, för hur ska jag kunna gå vidare nu, när han jag trodde jag skulle dela mitt liv med inte finns kvar längre?
Det högg till i bröstet på mig när jag läste din kommentar finaste du. Jag ville bara kasta mig i bilen och köra hem till dej och berätta att allt kommer att bli bra. Jag vill säga allt det du vill höra och jag vill lyssna på allt du har att säga, finna där helt enkelt. Det finns inte så mycket jag kan säga just nu, detta är en process och den kommer att ta tid.
När P gjorde slut försvann allt för mig och mitt liv hade plötsligt ingen mening längre. Tro mig, jag vet hur det känns att inte kunde andas… Kommentarer som” Ja men det var ju tur att det skedde nu och inte efter ni hade gift er” eller ” Det kommer att bli bättre, vänta du bara”. MEN JAG VILL INTE VÄNTA! Jag vill må bra nu! Jag vill att allt ska återgå till som det var! Jag vill bli älskad av personen jag älskar och jag vill inte vara ensam, aldrig någonsin!
Som jag skrev finns det inte så mycket jag kan säga nu. Du vill förmodligen inte höra de klyshiga kommentarerna MEN allt folk säger stämmer. Det blir bättre, du kan inte tro det nu men det blir bättre! Du kommer kunna andas igen! Men just nu ska fokuset ligga på dig! En dag i taget, om det är för mycket tar vi en timme i taget. För mycket? Ahh då tar vi en minut i taget hjärtat för detta kommer att ta tid, oavsett om du vill det eller inte.
Gråt, skrik, prata! Få ur dig allt du känner, det hjälpte för mig. Mina vänner var ett fantastiskt stöd. Telefonsamtal eller promenader bort och jag kunde få ur mig allt jag kände. Vännerna behöver inte säga något, de behöver inte förstå, de behöver bara lyssna och finnas där.
Jag kom ur alla mina rutiner.Jag åt inte, jag sov inte, jag tränade inte, jag gjorde ingenting jag tidigare tyckt var roligt. För det var inte roligt längre. Solen sken utanför fönstret, den bästa tiden på året för snart ett år sedan men jag kunde inte njuta. Gör inte så! Försök att hålla fast vid dina rutiner, så gott det går. Umgås med folk, aktivera dig och hitta på saker som du tidigare älskade. Tro mig, du tycker fortfarande om det, det känns bara inte likadant riktigt nu. Men det kommer. En dag kommer du kunna le igen, och då är det ett genuint leende, rakt från hjärtat. Ge det tid, ge dig själv tid. Det är helt okej att få en gråtattack på jobbet eller känna att man inte klarar av att handla mat just den dagen. Det är okej! Och det kommer bli bättre.
För mig hjälpte det att lämna saker till ödet.Acceptera är det svåraste men något man måste göra. Jag började tänka att det som är meningen med livet händer, det var helt enkelt inte meningen att det skulle bli jag och P. Och om det nu är meant to be, ja då kommer det att bli så.Universum styr mer än vad man tror och framför allt är det skönt. Att lämna bort lite av det till ödet. Man känner redan tillräckligt med skuld.
Hur tar man sig igenom ett breakup?
- Våga känna! Alla är inte som jag kanske men det är viktigt att våga känna. Gråt, skrik, älta och våga vara ledsen. Det är helt okej och det är en del av läkningsprocessen.
- Prata med nära och kära! De behöver inte ha lsöningar på dina problem eller veta exakt hur du känner. De behöver endast finnas där och lyssna. Skicka ett sms med känslorna till en vän, berätta vad du känner just nu eller vad du vill säga. Låt det inte stanna i huvudet, få ur dig det.
- Håll fast vid rutinerna! Detta gjorde inte jag och jag ångrar det sååå mycket idag. Jag är fortfarande inte tillbaka i de rutinerna jag vill vara. Det är så svårt men våga fortsätta med din vardag och göra allt det du älskar!
- Aktivera dej! Berätta för dina vänner vad du behöver för att ta dig igenom detta. En resa, shoppingrundor, middagar? Vad du än vill! Men berätta för dem, det är svårt för dom att veta. Hitta på saker, allt det du älskade att göra innan. Till slut kommer det där äkta skrattet tillbaka. Jag minns när jag log för första gången igen, vilken känsla!
Jag länkar till lite inlägg som jag skrev under tiden jag mådde som sämst fina du! Tror du kan relatera till mycket och att det också kan hjälpa dig. Du är inte ensam! Det finns mycket texter under kategorin välmående också.
Jag har bestämt mig för att berätta….
Best is yet to come
Le life
