Sophia Anderberg

Heeeej kompisar! Måndag igen, ny vecka, nya möjligheter… Men icke för mig. Nej hörrni, idag är jag inte skitpepp. Det ska ni veta. Jag avnjöt en frukost på Maxi med Vickan innan, sen dess har jag legat i soffan med Märta på magen och kollat Vänner. Ångestdagar. Det är skönt när man lärt sig hur man ska göra de dagarna jag känner ångest. Vila och rensa kalendern från alla måsten.

Ångesten beror mestadels på de mardrömmar jag just nu drömmer. Och inatt handlade det ännu en gång om att jag förlorar Rasmus….

Jag har hört att det är väldigt vanligt att drömma mardrömmar under graviditeten och det är i stort sätt bara detta mina mardrömmar innehåller. Jag märker att jag känner en stor rädsla för att bli lämnad just nu. Kanske inte så konstigt, våra liv håller på att ändras med en bebis som växer i magen. Och jag antar att för mig (med tanke på allt innan) finns det alltid en möjlighet att det skulle kunna hända, att bli lämnad alltså. Det spelar liksom ingen roll om man ska skaffa barn eller gifta sig. Allt kan hända och det är väl den sanningen som vaknar lite i mig. Det lämnas ju inga garantier i livet, tyvärr.

Jag har sen jag var liten alltid haft en rädsla för att vara själv. Bli lämnad ensam. Att inte ha någon. Att min mamma, familj och vänner ska försvinna. Nu har jag inte känt den rädslan på länge, förens nu, i graviditeten, när jag börjat drömma så mycket sånt där. Någon mer som känner igen sig i detta?

Egentligen är jag inte förvånad, det känns egentligen väldigt naturligt när man tänker efter i samband med en graviditet. Känslorna sitter så nära hela tiden och jag känner och tänker saker som jag aldrig gjort tidigare… Kroppen förbereder sig förmodligen på det som komma skall, med en blandad kompott av känslor. Rasmus är världsbäst i allt detta. Låter mig ventilera, han lyssnar, kramar, pussar och gosar och berättar hur mycket han älskar mig. Och jag pratar! Han är världens bästa, inte så konstigt att man är livrädd för att förlora honom egentligen, han är verkligen en keeper!!!! <3

Tjaaa, jag ville bara ventilera lite och berätta (som ni vet) att livet inte alltid är en dans på rosor.

MEN , i eftermiddag är det dags för RUL och det känns så förväntansfullt att se bebis igen. Äntligen! Mer om det får ni veta imon 🙂

PUSS!!!

God eftermiddag söndag! Hoppas ni har en fin helg <3 Min är lugn och skön varvat med middag hos vänner och en dejt på Pinchos med Tessan ikväll. Har fått lite jobb undanröjt och fixat lite här hemma nu bara 🙂

Ändrade om lite i sovrummet igår 🙂 Bytte lite tavlor och fick upp en mysig liten ljusslinga, lagom juligt 😉 Jag visar ju inte så mycket av hemmet då allt känns lite halvklart fortfarande, någon som känner igen sig att det tar år innan ett hem blir ett hem, om man någonsin blir nöjd 😉

Bäddset hittar ni här (Klick!) || Adventsljusstaken här (Klick!) || Ljusslinga här (Klick!)

Tavlorna är till ett jätteroligt samarbete som blir officiellt på tisdag på Instagram. Så glöm inte kika in där om ni är sugna på att förnya lite hemma med dessa favoriter!! 😉 Dessutom med grym rabatt!!

Njuut av en underbar söndag!! PUSS! <3

Heeeej kompisar och glad torsdag på er! Snart helg igen, ett steg närmare jul, ett steg närmare nytt år! Hur sjukt?? Tiden går så galet snabbt! Och jag som är långt ifrån klar med julshoppingen! Dock har jag och Rasmus sagt att vi inte kommer lägga extrema summor på julklappar till varandra iår. Nästa år kommer vara utgifternas år med allt som behöver läggas på Lillis och SATAN va dyrt det är med babygrejjer, helt helt galet!!! Dessutom är jag inte så mycket för julklappar, är mer för allt det andra som hör julen till. Gemenskapen, maten och myset! <3 Men, lite klappar till nära och kära blir det så imon blir det att julshoppa det sista för att sen slå in allt 🙂

Men, till dagens ämne. Min Yoga. Ni är många som är otroligt nyfikna på just den biten i mitt liv, så himla roligt! Jag har ju kört med Yogobe nu i några månader och måste säga att jag älskar det! Jag har haft svårt att hänga med i Yogavideos som släpps på Youtube, det går så himlans snabbt och upplever inte de som leder som speciellt pedagogiska. Men Yogobe, det är verkligen en fantastisk tjänst. Och duktiga är dom.

Av naturliga skäl har det blivit Gravidyoga den senaste tiden och de har ett brett utbud av videos med olika längder, allt från 5- 30 minuter. Mina pass ligger oftast på mellan 15-20 minuter vilket känns lagom just nu. Jag har Yogan som morgonrutin och det är underbart sätt att låta kroppen vakna på, gravid som inte gravid. Dessutom tror jag att jag kommer ha stor hjälp av detta vid förlossningen. Med andning och liknande. 🙂

Jag kan inte svara riktigt på hur min kropp har utvecklats runt just detta. Man blir ju inte direkt rörligare som gravid liksom. Men framförallt märker jag en stor skillnad andligt. Mitt fokus har blivit mycket bättre när jag väl gör yogan. Jag är mycket bättre på att vara i nuet och kan njuta av var enda liten rörelse, oavsett hur mycket det kanske sträcker på vissa ställen eller hur oskön en ställning är.

Nu är jag bara i V19 men jag planerar att köra yoga under hela graviditeten ( om jag kommer få behålla möjligheten). Den hjälper mig verkligen enormt mycket!

Ni som har yogat tidigare, har ni gjort det i samband med graviditet? Upplevde ni att det har hjälpt er på ett positivt sätt, genom både graviditet och förlossning?? Vore roligt att höra era tankar kring det!? 🙂

Godmorgon mina hjärtegryn! Hoppas allt är fint med er! Tisdag igen, och som jag alltid säger, herregud vad veckorna springer iväg. Snart halvvägs in i graviditeten. Det är alltså lika långt kvar nu, typ, +/- någon vecka förhoppningsvis då 🙂 Hur galet??

Tisdag innebär ny vecka men också ert favoritinlägg här på bloggen verkar det som. Min graviditet lockar er mycket, så roligt att ni vill hänga med mig på den här resan alltså och så tacksam att ni kikar in här och läser och kommenterar! Älskar att läsa era kommentarer så tveka inte på att lämna en liten rad från just dig, vill veta vilka ni alla är 🙂

Så då, kör vi igång!! Vecka 19!!

Cravings/Dille: Noope, jag tror jag blir cravingslös under hela denna graviditeten, eller ja, man kan ju åtminstone hoppas det! 😉 Jag älskar fortfarande Pepsi max lite mer än vanligt och vad som är normalt kanske. Den första klunken av det är ju som kärlek för mun och strupe. MUMS!!!

Sömn: SÄMRE skulle jag säga!!! Jag kan inte längre ligga på magen (vilket vanligtvis är min favorit sovställning!!) och lite oavsett hur jag ligger så trycker Lillis på. Det är svårt att komma till ro och när jag väl somnat så vaknar jag och känner mej kissenödig, så nja, sömnen är väl den som är tuffast just nu och det resulterar ju i trötthet om dagarna!

Mående: För övrigt mår jag superbra! Yogan hjälper mig enormt mycket just nu och det är så skönt att köra den på morgonen. Kroppen vaknar till liv och det känns som rätt lagom träning för mig just nu. Jag tror också att det är kanonträning inför förlossningen, just med andningen och avslappning! Helt underbart!!

Kropp: Den hänger med och som förra veckan är jag så enormt tacksam för den varje varje dag! I helgen kände jag Lillis för första gången. En så märklig känsla när det liksom fladdrade till i magen. Som en fjäril eller som en fisk som sprattlar. Det känns ännu inget på utsidan men jag har börjat känna henne/honom i stort sett varje kväll nu. Sååå mysigt och så jäkla coolt!!

Övrigt: Nästa vecka är det äntligen dags för ultraljud igen. Då får vi se den lille gumman/gubben igen och förhoppningsvis få bekräftat att allt ser ut som det ska!! Men jag känner inte så mycket oro längre, jag känner mig faktiskt ganska lugn just nu vilket är ofantligt skönt 🙂

PUSS!!

Ett år är ju egentligen inte så länge. I alla fall inte när jag tänker på hur jäkla mycket längre det känns. Det kändes nästan fånigt att fira 1 år tillsammans i helgen, då det känns som vi varit tillsammans för alltid, jag och Rasmus.

De senaste året har varit helt jäkla fantastiskt. Det har hunnit hända så jäkla mycket och vi har hunnit uppleva så otroligt mycket saker ihop! Alla skratt, alla bråk och tjaffs, hela 4 resor tillsammans, en helt fantastisk sommar ( den bästa någonsin både känslomässigt och vädermäsigt) och ja, den lilla bulldegen som just nu ligger och jäser i magen. Det och så mycket mer har vi hunnit med på ett helt år. Så ja, ni förstår kanske att det känns orimligt att fira årsdag, det kändes snarare som vi firade 3 årsdag liksom!

När jag först träffade Rasmus hade jag bestämt för att ta saker och ting ganska sakta. Jag ville dejta försiktigt och inte gå för fort fram. Vi sågs regelbundet men inte allt för ofta till en början, och jag gjorde ganska tydligt att jag ville gå långsamt fram på alla plan. För att skydda mig själv från att bli sårad, men också för att jag var livrädd. Livrädd för de känslor som skulle kunna uppstå om jag föll för honom, livrädd för att våga lita på någon igen. Rasmus respekterade mig och det är den första person jag mött som bemött mig med så mycket respekt när det kom till mina känslor. Han respekterade och han förstod. Innerst inne tror jag han kände lite likadant. Att inte kasta sig in i något för att sen kanske inse att det inte var riktigt rätt ändå.. Det där med hastighet har vi ju dock tagit igen nu skulle man ju kunna säga 😉 Allt föll så naturligt för oss båda, det är så häftigt när det är så himla ömsesidigt. Vi båda började prata och skriva som om det redan var vi, utan att vi hade sagt det rakt ut. Vi planerade för vad VI ville göra och skulle göra framöver och helt plötsligt var  den oron och den brist på tillit jag så länge känt som bortblåst. Och pang sa det så var vi tillsammans, 1 månad senare sambo och 8 månader på smällen. Men vet ni vad? Så länge det känns rätt så är det rätt! Tid, vad är det när man känner sig trygg och säker på sina känslor och det man vill göra. Jag har lärt mig att lyssna på magen och magkänsla, den har 100% av gångerna rätt, i alla fall i mitt fall. Och kanske det är tack vare min försiktighet i början, eller så va det bara rätt.

I helgen firade vi 1 år tillsammans, jag och Rasmus och det har utom tvekan varit det bästa året i mitt liv! Jag ser fram emot resten av mina år med honom och allt som komma skall! Tack till livet som förde mig till honom och tack till livet för att jag kan få känna trygghet och tillit igen <3

Ni är många som frågat om hur jag och Rasmus träffades, den storyn hittar ni här :)