Godkväll härliga ni!
Ligger i sängen med lite ångest ikväll, faktiskt. Kanske hör till när man haft en riktigt bra helg? Tankarna spinner runt och jag vet inte riktigt vart jag ska börja. I vilken ände liksom? Min värld har liksom vänts upp och ner de senaste två månaderna. Allt jag hade planerat, allt jag ville göra var ju liksom färdigt. Och sen blev det inte så. Känner att jag har tappat fotfästet lite. Dock känns det också som det måste få vara okej? Jag har verkligen behövt och behöver fortfarande tid att läka och kanske inte fokusera så mycket på just framtiden, karriären och sånt. Samtidigt som jag vill det också.
Dock sa min psykolog något som var väldigt bra. Att ta tiden i Bali att bara vara, låt allt som hänt sjunka in och försök acceptera att må dåligt är okej. När du sen kommer hem igen kan du börja fundera på vad DU vill göra med ditt liv. Är inte det ganska rimligt tänk ändå? Det känner väl ändå jag när jag tänker på det. Dock önskar jag ibland att jag drömde om ett 8-17 jobb, en utbildning som man gick och sen blev något. Men nej, så är ju inte fallet. Samtidigt brinner jag genuint för det jag vill göra, verkligen. Det är bara vägen dit som verkar vara kämpig och jag vet inte riktigt hur jag ska hitta rätt. Men som sagt, det borde väl lösa sig även det. Efter Bali, då får jag börja tänka på det igen, helt enkelt.
