Sophia Anderberg

Som ni vet spenderades min helg i Ystad för att fira min farmor som fyllde hela 80 år. En favorit i repris då vi faktiskt var där när hon fyllde 70 också. Och då det var 10 år sedan och jag då, enkelt räknat, var 10 år yngre, har jag inte sååå mycket minne av just Ystad och Ystad Saltsjöbad så det var roligt att komma tillbaka och friska upp minnet lite.

Lillebror <3

Vi checkade in ganska sent jag och Philip då vi blev lite sena hemifrån. Men vi möttes av ett soligt Ystad och massa kusiner som badade i poolen. Okej en kusin badade med mitt kusinbarn, dom andra tittade på, men ändå.

Hotellet ligger ju fantastiskt till och rummen är underbara! Romantiska med olika tapeter. Kusinernas rum gick i blått och vitt, tapeter med rosor och sånt på. Underbart!

Vi svidade om och det var dags förmiddag som var helt OK. Ja, OK! Jag har ätit bättre kan jag säga men det vara fortfarande gott liksom.
Farmor firades, vi åt, skrattade och drack och därefter vankades det musikquizz. Jag tycker det gick helt okej verkligen, men vi kom långt ifrån etta, men vi gjorde verkligen vårt bästa och jag, Emma och Johan var on fire är lite i mellan åt. 😉

Lördagen började som sagt med en fantastisk frukostbuffé följt av någon timme i spat. Ja jag vet, men tiden räckte inte till förmer tid i spat galet nog. Skumt att känna sig stressad på ett spa inte sant 😉 men vi hann iaf med att bubbla lite och bada i resten av poolerna vilket var otroligt skönt.
Ett besök till Ystad ”city” vilket by the way är sjukt mysigt! Har jag någon läsare som bor i Ystad? Jag vill ha fler anledningar att åka dit nämligen för det är verkligen såååå fint där nere!!

Här efter var det dags att svida om för att möta upp kusiner till faster och pappa, så längesen vi träffades allihopa så picknick i parken var perfekt följt av middag och Champions League final var grymt roligt faktiskt 🙂

På söndagen åkte vi hem tidigt då det var dags för lillebror att flytta, IGEN 😉
Men tack snälla alla för en grym helg och tack bästa farmor som fixat detta!! Jag och Philip var mer än nöjda 🙂

Lite nya bollar till veckans fika som jag precis slängt ihop såhär på morgonen 🙂 Som sagt, jag är minsann som mest produktiv på morgonen och en liten latmask på eftermiddagen/kvällen. Dessa får följa med till jobbet idag samt som ett litet snack innan kvällens hot yoga med Allis 🙂

Espressobollar

7 dadlar

2 1/2 dl havregryn

1/2 dl olja (jag använde rapsolja)

1 msk kakao

2 msk starkt kaffe

Gör såhär:

Mixa samtliga ingredienser förutom kaffet i en matberedare till en slät smet. Tillsätt sedan kaffet och mixa lite till så smaken fördelas väl. Smaka av och tillsätt mer kaffe om det önskas.

Förvaras i kylen.

Jag har varit på mycket spa i mina dagar, faktiskt. och jag älskar det verkligen! Det är verkligen något jag tycker är värt att lägga prioritering i, avkoppling och total njutning. Att komma bort från vardagliga hemmet, bo på hotell, käka grym frukost som jag nämnde innan och bara vara. En massage är ju något som gärna läggs till också här såklart. Kan ju vara bland det bästa som finns, nästan.

Ystad saltsjöbad var riktigt bra. Nyrenoverat och grymt fräscht. Älskar att de har utomhuspool samt mindre varma utomhuspooler. Dock kan jag inte sluta jämföra allt jag är på med Asia spa i Varberg. Det tar nämligen priset i världens bästa spa enligt Fia och jag tycker alla MÅSTE åka dit, annars har man missat något i livet.

Mer spa åt folket 🙂
PUSS!!!

Kompisar kompisar kompisar. Godmorgon!
Har ni haft en härlig helg?
Min har varit jättebra men kan säga en sak, det är sällan jag kommer hem från spa och är MINDRE utvilad än va jag var när jag åkte dit 😉 Förresten så hann jag inte med att vara på spat så mycket ändå tyvärr men några dopp i poolen blev det och lite bubblis i jacuzzin. Men jag tänkte faktiskt berätta lite mer om helgen imorgon med flera flera härliga bilder.

Hotellfrukosten dock. Det är ju det bästa hotellvistelsen, LÄTT!! Och denna frukostbuffé var grym, bra levererat Ystad när det kommer till denna frukost alltså.
Hade lätt velat ha den idag igen, men istället nöjer jag mig med yoghurt såhär innan jobbet 🙂

Njut av er måndag, hörs lite senare snygging!
PUSS!!

Minns ni inlägget jag skrev om ångest? Ni hittar det här om ni vill läsa det. Lite komiskt är det ju ändå att detta inlägget las upp en dag innan P gjorde slut. Jag beskriver tydligt min rädsla för ensamhet och att jag ofta är villig att göra ALLT för alla andra för att lindra denna rädsla, bara lite lite grann. Men ibland räcker inte ens det till.

Det har alltid varit jag, så länge jag kan minnas, att hata att vara ensam alltså. Det är inte så att jag inte kan vara själv en kväll, absolut inte! Men just rädslan för att vara ensam, att bli lämnad av dem som står mig närmast, har alltid varit stor. Jag tror det är här min separationsångest kommer in i bilden. Att vara ifrån någon och inte riktigt känna att man kan göra allt för den personen just då, är otroligt jobbigt.

Och ändå, trots att man gjort allt, gör allt för personer man älskar, händer detta. Nu sitter jag ju här, ensam. Eller jag är inte ensam, jag har huuuur mycket fina personer som helst i min närhet, men det som inte fick hända, det hände och jag har så länge försökt kämpa för att det inte ska kunna hända. Men det kunde det visst, oavsett hur jag kämpar.

Det medkommer alltid något bra med sånna här grejjer sägs det, och på det örat lyssnade jag verkligen inte för några veckor sen. Man vill inte höra det när man genomgår sin livs första och förmodligen största kris. Men det är sant. Nu har det snart gått sex veckor, och jag lever ju ensam. Alltså jag bor själv, lever själv i min vardag liksom men med massa fantastiska människor runt omkring mig.
Jag har insett att jag rusat fram så många gånger, för att dämpa min rädsla och min ångest för att vara just ensam. Sökt bekräftelse hos andra och gjort ALLT för alla andra och alltid satt mig själv i sista hand.
Och visst, ensamhet kommer förmodligen alltid skrämma mig. Det kommer förmodligen alltid vara min största rädsla. Men, precis som ätstörningar alltid kommer vara en del av mig också, behöver det inte sätta hinder för mig, och det kan man endast träna bort. Våga utsätta sig för det som man är rädd för, som i detta fallet, att vara ensam.
Jag gjorde allt jag kunde för att motarbeta detta, just detta, ändå hände det. Det innebär att man aldrig kommer kunna styra sitt liv fullt ut. Man kan välja de vägar man mår bra av, men man kommer ju aldrig kunna veta helt säkert vilken väg livet kommer ta.

Min rädsla för ensamhet kommer alltid finnas där. Det enda jag kan göra nu är att bli polare med den rädslan och helt enkelt acceptera den som en del av mitt liv.