Heeej kompisar. Hoppas ni har en utmärkt torsdag. En annan sitter här och dofta ljuvligt från en utav Rituals insmörjningskrämer. Jag är nyskrubbad, nyrakad och ny insmord. En så skön känsla.

Som jag tidigare nämnt älskar jag ju när skickar frågor till mig. Ibland svarar jag på dem privat, ibland hänvisar jag er till kategorin Välmående här på bloggen där jag samlar alla inlägg jag skriver om ångest, kroppen, ätstörningar, ja… rubbet! Men i vissa fall är frågorna återkommande och då vill jag göra ett inlägg om just det. Och ni är alltid anonyma, jag svarar helt enkelt på frågan till er all. Och vad jag har förstått det som så uppskattar ni dessa inlägg otroligt mycket? 🙂

Idag ska det handla om ångest. Då psykisk ohälsa och ångest är något som blivit otroligt vanligt anser jag ämnet väldigt viktigt att prata om. Jag har levt med ångest sen jag var 10 år gammal, till och med innan dess tror jag. jag har alltid varit en orolig människa. Funderat, grubblat och tänkt en massa och en person som alltid har haft mycket känslor. Känslor som man inte kunnat sätta fingret på som barn. Ångest är ju en sån känsla och även om man är vuxen är det jättesvårt att sätta ord på känslan och beskriva den för andra. Jag tror också att ångest känns olika för olika personer samt kan upplevas på olika sätt. Men jag tror att alla kan vara överens om att det är en tryckande känsla av oro, något som man känner tydligt i kroppen men som man inte riktigt kan identifiera.

Hejsan. Jag vet att du ibland fortfarande lider av ångest. Hur känner du av ångesten rent kroppsligt? Vad gör du för att mildra den? Jag lider själv av hälsoångest och lider av ångest mest hela dagarna och sedan får jag inslag av panikångest någon gång per dag. Jag vet att mitt problem är att jag hela tiden känner efter kroppsligt och det hindrar mig i vardagen. Det skulle vara så skönt att höra hur det är för nån annan med ångest, hur den hanterar situationen. Det pratas alldeles för lite om detta. Jag önskar att det pratas mer om det då jag känner mej så otroligt ensam i detta i elände. 

Först av allt, INGEN ska känna sig ensam i sina ångestkänslor. Det är vanligare än vad man tror och därför känner jag, precis som du, att detta är jätteviktigt att prata om. Ju mer ni frågar, desto mer kan jag besvara och desto mer förstår ni att ni aldrig är ensamma i att känna detta! <3

För mig går min ångest långt bak i tiden, som jag skrev tidigare, redan i 10 års ålder. Sen dess har jag besökt jag vet inte hur många psykologer och kurotorer genom åren för att få bukt på de ”konstiga” känslorna jag har känt. Min ångest har tagit sig form i olika skepnader. Det har varit i oro kring mina nära och kära, generell oro, separationsångest, ätstörningar, ångest för vissa arbetsplatser… Ja, jag tror ni som lider av ångest förstår hur jag menar med dessa skepnader.

För mig har hjälp alltid varit ett alternativ, även som liten. jag har aldrig skämts för att ha gått hos psykolog, heller aldrig tyckt att det varit pinsamt de gånger jag har fått lämna klassrummet för att rusa ner till kuratorn på skolan mitt i en panikångestattack. Jag har heller aldrig skämts de gångerna jag gråtit i min separationsångest till min mamma som jag led av enda upp i 16 års ålder. Man ska aldrig skämmas för sina känslor. ALDRIG! En annan sak att komma ihåg också är att ensam ALDRIG är stark. Det finns hjälp att få, och den hjälpen ska tas om man inte mår bra. <3

Beroende på de olika faserna jag gått igenom i livet har jag fått olika sorters hjälp men den bästa hjälpen tror jag var den hjälp jag fick på ätstörningmottagningen i form av KBT. Där fick man prata av sig men också jobba otroligt mycket själv hemma. Man fick vägledning och uppgifter på vad man kunde göra för att hantera sina känslor och agerande på sina känslor. För känslorna är det aldrig något fel på, det är hur vi agera på dem och vad vi väljer att göra åt dem som kan vara svårt att veta och hantera.

Efter flera års lärande, jobbiga perioder och otroligt mycket oidentifierade känslor har jag nu kärt mig hur jag ska hantera dem. Efter många år av hopp att ångesten kommer försvinna har jag insett att den förmodligen aldrig kommer det. Det handlar helt enkelt om att göra ångesten till sin kompis, till en del av dej, och lära sig att hantera den. Men aldrig kväva den. Att acceptera den är det första steget.

Vad gör jag för att mildra min ångest!? 5 tips som kan hjälpa!

1. Sök hjälp! detta är otorligt individuellt men som jag skrivit innan är jag verkligen för att söka hjälp. Jag tror alla skulle må bra av att prata med någon och höra någon berätta lite verktyg för hur man ska hantera vissa känslor i livet, speciellt vi som lever med ångest! Att söka hjälp är ett steg i rätt riktning och jag skulle verkligen överväga att göra det om man lider av ångest!
2. Acceptera ångesten! Det är ingen idé att försöka låtsas om den. Kommer den så kommer den. Du kanske inte vet vad som framkallar den men det spelar ingen roll. Din ångest är inget du behöver skämmas för. Acceptera den som en del av dig och låt den komma.
3. Kom fram till vad du behöver! Vad behöver du när ångesten knackar på dörren? Jag tar alltid en dag off de dagarna jag vaknar upp med ångest! Jag tillåter mig att göra det min kropp känner för. Sovmorgon, något gott till frukost, sova, kolla film, serier. Jag stänger av sociala medier och messenger och går liksom in i mig själv och prioriterar bara mig. Ångest är också en sjukdom hörrni, en sjukdom som kanske inte syns men som känns. Något man kan sjukanmäla sig från jobbet för om man behöver det!
4. Mindfulness/Meditation! Detta är något som hjälpt mig enormt mycket. Idag kan jag styra mycket av mina tankar och känslor med hjälp av bara andning. Mindfulness är verkligen ett fantastiskt verktyg. I början klarade jag inte mer än att sitta ett par minuter. Idag somnar jag med hjälp av avslappnande ljud och andningen. Det finns mängder med appar för detta, sök bara på Mindfulness. Jag rekommenderar att köra guidade övningar i början där någon pratar och berättar hur du ska göra. Till slut kommer du lära dig att köra själv. <3
5. Skriv! Om det så är i små lappar, dagbok, anteckningsblock eller i en blogg att dela med andra. Skriv! När känslorna kommer. Skriv. Det hjälper dig att lugna ner ångesten och fokusera på att skriva. Det kan rädda dina tankar från att fara iväg helt och hållet, vilket de lätt gör när det handlar om ångest!

Jag hoppas ni tycker inlägget är bra att ni har användning för mina tips. Ge gärna feedback på inlägget <3 Det skulle göra mig superglad!

Heej kära ni! Vad roligt att ni älskade kläderna jag la ut så mycket igår. Ni var många som hörde av sig som galna och vill reda handla, så söta ni är! Men tror det bli smidigast att allt blir till försäljning i samband med bloppisen. Annars kommer jag ha noll koll på allt just nu känns det som 🙂 Jag ska bara reda ut hur jag ska ha loppisen och vad som blir smidigast, sen så:)

Alltså, vilken slappelördag jag hade hörrni. Jag Bara låg och läste nästan hela dagen, så otroligt skönt. Fick ett sån bakinfall och va ledsen att jag inte hade mer smör hemma för hade kunnat få så mycket mer bakat, men snabba jordgubbsgrottor fick det i alla fall bli! Jag är inte jätteförtjust i kakor och tårtor och sånt. Bullarm chokladbollar, syltkakor och kladdkakor älskar jag, men mycket annat kan jag faktiskt vara utan. Men det är något speciellt med spröda mördegskakor, smeten är ju minst lika god. Hehehe 😉 Jag har lånat receptet från fantastiska Bakamedfrida, som ni hittar här. Har ni förresten sett hennes nya bakbok hon släppt, proppfylld med nya och exklusiva recept på BARA KLADDKAKOR! Himmelriket verkligen. Jag ska handla idag och försöka mig på någon utav alla godingar i veckan! MUMS!!

Kladdkakor Deluxe kakbok här (Klick!)

Jordgubbsgrottor

200 g rumsvarmt smör.

1 dl strösocker

4 dl vetemjöl

3 tsk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

1 1/2 dl jordgubbssylt

Gör såhär:

Sätt ugnen på 175 grader och placera ut små muffinsformar på en plåt klädd med bakplåtspapper. Knåda ihop samtliga ingredienser i en bunke till en smidig deg, så att den precis går ihop. Rulla sedan 20 st jämna bollar och placera en och en i muffinsformarna på plåten. tryck ner tummen i varje degboll så det skapar en liten grop i mitten. Fyll groparna med sylt. Grädda sedan kakorna ca 10 min i ugnen. Ta ut dem och låt dem svalna. MUMS! 🙂

Godmorgon (god förmiddag) mina fina vänner <3 Hoppas ni haft en ypperlig helg. Mina har varit lugn och härlig, men nu ser jag framemot nästa helg som ska spenderas i Värnamo. Ska bli härligt att komma dit och känna lite på höstluften i skogen! <3

I slutet av förra veckan körde jag en megagarderobsrensning. Jag hatar verkligen att rensa, för att jag är sämst på det. Jag tycker allt kan passa till något, så hamnar det tillbaka i garderoben och sen använder jag det inte ändå. Men denna gången tog jag mig faktiskt i kragen och rensade ut ordentligt, sånt jag aldrig har använt, sånt jag vet att jag inte kommer kunna ha på ett tag  nu (sommarkläder och dylikt) och som jag vet att jag kommer vilja ha nytt när det väl är dags för den typen av kläder igen. Det kändes faktiskt skönt efteråt! Så nu ska jag bli bättre på att rensa ut kontinuerligt har jag bestämmt. 🙂

Jag ställde ju lite frågor till er på Instagram för några veckor sen, om ni skulle vilja att jag hade bloppis och i så fall hur. Resultatet var ju amazing! Älskar att ni var så taggade på bloppis, framför allt på Instagram eller i någon app som ni önskade 🙂 Jag ska försöka bekanta mig lite med diverse appar och platser där man kan placera sina grejjjer. Men tills dess får ni en lite smygtitt på vad jag har rensat ut 🙂 Jag kommer återkomma när detta är igång, såklart 🙂

Svartblommig klänning, aldrig använd, storlek 40. Fler bilder hittar ni här (Klick!)

Vida, höga byxor i blommigt typ. Aldrig använda, storlek 40. Se bättre bilder här (Klick!)

Som sagt, dessa plagg är bara ett par utvalda, mycket mer finns 😀 Wait and see!

Kraaam på er!!

Heeej fina ni! Jag vill börja med att säga megatack till den fina responsen jag fått kring gårdagens inlägg. Det betyder mycket för mig att ni uppskattar denna typ av inlägg då de ligger mig varmt om hjärtat. Genuinitet och äkthet är väl bland det bästa som finns, eller hur? Därför är det extra viktigt att inte glömma att alla är människor med känslor 🙂 Största kramen till er alla. Tack för att ni är ni!

Nu hörrni, är det dags för sista delen av frågestunden jag hade här i förrförra veckan. Älskar när ni stället frågor så fortsätt med det. Är det något jag märker är återkommande tar jag gärna upp frågan i ett helt blogginlägg så ni alla får ta del av den 🙂

Q:

Hej finaste Fia =) du är då grym och sprider så positiv energi heja dig! Jag har en fråga som gäller mitt barn på 12 år, hen har gått upp en hel del i vikt och trivs inte jättebra med sin kropp, men i övrigt en glad och positiv prick. Har du tipps på hur jag kan aktiverat hen utan att skapa dåliga tankar som fokuserar på vikt, utan på hälsa. Är en hel del stillastittande, dataspel för alla kompisar de flest har sluta på deras aktiviteter. Jag vill skapa lustfylld aktivitet, försökt med fotboll, innebandy osv men eftersom ingen kompis vill hänga på så är de inget som lockar tyvärr. Hen vill träna på gym, men då måste jag vara med, och gör de gärna men vill liksom få dem röra på sig själva komma ut. Pokemon är såå ute nu tydligen fick ja höra haha ? så den gick inte heller. Tar gärna emot tipps om du har =) kram

A:

Heeej fina du! Åh jag förstår problematiken men jag blir så otroligt glad att du väljer att se det på detta viset. Det  är så jag ser på det och det är så jag vill att mina barn ska se på det. Motion för att må bra och leva länge, inte för viktminskning som fokus. Våra barn är ju otroligt stillasittande idag. Har hen några intressen som man kanske kan anamma? Dans är ju en superhärlig motionsform om man gillar det. Stark sammanhållning och lätt att få nya vänner. Annars kan man ju hitta på någon form av lek, där det involverar cykling eller promenad med olika utmaningar där det kanske väntas en belöning eller ”skatt” i slutet. Annars tänkte jag mej alla dessa trampolinparker som nu öppnat, Freemovr och Yoump för att nämna några. Det ska ju vara fantastiskt kul, något jag själv vill hitta på. Alternativet är ju också att ni gör det till en grejj, ni två. Träning tillsammans, antingen gym eller ute i naturen 🙂 Hoppas du fick lite nya tankar och idéer. Jag tror det är viktigt för barnen att få vara med oss när vi utför diverse aktiviteter. Det får intresset att väckas hos dem, vill jag tro 🙂

Q:

Hei!
Først vil jeg bare si tusen takk for at du er du. Elsker din blogg og instagram. Jeg er dessverre overvektig og trives ikke i min kropp. Det er viktig for meg å gå ned i vekt, men det skaper så mye stress. Tenker konstant på kropp og mat. I dårlige perioder overspiser jeg alt jeg kommer over og går opp i vekt. Vil ha et normalt forhold til mat. Nå veier jeg mer enn noen gang, over 90 kilo. Jeg vil gå ned i vekt uten stress, men hvordan?

A:

Heeej fina du. Åh tack snälla för dina fina ord, det värmer verkligen <3 Jag förstår hur du menar, att ha en trivselkropp där man trivs och känner sig bekväm. Det du behöver göra är att ta bort vikten i från det och satsa på må bra. Jag tror att det är tankarna på viktnedgång och vikten som kanske gör att du blir stressad, stämmer det? I så fall tycker jag bara att du ska sluta bry dig om vikten helt och hitta en livsstil som du trivs med. Ett sätt att motionera som du trivs med och att ha i huvudet att man kan äta allt men med balans.

Q:

Hej!
Vill börja med att säga att jag tycker du är grym ?
Sedan till min fråga; hur balanserar du kroppspositivismen med hälsoaspekten (både fysisk/psykisk)? Don’t get me wrong, jag är väldigt FÖR alla er inspiratörer i sociala medier som betonar att hälsa och välmående inte sitter i skalet utan på insidan. Men, eftersom jag själv tycker det ibland är svårt att balansera detta med att äta tillräckligt sunt för att må bra och på det sättet visa självkärlek till sin egen kropp, så skulle jag gärna höra dina tankar om ämnet!! Hoppas att du förstod frågan, även om den var lite otydlig.. ? Tacksam om du ville svara på den!
KRAM! <3

A:

Heej fina du! Tusen tack, vad glad jag blir att du uppskattar det jag gör 🙂 Ohhhh vilken rolig fråga! Jag förstår precis vad du menar. För mig handlar det om självkärlek inifrån och ut, och det innefattar motion och hälsosam mat. Motion är för mig superviktigt i mitt kroppspositiva liv. Dels är det viktigt för kroppen men psykiska aktivitet, men lika viktigt är det för vårt psykiska välmående med just träning.

Jag tränar och äter bra för att leva länge. Men inget är ju hälsosamt om man i samband med detta mår dåligt psykiskt, eller hur? Därför behöver man hitta den där balansen som du också nämner. För mig hjälpte det att helt sluta förbjuda mig själv saker. Förr hade jag en dag i veckan då jag fick äta ”onyttigheter”. Då kunde jag varje dag sukta över godis och sötsaker och kunde riktigt längta till lördag för att få äta idag. Idag får jag äta godis när jag vill, då är det helt plötsligt inte roligt att längta efter det längre och helt plötsligt är jag inte alls sugen på det i den bemärkelsen som jag var innan. Jag tror man kan äta allt men inte alltid. Att man kan äta allt, med måtta. Hälsa är ju även att stimulera sina psykiska begär, eller hur? För mig är hälsa absolut att käka smågodis en lördags kväll (eller vilken kväll som helst) likväl som att motioner/träna och käka hälosam mat. Jag tror att vi gör det svårare för oss än vad det egentligen behöver vara. Allt med måtta, så enkelt är det egentligen.