Sophia Anderberg

(Bilderna är tagna av underbara Rebecca Nordström (@artbyvidelle)

Heeeeej kompisar! hoppas ni mår bra denna härliga tisdag! Tisdag ja, inte många tisdagar kvar nu som vi har möjlighet till en traditionen. Man kan ju alltid hoppas att denna är den sista 😉 och herregud, Hallåååå vecka 40! 6 dagar kvar till BF liksom, vad hände???

Jag fick höra massor med påstående igår från er me tanke på att jag hade en så bra dag och att kroppen mådde så bra. Tydligen kan det vara ett tecken på att förlossningen är nära enligt många av er. Jaaa, så kan det säkert va men jag våga inte tro på något längre. Haha om alla påståenden och teorier kring det skulle varit sanna hade jag varit morsa för länge sen. Så jag har liksom slutat hoppas lite varje gång. En sak är ju säker, ut kommer ungen. När det blir, jaaa det är nog när den behagar 😛 Jag känner mig klar och jag hoppas Lillis också gör det snart!! 😛

Cravings/Dille: Liiite mer sötsug under denna veckan har det fan varit. Kan bero på det höga sockerintag man fick i sig under påsken också iof 😉 Men ja, jag har känt av lite mer sockersug den senaste tiden. Annars tycker jag inte direkt det är någon skillnad.

Sömn: Jag sover fortfarande som en stock och det är något jag är så enormt tacksam över! Jag vaknar upp utvilad och pigg och har gjort det den senaste tiden nu. Tack snälla för det!!!

Mående: Tjaaa, jag lever fortfarande på gårdagen. Vilken underbar dag det var! Helt fritt från krämpor och smärta heeeela dagen i stort sett. Jag njöt verkligen av att känna mig så pass pigg. Idag är det tillbaka lite till det vanliga igen. Känner mig ganska orkeslös och seg och även lite smärta från och till men inte alls som innan. Jag ha legat och vilat hela förmiddagen och ska nu ta tag i liiite lite jobb sen blir det nog tillbaka till vilan igen.

Kropp: Hahah jaaa alltså vad ska man säga. Oavsett hur många gånger man duschar känner man sig inte fräsch, det mesta är tungt och jobbigt och det är svårt att hitta någon form av skön sittställning överlag tycker jag. Igår skulle jag raka benen och bara det var liksom som ett helt träningspass, jag var helt slut och helt varm efteråt. Hoppas verkligen det var sista gången jag slapp raka mig med en mage i vägen 😛

Övrigt: Nu är det verkligen så overkligt nära. Det är liksom bara upploppet kvar nu sen är Lillis här. Som jag längtar efter att få se och träffa denna lilla person. Jag undrar hur du ser ut, vilken ögonfärg du har, kommer du ha hår eller inte? Jaaa, det känns verkligen overkligt. Jag ser många på Instagram som man följt länge som fått barn nu och det känns sjukt att det snart är vår tur. Eller ja, det känns inte sjukt, mer overkligt på något vis. När jag håller i Millan och Trinters lilla tjej är det svårt att greppa att det ligger en exakt lika stor sån liten bebis i magen på mig. Hur sjuk är inte hela grejjen liksom? Verkligen galen!!

Åhh hej mina vackra läsare! Hoppas ni mår helt underbart bra! Det kan jag, från djupet av mitt hjärta, nämligen berätta att jag gör idag! För första gången på jag vet inte huuur länge vaknade jag med enormt mycket energi, helt utan smärta och krämpor och såååååååååååå glad är jag för det.

Kan liksom inte minnas när jag kände mig såhär lätt innan, kroppen känns liksom så lugn på något vis och det är enormt skönt efter snart 10 veckor med smärtsamma förvärkar så fort jag kliver ur sängen på morgonen!

Har ni haft en fin helg? Vår har varit lugn och skön ( ja jag vet, som de flesta helger numera). Jag hade planerat att vara ute i trädgården och grejja men som tur väl är har det regnet. Ja, anledningen till att jag säger som tur väl är är för att vi verkligen behövde regn här nere. Det är redan flera stora bränder runt om i Sverige pga torka, hur sjukt är inte det liksom!? Då är deg bara April. Klimatet är verkligen skrämmande just nu, det märks tydligare och tydligare. Så jag njöt av regnet både i lördags och söndags, tvättade och städade lite, fixade lite och slappade i soffan framför rederiet. Ja, en bra helg trots vi inte fick gjort något i trädgården. Dock har totalexploderat i trädgården efter regnet. Allt är nästan grönt och det fantastiska trädet i trädgårdens mitt blommar med sina underbara rosa blommar. Vilken lycka!!!

Nu på förmiddagen har Anna från Coracor bärsjalar varit här. Alltså wow vilken kvinna. Hon har tidigare jobbat som inköpare och Doula men startade för något år sedan sitt företag Coracor där hon designar helt underbara bärsjalar. Jag är ju superintresserad av detta och vill väldigt gärna använda bärsjal flitigt. Så hon erbjöd sig att komma hit och berätta om fördelarna med detta och även visa hur man gör och sådär 😀 Mer får ni se på Gravid vecka för vecka på torsdag 😀 Jag filmade nämligen besöket.

Nu sitter jag här och skriver till er samt skickar iväg lite filer och ska snart fota lite och sen får det vara färdigjobbat för idag 😀  Hoppas ni har en helt underbar måndag hörrni.
Hörs imorgon (hoppas jag, vem vet, Lillis kanske kommer ;)), då går vi in i vecka 40 😀

PUSS!!

Heeeeeej kompisar och glad onsdag på er. Så konstigt det blir när det är långhelg. För mig känns det liksom som tisdag med tanke på att måndagen var som en söndag 😛 Samtidigt skönt med kortare veckor såklart 😀

Jag tänkte inför en ny liten grejj här på bloggen, nämligen veckans fråga 😀 jag får otroligt mycket frågor skickat till mig och många är av samma stuk liksom, så hädanefter, om jag fått in någon fråga som jag tycker ska tas upp så alla kan ta del av svaret, kommer den hamna här, på veckans fråga 😀 Naturligtvis är ni anonyma 😀 Bra va?? 🙂

Veckans Fråga

Hej Sophia! Du är en sån stor inspiration och stort grattis till ert mirakel! Jag har försökt under en så lång tid att hitta en balans så att jag kan träna för att må bra och äta bra. Det gick bra i början, men nu känner jag att jag börjar falla in i samma dumma mönster. Jag har haft anorexia förr, eller iaf svält mig själv extremt. Jag är livrädd för att hamna där igen men kan inte kontrollera det. Nu har jag börjat spy och ”omedvetet” välja bort måltider för att jag ”ätit för mycket”. Jag längtar tills sambon ska åka bort för att jag då vet att jag kan göra som jag vill, vilket är att slarva med maten och kräkas. Det är så sjukt men vet inte hur jag ska göra. Det verkar som att jag inte är kapabel till att träna utan att det slår slint i huvudet. Det blir som tvång, något i mitt huvud som säger att jag måste. Känner heller inte att jag kan berätta för någon för då vet jag att de blir oroliga och kommer vaka över mig som hökar. 

Hur ska jag kunna lära mig att se mat och träning som någonting hälsosamt och kunna hindra mig själv från att spåra ur?

Ja, det finns så mycket i frågan som jag känner igen mig i från hur jag själv levde när jag var sjuk. All ångest och känslan av att något i huvudet liksom tvingar en att göra och tänka vissa saker. Och ja, så är det faktiskt. Det är dom där satans demonerna ( eller som det var i mitt fall, en liten gubbe som satt på min axel) som berättar för oss vad vi ska göra för dumma saker mot oss själva…

Till att börja med vill jag slå ett stort slag för att söka hjälp. Hade jag inte sökt hjälp mot mitt dåvarande mående hade jag aldrig varit där jag är idag. Så mitt första tips är faktiskt att våga söka hjälp! Det finns bra hjälp att få, professionell hjälp att få och den ska man ta tycker jag 🙂

Hela mitt tillfrisknande började med att jag ställde mig själv fråga ”Hur vill jag leva mitt liv?”. Jag insåg hur inrutat mitt liv va och hur mycket tid jag la ner på att nå en specifik siffra på vågen. Jag insåg snabbt, där och då, att de liv jag levde va precis motsatsen till hur jag faktiskt ville leva. Jag kände också att livet verkligen måste ha mer att ge än att sträva efter en löjlig siffra på vågen och att räkna varenda liten kalori jag stoppade i mig. Det var inte så jag ville leva, absolut inte!

I samband med dom känslorna sökte jag hjälp och fick fantastisk hjälp på ätstörningsmottagningen i Halmstad.

Att helt enkelt bestämma mig för att må bra blev min räddning. Jag raderade alla kaloriappar och slängde vågen åt helvete. Jag levde varje dag efter hur jag ville leva. Hur ville jag må? Vad ville jag få plats med i mitt liv? vad får mig att må bra? Vad kan jag göra för att uppnå det?

För mig är motion och kost viktigt för mitt välmående idag. Jag mår inte bra om jag inte får röra på mig. Skillnaden är att jag inte tvingar mig till det längre. Jag tvingar mig inte längre att äta utefter ett visst kostupplägg eller kostschema, jag äter det som får min kropp att må bra och det som jag tycker om. Likaså är det när det kommer till träning, jag tränar det som jag gillar, inte för att jag måste, utan för att det får mig att må så jävla bra.

Så mitt bästa tips till dig är, ställ dig frågan ”Vad får mig att må bra?” och ”Hur vill jag leva?” och bestäm dig sedan att leva efter det som du svarar på dina egna frågor. Samt, sök hjälp! Det finns hjälp och verktyg att få genom hela detta. För det kommer absolut inte vara lätt, nej nej, tvärtom. Det kommer vara skittufft. Men så jäkla värt det i det långa loppet. Och det svåraste och läskigaste beslutet att ta är just att bestämma sig för att må bra! <3

Jag listar här nedan några inlägg som handlar om just detta jag pratat om nu. Där finns massor med tips, tankar och saker jag har gjort för att komma dit jag är idag <3

7 övningar för ökad själv och kroppsacceptans

5 tips på hur jag håller ett sunt tankesätt kring mat 

Godmorgon mina fina! ❤ Och glad tisdag på er!

Ja, vår helg har varit minst sagt händelserik! Vi kan säga såhär, jag känner mig säker på vägen till förlossningen när det väl är dags, för i lördags fick vi nämligen åka dit igen, och då trodde vi verkligen det var dags!

Jag släppte ut djuren i trädgården och påväg in i huset nös jag och skvätt sa det, en ganska stor mängd vatten droppade ner på golvet rann ner för benen. Vänta lite här nu, kissade jag ner mig nu eller va minns jag att jag tänkte ? Det är ju faktiskt något som är väldigt lätt hänt nu när bebisen ligger och trycker på överallt men nej, det kändes minsann inte så. Vattnet var också helt genomskinligt så ja, jag konstaterade att det måste varit vattnet. Helt pirriga och förväntansfulla ringde vi till förlossningen och berättade. De ville då att jag skulle ta på trosor och en binda för att se om det fortsatte rinna och den ringa tillbaka. Sagt och gjort och de ville vi skulle komma upp på en kontroll. Jag var så glad och så taggad, äntligen!

Vi blev uppkopplade för att göra ctg och i vanlig ordning blev personalen rent ut sagt chockade över min aktivitet i livmodern. Konstanta sammandragningar och förvärkar men liksom inget mer än det, just nu iaf. Barnmorskan kände på bindan och gjorde även gynundersökning för att kolla efter. Nej, det var inte fostervattnet som hade gått och jag var heller inte öppen något. Tydligen finns det två skikt av hinnor vilket gör att man kan få en ”typ av vattenavgång” men utan att det är fostervattnet som går. Så detta var ju det skiktet såklart? Det kan bli så om bebisen ligger väldigt lågt och ger mycket tryck neråt så ja… fortfarande ingen bebis på G här ?

Hur har den senaste veckan varit då?

Gravings/Dille: Det fortsätter som innan tycker jag och jag känner att min matlust är ganska ”normal”. Jag vill varken äta mer eller mindre utan kör på som vanligt helt enkelt!

Sömn: Just nu sover jag otroligt bra nå jag väl sover men har en tendens att vakna valet tidigt och inte kunna somna om. Elsa väcker mig alltid vid samma tid, runt 04 och därefter kan jag ibland somna om, ibland inte. Jag är tacksam för att jag får sova när jag väl sover. har förstått att det verkligen inte är någon självklarhet såhär sent i graviditeten ❤

Mående: Det pendlar! Jag är bokstavligt talat så sinnessjuk trött på detta nu. Att dagligen ha ont utan att det liksom kommer igång. Aktiv eller ej, förvärkarna kommer och går. Ibland är de galet regelbundna och jag tänker yes, nu drar det igång. Sen avtar dem helt ett tag eller minskar. Ibland har jag bara lite molnande mensvärk för att i nästa sekund behöva andas mig igenom värken ståendes på alla fyra. Detta är påfrestande psykiskt då jag börjat känna mig lite orolig, hur ska jag liksom veta när det drar igång? Svaret jag får är ” det bara vet man” och ja, så är det säkert men det lugnar mig inte just nu. Någon som har haft samma? Förvärkar från och till hela tiden? Mina pendlar även mellan att pågå i magen men också ryggen! Min bästa vän är pilatesbollen! Sitter på den flera gånger om dagen och den underlättar värken så mycket! Jag har svårt att sitta bekvämt i soffan eller andra ställen överlag. Så den används både ute i solen och framför filmen på kvällen, underbart skönt!

Kropp: Tja, vad finns det att säga. Kroppen är ju väldigt stor och tung nu och jag längtar efter min vanliga kläder och att kunna ha dem igen. Fötterna har blivit mer och mer svullna och inte ens mina egna foppatofflor är bekväma längre, har fått gå på Rasmus nu ? För övrigt kräver kroppen mycket vila. Det är precis som att den förstår vad som komma skall. Den vilar upp sig inför upploppet nu och som jag längtar!!!

Övrigt: Ja som det varit för mig de senaste veckorna är varje dag en potentiell bebisdag! Jag längtar efter att få se vem det är som bott här inne hela tiden, hur Lillis ser ut. Har du hår? Mammas eller pappas ögon!? Hur sjukt!? Snart är Lillis liksom här och jag längtar samtidigt som det känns sjukt overkligt. Jag går och drar i vagnen, bäddar om sängen, fantiserar om den där ost och charkbrickan Rasmus har lovat att fixa första kvällen när vi kommit hem. när jag sittter ute på altanen längtar jag efter vagnen som ska bredvid jag har redan letat upp skuggplats där filten ska läggas ut i trädgården och jag längtar efter att få ha rasmus hemma på pappaledigt i en heeeel månad ? Ja, nedräkningen har ju börjat men om man ser till den totalatid som kan vara kvar känns det alldeles för länge. Så en dag i taget. Kanske kommer Lillis idag, eller Imon! Hoppas ?