Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Mina favoriter

SE ALLT

Det handlar om att bygga upp ett samhälles självkänsla genom att inkludera alla. Vi gör inte det genom att trycka ner varandra och förminska varandras känslor. Vi gör det genom att välkomna alla till att visa att våra kroppar är olika, genom att visa att alla kroppar är naturliga…”

Först och främst vill jag tacka er som dagligen peppar mig och skickar era fantastiska meddelanden till mig ❤ Jag älskar er så jävla mycket och är er så evigt tacksamma! Det är ni som får mig att vilja fortsätta i detta , ni som får mig att förstå att det inte är meningslöst. Men nu ska jag betta baksidan med allt det jag jobbar med❤

Jag vaknar med en sån galen huvudvärk… tårarna från igår gjorde sitt. Hur i helvete kan det vara så? Jag överrösas med fina kommentarer dagligen men så kommer det 1 sån kommentar. 1, som känns som en käftsmäll och allt annat fint ni har skrivit är som bortblåst. En sån kommentar som får mig att undra om allt är meningslöst. Alla är lika mycket värda oavsett kroppsform. Hur svårt ska det va? Beautyhasnosize, varför skulle jag inte kunna stå för det och använda den hashtagen? För att jag inte vet något om de? Det  vet jag och återigen behöver jag påminna mig själv om just det.

Nu rinner tårarn igen.. Jag känner mig så galet trött… Tankarna snurrar i skallen på mig, jag kan inte riktigt sortera ut dom. Jag känner inte mycket mer än bara trötthet… Och en ännu en tanke ” Man kan inte vara alla tillaga” sveper förbi i huvudet och får mig att le lite. Nej, det har man ju fått bevisat att man inte kan, det kan man ju säga.

Jag hör Rasmus röst ” Låt det inte påverka dej”. Men det var redan för sent! Jag hade ångest för första gången på länge igår kväll. Vad har jag gett Mig in på? Jag brukar faktiskt inte ta åt mej men vissa kommentarer är bara så hårda och känns så brutalt personliga. Att man ta sig rätten att vets precis hur jag tänker i mitt huvud, vad jag bör och inte bör göra… Men en sak, som också är den Röda tråden i denna kanske något oklara text, jag kan inte förstå att det fakriskt retar så många ( så många menar jag inte många i sambandet men att det är en del) att jag jobbar med kroppspositivit. Vi säger att vi jobbar mot jämnställdhet, ett samhälle där allas kroppar är lika mycket värda. Men att då peaka mej för att jag tar för mycket plats med min ‘normkropp” förstår jag inte. Jag håller inte med. För mig handlar der aldrig om att exkludera några kroppar, för mig handlar det om att inkludera ALLA. Det handlar inte om att plocka bort de ena och ta fram det andra… Det handlar om att bygga upp ett samhälles självkänsla genom att inkludera alla. Vi gör inte det genom att trycka ner varandra och förminska varandras känslor. Vi gör det genom att välkomna alla till att visa att våra kroppar är olika, genom att visa att alla kroppar är naturliga… Vi är på väg åt fel håll annars… Kroppspositivitet handlar om att du ska få vara dej själv och att du duger oavsett kroppsform. Alla har rätt att ge sig själv självkärlek och en sak är jävligt klart, det är inte enklare eller svårsre för någon. Om inte idealet visar att Man SKa vara smal så ska man vara kurvig med breda höfter, smal midja och stor rumpa. Ska man inte vara det så ska man vara större, eller mindre, väga mer eller mindre, och som enligt vissa då anser, att jag, för att få förespråka kroppositivitet , ska antingen gå upp i vikt eller sluta hashtaga beautyhasnosize… Det är en peak mot mig att säga så hörrni, det är ingen komplimang. Det är en kränkning. För jag tycker att beauty has no size, och det tycker jag oavsett vilken kroppsstorlek jag har. Det enda vi ska vara är att va oss själva, inget annat!

De personer som på något sätt påpekar det verkar tro att jag glidit på en räkmacka hela mitt liv. Att jag med min kropp inte vet vad självhat är. Min pappa tog livet av sig när jag var 10. Sen dess har jag levt med ångest i alla dess former , jag har gått hos fler psykosloger än vad jag kan räkna, jag har levt med separationsångest sen dess och kunde inte lämna min mammas sida utan att storgråta när jag var 16 år. Jag har levt i destruktiva förhållanden där jag blivit psykiskt misshandlad och har levt med ett starkt självförakt sen jag var 12 år gammal och testat alla dieter som finns. Jag har gått på en ätstörningasmottagning för att bli frisk. Jag har blivit lämnad samma dag som inbjudningskorten  till mitt planerad bröllp skickades ut som skulle ägt rum en månad senare. Jag har gått i kbt och blivit frisk från mina ätstörningar och jobbar idag som kroppspositiv inspiratör för att hjälpa andra med hjälp av mina egna erfarenheter! Det har inte varit enklare för mig än någon annan att älska denna kroppen, heller inte svårare. Alla får vi kämpa…

Jag behövde bara skriva av mig! Som sagt, jag är inte mer än människa och brukar kunna skaka av mig sånt här men denna gången gick det bara inte ❤

Puss!

Vad ska jag belöna mig med?

Reflektioner… Va inte det något man gjorde mycket i skolan? Typ på psykologin, filosofin med mera… Joo det tror jag faktiskt det var. Men jag kan omöjligt ha anammat det. Jag är verkligen sämst på att reflektera. Jag är grym på att skriva listor (ÄLSKAR listor) och att sätta upp mål men när det kommer till att reflektera kring hur den senaste månaden gått eller  ge mig själv cred för det jag uppnått eller till och med komma på en belöning att ge mig själv, så är jag sämst på det!!

Juli är slut och augusti är här. Jag tröstar mig med att augusti fortfarande är en sommarmånad, för det är det faktiskt! Men, i takt med att månaderna passerar kommer det faktiskt något grymt roligt och härligt inför varje månad. Något som jag hoppas kunna fortsätta med för alltid, eller ja, i alla fall så länge jag vill. Denna gången blev det lite sent, vi är redan inne i 8 augusti, men bättre sent än aldrig. Efter stranden idag och när regnet närmade sig satte jag mig i sängen och plockade fram min Drömkalender. Den som jag jobbat med nu i en månad. Jag bara totalälskar det.

Det började ju då med reflektioner kring föregående månad, hur man upplever att det hade gått, hade man uppnått sina mål. vad var det bästa med månaden, vilka möten betydde extre mycket med mera med mera. Till slut ska man då ge sig själv belöningen man satte upp i början av månaden… Den som jag hade så svårt att komma på att jag helt enkelt struntade i att skriva någon. Samma dilemma denna månaden. Målen för augusti är satta, men vad ska jag ge mig själv i belöning? Hur svårt kan det liksom vara. Det handlar liksom inte om att shoppa järnet (Det kan man ju belöna sig med det också ibland såklart) eller att det ens måste kosta pengar. Det handlar om att ge mig något som jag förtjänar, oavsett om det är en sten jag hittar på gatan, en kopp kaffe på morgonen, et bubbelbad eller en massage, så ska det vara något att belöna sig med. Jag kommer inte på något, så snälla!! Ge mig tips, vad kan jag belöna mig själv med i slutet av augusti?

Förra månaden var månadens uppgift att göra ett collage i bilder på vart man befinner sig om ett år. Denna månaden såg det lite annorlunda ut. Denna månaden var det frågestund. Och inte sånna frågor som typ ; ”Vad gör dig glad?” eller ” Hur mår du?” utan riktiga frågor. ”Vilka har varit dina mest lyckliga stunder i livet hittills?”, ” Vilka utmaningar i ditt förflutna har format dig till det bättre?” och ”Vad skulle du vilja ändra i ditt liv?” med mera. Bra frågor som verkligen får en att tänka till. Då slog det mig. Jag är grymt dålig på att ge mig själv cred. Jag är fortfarande snabb på att tänka negativt på allt jag inte gjort, allt jag inte har med mera. Men jag glömmer helt bort de viktiga sakerna. Att jag faktiskt är en annan människa idag än vad jag var för två år sen, en bättre person, en säkrare person som jag trivs så mycket bättre med. Jag glömmer bort att jag alltid drömt om att kunna ha ett jobb som jag kan sköta oavsett vart jag befinner mej i världen. WELL; here I AM. Jag driver mitt eget företag och kan jobba precis när och hur jag vill. Vi är så otroligt duktiga på att se det vi inte har, att vi glömmer att vi faktiskt är grymma på så jävla mycket.

Drömkalender här (Klick) (annonslänk)

Jag älskar detta! Jag gör verkligen det. Det är grym nedvarvning och perfekt om man vill dra ner stressen i sitt liv lite. Dessutom tror jag att detta är ett fantastisk sätt att deala med sin ångest. Ge sig själv mer perspektiv på hur grym man faktiskt är och att man gör så gott man kan.

Hejja oss! <3

senaste från Mode

PLUMP och nakenbad!

Visst stämmer ordspråket ”Borta bra men hemma bäst”, i alla fall nu när man äntligen hittat hem. En stad där man trivs och vill leva. Men jag har två hem, ett i Värnamo och ett i Halmstad. Dessa två hem är viktiga på två helt olika sätt och det är lika skönt att både komma hem och åka ifrån båda hemmen så att säga. Så ”Hemma bra men hemma bäst” passar väl egentligen in bättre på mig.

Vi har haft två helt fantastiska dagar hemma i Värnamo. Som vanligt faller det ett lugn över mig när jag kommer dit och jag glömmer liksom att det finns ett liv bortom den lilla småländska skogsoas vi där lever i. det är så otroligt härligt att helt utan att behöva anstränga sig, släppa prestation, krav och tvång för ett tag och bara koppla bort.

Klänning här (Klick!) || Recept på Rasmus magiska burgare här (Klick!)

Grillförbudet var hävt där hemma, därav blev det givetvis grillat, nakenbad, ett nostalgibesök till Apladalen för att säga hallo till getterna och lek på lekplatsen följt av lek för oss vuxna med Philips vattenskoter. Jag har lärt mig spela PLUMP och förlorat det flera gånger och därav fått ett nytt favvospel. Jösses vad roligt det är. Har ni testat det!? Som en följare kommenterade på Instagram ”Plump måste ju vara årets semesterspel”. Och jaaa, finns det något roligare än att spela kort? Helt seriöst!? Jaa klart det finns saker som är roligare men det är ju sjukt roligt att bara koppla bort användandet av mobiler och njuta av varandras sällskap. Mer sånna här helger i stugan tack. Oavsett om det är sommar, eller vinter, MEER!

En hälsningar från sovrummet!

Godmorgon helg och godmorgon gänget! Ledsen för min lite lata uppdatering, snarare utebliven… Men som sagt, Rasmus har semester denna och nästa vecka och jag försöker ha lite jag med… Detr nästan det svåraste med detta jobbet tror jag, att ha semester. Det är svårt att slappna av liksom på något vis. Men det är förmodligen hälsamt det med, allt som handlar om att utmana sig själv är väl hälsosamt?

Anyway, den senaste dagarna har bestått av stranden, lite premiär för Fia på after beachen i Tylösands avslutning. haha jaaa btw, första gången jag överhuvudtaget vistades där ute igår på hela sommaren, pytteliten i jämförelse med med förra sommaren. Ack blev jag påmind om varför, HELVETE vad folk! Det saknar jag minsann inte, det vill jag lovar er.

Semestern fortsätter, idag dra vi till Värnamo ihop med svåger och svägerska med barn! Det blir vattenskoter, gött häng, och förhoppningsvis sol! Det ska bli lite sämre väder tydligen, alldeles lagom när man åker till platsen man kan andas på, inte sant 😉

Nu ska jag stiga upp och sätta igång att packa hörrni, hörs imon! Jag lovar! ❤

Mitt förhållande till mat: ”Jag förstod helt plötsligt att det inte var logiskt att jag skulle gå upp 10 kg i vikt av en kanelbulle, likväl som att jag inte går ner i vikt av att äta en sallad till lunch.”

När du är någonstans mitt i det, mitt i kaloriräknandet och vikthetsen, förstår jag att det är svårt att se sig själv på ett annat ställe än just där, mitt i skiten. Men likväl som du varje måndag bestämmer dig för att testa diverse dieter eller svältmetoder, kan du också bestämma dig för att det är slut på just precis det. Och istället början på något annat. Ett liv som du kanske faktiskt vill leva, eller hur?

I de flesta meddelande och mail jag dagligen får låter det precis som att det skulle vara enklare för visa och svårare för andra att klara av det. Så är det inte. Vi alla har ett val, vi alla bestämmer själva och vi alla kan ta kontroll över de demoner och röster som pratar om vad vi dagligen ska göra med oss själva. Innerst inne är det du som tänker dessa tankarna om dej själv och på så vis är det också innerst inne du som kan förändra dem. Det är inte enklare och heller inte svårare för någon, vi behöver bara bestämma oss. Och där har vi det svåraste av allt, att bestämma oss.

Jag fick en fråga här om dagen på Instagram där personen undrade hur jag, i samband med mitt tillfrisknande, kunde börja äta som vanligt igen. En så jäkla bra fråga tycker jag och jag insåg att jag faktiskt inte tagit upp detta här innan.

För mig kom allt med stöttning från Ätstörningsmottagningen. Men det största steget, att bestämma mig, och ta mig till ästörningsmottagning tog jag själv. Sen den dagen, då jag knappade in de siffrorna på telefonen har jag varit bestämd. Jag vill leva. Inte i ett jävla träsk av kaloriräkningsappar, tvångsträning och förbud vad jag får äta. Jag vill leva, på riktigt.

För mig handlade allt om min syn på mig själv. Ditt beteende , ditt förhållande till mat och ditt förhållande till träning om du lider av någon form av ätstörning eller kroppfixering, har med att göra hur du ser på dig själv. När jag lärde mig att ändra mitt synsätt på mig själv och se mitt eget värde var jag inte längre rädd. Jag var inte längre rädd för mat och den skeva syn jag tidigare haft kring mat blev alltmer konstig. Jag förstod helt plötsligt att det inte var logiskt att jag skulle gå upp 10 kg i vikt av en kanelbulle, likväl som att jag inte går ner i vikt av att äta en sallad till lunch.

I och med min behandling på ÄM (ätstörningsmottagningen) började jag sakta men säkert bli tryggare i mig själv. Jag vågade släppa på de gränser jag tidigare haft kring mat, och framför allt vågade jag sluta räkna kalorier och jag vågade sluta väga min mat. Allt jag ville var att vara hälsosam men det var också den längtan som gjorde mig så sjuk. Jag vet och jag visste exakt vilket liv jag ville leva, men det var inte det jag levde.

Idag vet jag (och jag tror ni vet också) att man kan äta allt man inte alltid. Ägg är hälsosamt, absolut, men att äta 10 ägg om dagen är inte hälsosamt. Likväl som frukt, jättenyttigt. Men äter du för mycket av det går det också till överdrift. Så är det med allt. Jag började lita på min magkänsla och började äta det jag ville äta igen. Vanlig mat med inslag av livets goda (jaaa i mitt fall godis då jag är en godisgris). Inga förbud, inga specifika dagar som godis var tillåtet. Jag åt när jag kände för det och helt plötsligt försvann de godissug jag så länge hade haft. Visst resulterade det i en viktuppgång, men jag har aldrig mått så bra i min kropp som nu, några kilo tyngre absolut, men ack med en så mycket mer välmående kropp. Jag äter det jag vill, jag tränar det jag vill och jag gör det när jag vill och när jag tycker det är kul. Ni förtjänar samma känsla. Därför delar jag med mig av lite tips nedan som funkat för mig i samband med detta. <3

Foto: Mariette Trempenau

Tips på ett sunt förhållande till mat!

  1. Radera djävulsapparna!  Vill du ha ett sunt förhållande till mat är det första du ska göra att radera de där jävla kaloriapparna. Du känner din kropp, du vet innerst inne vad den behöver… Du behöver inte ha koll på varje liten kalori du stoppar i dej. Lägg den energin på att istället göra saker som får dig att mår bra. För det gör minsann inte de där apparna!
  2. Kasta vågarna! Både kroppsvåg och matvåg ska bort. och ska du baka går det alldeles utmärkt att använda decilitermått för att måtta upp hur mycket som behövs. Du behöver inte veta hur mycket du väger och du behöver heller inte veta exakt hur mycket köttfärs du ska äta. PUNKT!
  3. Lita på din kropp! Man måste lyssna på kroppen, låt den äta om du är hungrig, sluta äta när du är mätt. Jaaa, i stort sätt så enkelt är det.
  4. Mat är viktigt! Såhär är det, mat är livsviktigt för att vi ska fungera. Även om du kanske inte tror att det är viktigt just där och då så är det faktiskt. Svälter du din kropp så pass allvarligt kan vissa funktioner i kroppen sluta fungera och kan resultera i men för livet. Exempelvis mensen, svälter du din kropp kan mensen sluta komma vilket kan resultera i problem att få barn i framtiden. Mat är livsviktigt!
  5. Följ rätt personer! En återkommande punkt men följ rätt personer på sociala medier. Dem du följer ska inspirera och peppa dig till välmående, de ska inte pressa fram en känsla hos dig som leder till destruktivt beteende. Rensa på Instagram hörrni! <3

Sophia Anderbergs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Mode
Paulina Forsberg
Mode
Emma Danielsson
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Cassandra Klatzkow
Lifestyle
Sophia Anderberg
Home
Jannike Ebbing
Lifestyle
Sara Che
Mode
Mathilda Weihager
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Cassandra Lundgren
Hälsa
Foodjunkie
Lifestyle
Emelie Walles
Lifestyle
Evelina Andersson
Hälsa
Joanna Swica
Hälsa
Josefines Yoga
Mode
Tyra-Stina Wilhelmsson
Mode
Fanny Ekstrand
Mode
Imane Asry
Lifestyle
Fanna Ndow Norrby
Hälsa
Jenny Sunding